lördag 24 november 2012

Jag blir så jävla ARG!

Ambulanssjuksköterskan Cathrine Linderstam blev slagen och sparkad när hon låg på marken. Förövaren var en full 17 åring som de ryckt ut för att hjälpa.

Nu har rätten slagit fast att 17 åringen inte hade utövat våld mot tjänsteman. De menade att ambulanssjuksköterskan inte bedrev myndighetsutövning när hon misshandlades utan att hon erbjöd vård, vilket skulle vara frivilligt. Det här gjorde att 17 åringen friades.

Det låter som rena galenskapen att legitimerad personal som har som arbetsuppgift att hjälpa, rädda och vårda människor inte ska ha något säkert skydd i lagen. Ingen av oss gör ju de här sakerna frivilligt utan för att det är vårt jobb. Vi måste väl också räknas som tjänstemän? Inte fan är vi väl privatpersoner eller frivillighetsarbetare när vi sätter oss i ambulansen och åker ut på larm?

Jag hoppas verkligen att det går bättre i nästa instans, för domen är överklagad. Det ska fanemej inte vara okej att spöa ambulanspersonal som bara vill hjälpa. Och det ska fanemej inte kunna heta att vi inom vården gör det frivilligt. Vi jobbar. Under Socialstyrelsens översyn. Vi kan inte välja att hoppa av utan måste gå all in. Göra vårt jobb. Oavsett vad vi tycker om fulla 17 åringar.

fredag 16 november 2012

Vilken avdelning är lättast att jobba på?

Fick en kommentar på gårdagens inlägg där någon undrade om det verkligen är så jobbigt på alla avdelningar på ett sjukhus. Personen ville också veta om det fanns avdelningar som var mindre vårdtunga och alltså "lättare" att jobba på.

Utifrån mina erfarenheter så är det tyngre på avdelningar som vårdar äldre och multisjuka patienter jämfört med specialiserade avdelningar. Ett exempel på en tung avdelning är medicinavdelningar av olika slag. Där hamnar "ratet" som inte har någon solklar placering. Patienterna är oftast äldre och lite småsnurriga, de har svårt att gå och stå själva och har ofta milslånga medicinlistor vilket gör att man som sjuksköterska ägnar massor av tid åt att leta och dela medicin. Många av dem kommer in som causa soc, dvs ohållbar hemsituation, av sjukhuset förväntas vårdplanera och fixa kortvårdsplats i väntan på nytt boende (= lösa kommunens problem med boenden och möjlighet att ta hand om människor i hemmet). Det kan vara tungt.

Kirurg- och ortopedavdelningar är inte att leka med de heller. Även där finns det gamla och multisjuka som har ramlat och fått frakturer här och var. Eller människor som hoppat/ramlat från höga höjder eller krockat och har både fysiska och psykiska trauman. Som jag ser det är problemet på kirurgen att man måste vara en bläckfisk för att kunna jobba. Man ska lämna på operation, hämta på uppvaket, beställa, hämta och fixa blod, blanda en massa antibiotika och så har man miljarder smärtpumpar som piper och ska bytas/fyllas på. Och så kommer det ett jourfall som har jätteont och man blir fast. Eller om någon blöder eller att man misstänker en inre blödning. Då är man också fast på salen. Eller så måste man hjälpa undersköterskan med mobilisering eller förflyttning. Och att flytta en nyopererad eller någon med bäckenfraktur är inte så bara. Det tar sin lilla tid.

Sedan har vi allt mittemellan. Neurologen, kardiologen, infektion, hematologen, reumatologen, onkologen, barn och hospice. Ibland ligger de tillsammans med medicin, ibland ensamma.

Jag skulle säga att "lätta" avdelningar är de som har unga och relativt friska människor. Eller de som har en sjukdom. Vissa patienter har ju KOL, hjärtsvikt, förmaksflimmer, anemi, prostatacancer, calici och dehydrering på samma gång. Mottagningar är ju som regel lätta också. Man har en patient åt gången, slipper medicindelning, ronder, vårdplanering och en massa tjaffs om hemgång. Hej och hejdå liksom. Barn har jag ingen erfarenhet av men kompisar som jobbar på barn säger att det är lugnt. Föräldrarna sköter barnen och narkosen sätter nålar och tar prover. Vad sjuksköterskorna där gör har jag faktiskt ingen aning om. Någon bloggläsare som vet?

Jag skulle rangordna såhär där 1= lättast

1 Mottagning (EJ akuten, det är ett av sjukhusets helveten)
2 Polikliniska avdelningar
3 Uppvakningsavdelningar
4 Hospice
5 Rehab (där finns det ofta många undersköterskor och vårdtiderna är långa så man har bra koll på patienterna. Få akuta situationer)
6 Reumatolog/hematologen/onkolog/kardiolog/lunga
7 AVA, MAVA, KAVA
8 Medicin, kirurg och ortopedavdelningar

Vad tycker ni?

torsdag 15 november 2012

Privatanställda trivs bäst



Läser jobbhälsobarometern från 2012 som visar att anställda inom den privata vården trivs bättre på sina arbetsplatser jämfört med anställda inom kommun och landsting. De privatanställda uppgav att de hade möjlighet att påverka sina arbetsuppgifter, arbetsbelastning och lön. De uppgav också att de hade ett bra samarbete med sin chef.

Jag tycker att det här säger mycket om vår vardag och vad många av oss redan vet. Som anställd av SKL har man noll och ingenting att säga till om. Varken som anställd eller som chef. Det är långt till beslutsfattning och kryllar av mellanchefer vilket gör det omöjligt att lyfta problemen på golvet. Hela apparaten påminner om en tungrodd byråkrati från någon gammal öststat.

Och så lönen. Vilket jävla skämt. Individuell lönesättning. Jo tjena. Man får en pott som ska fördelas. 200 hit, 150 dit. Möjligtvis 500 till den som varit barn- eller tjänstledig och halkat efter alldeles för mycket. Men sen är det samma för alla. Oavsett hur många ansvarsområden vi tar, oavsett hur många studenter vi handleder, hur många kurser eller uppsatser vi skriver. Oavsett hur många handlingsplaner, vårdplaner, pm och rutiner som vi försöker upprätta för att göra arbetsplatsen och vården säkrare och oavsett hur trevliga eller otrevliga vi är så spelar det ingen roll.

Nä, vi landstingsanställda kan gå till jobbet och räcka ut tungan hela dagarna. Det blir 200 spänn oavsett. Fuck SKL right back!

torsdag 8 november 2012

Äsch! Stoppa upp moroten i...

Landstinget i Östergötland vill locka fler sjuksköterskor att läsa vidareutbildningar. Som morot får sjuksköterskorna 15 000 kronor i studielön. Om de därefter stannar på en klinik i tre år får de 30 000 kronor i en engångssumma. 

30 000 kronor. Det borde vara den minsta månadslönen för en vidareutbildad sjuksköterska. Vilket jävla skämt! Vill man få fler att läsa vidare så finns det väl bara en sak att locka med- och det är högre månadslön och en garanterad löneutveckling fram till pension? Det ska löna sig på sikt att läsa vidare. Man ska inte få en pinsam engångssumma och sedan  stå med en massa studielån eller vara bunden till en klinik under flera år. 

  Här kan ni läsa mitt tidigare inlägg som handlar om vidareutbildningar och lönsamheten i att läsa vidare.

söndag 4 november 2012

Nu tar vi det lite lugnt Systrar!

Nu ska ni få tänka till lite. Om ni tänker på det senaste året. Hur har det sett ut personalmässigt på era avdelningar? Hur många sjuksköterskor har passerat under året? Om det är en för enkel match så tänk på de senaste två åren. Kommer ni ihåg alla sjuksköterskor som slutat?

För mig är det stört omöjligt att komma ihåg alla som slutat det senaste året. Det är sant! Ibland poppar det upp något ansikte, eller att jag hittar någon på Facebook eller springer på en gammal kollega på stan. Aha! Syster Anna. Henne hade jag glömt! Trots att jag och Anna var rätt nära när vi jobbade, träffades lite privat och hade ett extra öga för varandra.

Det är så många som har slutat så att jag har tappat räkningen! Trots att de varit duktiga, roliga, justa och helt fantastiska arbetskamrater så är de glömda. Glömda och utbytta. Jag tror att vi ska ha det här i  åtanke när vi jobbar. Vi är bara utbytbar arbetskraft. Hur kompetenta och trevliga vi än är, hur många dubbelpass vi än tar, hur många semesterdagar vi än flyttar så kommer vi att vara glömda ett år efter att vi slutat.

Så. Jobba på i lagom takt Systrar! Ingen kommer ändå att minnas er när ni slutar!