Läser i Vårdfokus att Vårdförbundet har en ny produkt i sitt sortiment. En axelväska i förbundets blåa färg med plats för en A4 pärm. Loggan snyggt och prydligt på framsidan. Priset är 150 spänn, som hittat för en axelväska. Men.
Jag undrar vem det är som köper den här väskan? Vem vill egentligen stoltsera med Vårdförbundets logga på väskan? Vem känner sig Stolt som medlem i ett förbund som misslyckats så fatalt med löneförhandlingarna genom åren?
Jag själv skulle aldrig, ever, never bära Vårdförbundets logga synlig. Tycker att det är PINSAMT att vara medlem i det fackförbundet faktiskt... Någon av er bloggläsare som kommer att beställa en väska?
Aldrig, och jag gick ur Vårdförbundet förra månaden..
SvaraRaderaUngefär lika troligt som att jag skulle stoltsera runt på stan med en väska med kommunal på..............
SvaraRaderaInte ens om dom betalade mig=)
Jag har en svart axelväska med en liten VF logga på som jag fick för lång och trogen tjänst(har ju jobbat aktivt). Men jag har målat över loggan och satt på en textilblomma över. Och jag är inte heller medlem längre.
SvaraRaderaFår man göra reklam: sskwebben.se
Jag tror det kan bli något.Frida,om inte ok, ta bort inlägget.
Eva, jag får inte registrera mig på sskwebben.se eftersom jag ännu inte är färdigutbildad. Vad är det för sida?
SvaraRaderaJag gick med i Vårdförbundet förra månaden efter att precis blivit tillsvidareanställd. Det kändes som om jag liksom borde bli medlem i och med det. Men samma dag som jag hade anmält mig på nätet så tänkte jag: varför ska jag vara medlem egentligen? Och, sedan, när jag fick veta avgiften på 250 spänn så tänkte jag ÄNNU MERA att det var en himla dyr tidning jag hade köpt. För jag upplever att det är tidningen jag betalar för. Tycker om att läsa lite vad som händer runt omkring men samtidigt..... är den inte väldigt fyll av "nu ska vi kämpa", "vi ska minsann" och "nu är det vår tur" blablabla. Alltså samma tjafs man hört i hundra år nu. Och vad har det hjälpt hittills? Föga.
SvaraRaderaSå jag ska säga upp mitt medlemsskap denna månad. Knappen som jag fick i välkomstbrevet slängde jag direkt i soporna. Skulle aldrig kunna med att bära den.
Nu som tycker att såna som jag och bloggaren Frida är bittra och borde söka oss vidare i stället... well..... det kanske är sant. Men samtidigt - det hjälper ju bara OSS. För just nu finns det antagligen två syrror som trots bitterhet kan bevara det professionella förhållningssättet på jobbet och som på på två olika arbetsplatser gör en betydelsefull skillnad. Slutar vi så gör vi bara plats för två stackars nyutbildade som inte vet bättre och som är beroende av vår kunskap för att själva utvecklas.
Så ni som ger rådet att vi skall söka oss vidare - det är inte lösningen på alla problem. Dessutom behövs det folk med lite distans och självironi och som fixar att jobba med yrket på grund av alla dess faktiska fördelar och som kämpar vidare och som gör det för att vi tror att vi trots allt behövs där vi befinner oss.
Syster Christine! Man skulle kunna tro att du är jag, eller jag är du. Ja, vi tänker lite lika. Jag håller verkligen med dig om att vi behövs. Du, jag och FLAK. Men lite självdistans och ironi. OCH som inte gapar och sväljer som de nya och unga människorna gör (tills de inser vart fan de hamnat).
SvaraRaderaTycker folk är puckade om de tror att jag går runt på jobbet och är bitter... Det är en sak vad man skriver på en blogg och en sak hur man är i verkligheten. Punkt.
Men tror ni verkligen att ni hjälper någon med att gå kvar som martyrer på arbetsplatser som ni inte trivs på?! Ni sliter ut er för ingenting. För jag är övertygad om att det ni offrar är ert engagemang och er gnista, och för vems skull? Och kanske finns det dom som tycker att just eran arbetsplats är heltok- vilket jag iofs har svårt att tro efter att ha följt frida bloggen ett tag och hört den ena mer hårresande historien än er andra om hur både personal och patienter har det. Sluta offra er passion och arbetsglädje!Byt arbetsplats- det trorjag ni är värda
SvaraRadera!
Eva my friend! Jag ska dö som en martyr på min arbetsplats ;-) Och i himlen väntar en massa oskulder på mig. Längtar redan. Eller kanske inte? Fan vad jobbigt att lära upp en massa oskulder??
SvaraRaderaFÖRST studenter och nyanställda, nyexade kollegor hela livet och SEN en massa oskulder Frida!
SvaraRaderaSame same but different. Typ. Kan du inte ansöka om att få göra ett studiebesök hos oss,så ska jag visa dej hur underbart härligt och roligt det kan vara-trots kaos!
Frida: Great minds think alike.
SvaraRaderaEva: "Hjälper någon med att gå kvar som martyrer på arbetsplatser som ni inte trivs på"? Du visar att du inte vet mycket om hur vi sköter våra arbetsuppgifter. Jag har svårt att se Frida som någon martyr och hon klarar av att svara för sig själv, tydligen ;) och vet att jag själv definitivt inte är någon martyr. Lite nyfiken på hur din bild av mig är, är jag allt men jag kan ju bara gissa.
Det är en sak att det finns orsak att gnälla, en annan att faktiskt göra det. Gnäll hjälper ingen. Det är svagt, otaktiskt och typiskt kvinnor i vården.
Jag älskar egentligen min uppgift och har ett genuint intresse för mina patienter och deras välbefinnande (och livsvärld, men det ordet har blivit så förstört sedan jag började jobba och insåg att det inte fanns plats för på en vårdavdelning så det har jag plockat bort ur mitt sinne tillfälligt). Problemet är att jag inte har möjlighet att ge utlopp allt det positiva med mitt jobb eftersom tiden och möjligheten inte finns att göra jobbet ordentligt. Jag är bra på det jag gör och omtyckt av mina kollegor och min chef och är "precis vad den här arbetsplatsen behöver" så jag har svårt att tänka mig att någon annan upplever mig som en martyr.
Däremot så... när jag talar med vilsna människor som tror att det ligger lite Nightingale eller Cityakuten över sjuksköterskeyrket idag, då känner jag att jag måste upplysa om sanningen; sanningen kring otacksamheten från Landstinget som arbetsgivare, de hånfullt låga lönerna, de usla arbetstiderna och det alldeles för stora ansvaret i förhållande till vad som är praktiskt genomförbart.
Du kanske är nöjd med din situation. Och tydligen är jag det också, eftersom jag inte flyttar på mig för tillfället. Men därmed inte sagt att jag tycker att allting är bra eller acceptabelt i längden. Och det är det jag försöker ändra på. Inte genom martyrskap dock, utan genom ärlighet.
Skulle köpa väskan av endast en anledning; att demonstrativt klippa sönder den i små små bitar och sen skicka tillbaka den var den kom ifrån!
SvaraRaderaSom om att jag skulle skrivit det själv. Gick ur efter förra avtalet blev klart. Pinsamt fackförbund faktiskt! Tack för en mkt bra blogg!!!
SvaraRaderaSkulle aldrig falla mig in att vara medlem i Vårdförbundet. Varför liksom?
SvaraRadera