Men säg upp er då! Börja jobba i Norge! GÖR något istället för att klaga! Sitt inte där som martyrer i Landstingets klor. Som bitterfittor.
Det är sant. Var och en ansvarar för sitt liv, för sina handlingar. I Sverige har vi dessutom valfrihet och det är gott om jobb för oss sjuksköterskor. Så vad väntar vi på? Vad är problemet? Varför gnäller Syster Frida och några av hennes anhängare?
Jag tror såhär. Människor har olika toleransnivå. Somliga knyter näven i fickan, biter ihop och jobbar på. Andra bryter ihop rätt fort i Landstinget, säger upp sig, drar till Norge eller börjar jobba på en privat klinik.
Sen finns det människor med familj. Och ensamstående med barn. Som inte kan dra till Norge hursomhelst eller orkar strutta runt på vikariat och timmar hos en annan arbetsgivare i hopp om fast jobb. Och jag tror att det finns många som gillar tryggheten med ett fast jobb. Dessutom bor inte alla i stora städer där man kan byta jobb och arbetsgivare hur lätt som helst.
Sen har vi de som vill stanna och kämpa. För om alla bara drar, hur bra blir det då? De trivs med avdelningen, med arbetskamraterna och tänker att det på något sätt är okej med en dålig lön eftersom de har det bra på jobbet i övrigt.
Det är farligt att tro att alla andra är som en själv. Att alla andra också kan och vill göra samma saker. Det är en fin egenskap att bjuda på positiva erfarenheter, som att säga "åk till Norge du också, det är skitbra". Men det är samtidigt lite naivt att tro att alla kan och vill jobba i Norge bara för att man själv vill det.
Jag tror att vi gnäller av olika anledningar. Och vi har olika förutsättningar att göra något åt vår situation. Det jag vet är att jag är chef över mitt liv. Och vad jag vet så har jag bara ett liv. Jag ska försöka att förvalta det på ett bra sätt. Det blir lite gnäll på vägen. Min blogg är till för det. En gnällcontainer som ni råkat hamna i.
1999 fick ett antal IVA-systrar i Karlstad nog. Vi hade sämre lön än systrarna på länsdelssjukhusen.Ändå fick alla svåra fall komma till oss för de mindre sjukhusen hade inte resurser att klara dessa.Vi gjorde efter konstens alla regler. Under ca 5 månader försökte vi komma till tals med politiker, arbetsgivare osv. Inte lönade de sig. Till slut fick vi nog och sa upp oss. 21 var vi från början, 16 fullföljde. Så inom loppet av 14 dagar försvann 16 erfarna IVA-systrar.Dåvarande klinikchefen trodde inte att vi skulle fullfölja det hela och då blev vi ändå mer beslutna. Jag tycker att det hela var en stor bedrift att vi var så ense och under alla möten vi hade så inkluderades även den personal som inte hade sagt upp sig av ett eller annat skäl.
SvaraRaderaRiktigt bra och modigt! Tyvärr har det inte satt några spår i dagens landstingssyrrors lönekuväret. Det är för j- t när vissa systrar säger att de är nöjda och är glada för den lön de får. Illojala, det är vad de är. Våga visa vad värdefullt jobb vi gör och att vi ska betalas för detta. Jag tycket hela landstinget ska skrotas. Fram för privata alternativ, med superbra kvalité och bra betalt för god vård. Självfallet för alla oavsett taxerad inkomst.
SvaraRadera