Jag ser det som ett stort problem att sjuksköterskor byts ut hela tiden. Att det ser ut som det gör på de flesta vårdavdelningar och mottagningar, att alla är nyanlända eller på väg bort. Det ger ingen bra arbetsro för personalgruppen och det gynnar inte patienterna. Men samtidigt. Hur länge ska man jobba på en och samma arbetsplats? När är det dags att byta?
Jag vet flera exempel på när människor jobbat för länge. De blir bittra, sura, rigida och rädda för förändringar. Här har vi alltid gjort såhär och kom inte hit och försök ändra om någonting, brukar det låta. Eller så suckas det och stönas. Åh. Vad JOBBIGT det är. Vilket uruselt schema vi har. Måste vi ta in så många patienter? Ofta är de som jobbat för länge rädda för förändringar och spjärnar emot in i det längsta. Det kommer aldrig att gå! vrålar de innan chefen pratat klart. För att sedan triumfera med vad var det jag sa?! om det nya förslaget inte gick 100 procent felfritt.
Min erfarenhet är att de de gamla, trötta och bittra personerna oftast är mer tärande för en arbetsplats än vad de är lönsamma. Jag slår hellre upp fakta i kvalitetshandboken än frågar negativa Ulla, som visserligen kan hela handboken utan och innan, om råd. För jag vet att Ulla alltid måste gnälla på saker och Ulla kommer kanske att få vatten på sin kvarn och säga ja där ser man, vad lite sjuksköterskorna kan om jag frågar henne.
Oavsett om man jobbar som undersköterska, sjuksköterska eller läkare så tror jag att det är bra att byta arbetsplats emellanåt. Då får man dels lära sig hur det är att vara ny och lär sig på så sätt hur man själv ska behandla nya personer och så är det oftast bra för självförtroendet att se att man faktiskt klarar av att jobba på andra arbetsplatser. Oavsett om det är på kirurgen, medicin, onkologen eller akutmottagningen.
Hur länge tycker ni att man ska stanna på en arbetsplats?
Enligt mitt sätt att se har du jobbat för länge när den berömda tegelväggen mot alla förslag, ideér har byggts upp så att inget kommer in....och personen inte kan ta in information utan låser sig direkt.
SvaraRaderaDå är det dags att flytta på sig.
Och jag tycker verkligen att det är tråkigt att du har det så på jobbet, och vet precis hur det känns.
Ge dig aldrig av ren princip....och kan man inte agera som en vuxen människa och ha en sund inställning mot arbetskompisar och patienter så ska man inte jobba inom vården.
Det är är svårt. På min avdelning har vi nästan bara gamla rävar och nya ssk. De som jobbat länge på avdelningen (vilket hos oss är ca 7-8 år) är inte så bakåtsträvande som man kanske blir om man jobbat ännu längre. Men visst finns det lathet, oförmåga att förstå hur det är att vara ny och så. De är inte så många dock.
SvaraRaderaVärre är att så få nya stannar längre tid hos oss. Max är typ ett år möjligen två, så det är MÅNGA som lämnat oss sen jag började där för två år sen. Och nu är jag på väg också, vem vill vara sist kvar på ett sjunkande skepp? Frågan är väl om det bli samma på nästa ställe, har hört att det är hög personalomsättning där också.
Håller fullständigt med om folk som hamnat i förtrogenhetsfällan.. Så här har jag gjort och så skall jag fortsätta med.. Spelar ingen roll om man kommer med nya rön.. Läser du på lite extra så kan du bli bestraffad med Jantelagen.. Tyvärr lite för mycket sånt i vården kan jag tycka... //Helena
SvaraRaderajag tror ca 5 år är optimalt att vara på en och samma avdelning. Gärna längre men då måste man få variera sina arbetsuppgifter, tex varva mottagning och sängavdelning.
SvaraRaderaDet beror väl på. Trivs man, och har en god inställning till nya kolleger som kan nyte gott av äldre kollegers erfarenhet, så är väl inte det fel?
SvaraRadera