Nu har en norsk expert tittat på fallet där en överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus står misstänkt för att ha dödat ett prematurt barn. Experten tror inte att flickan levde när hon fick den höga dosen Tiopental men däremot att hon kan ha dött av en för hög dos Morfin. Åklagaren väljer i och med detta att fortsätta driva processen mot läkaren...
Det är tragiskt att åklagaren driver den här frågan. Att han inte kan se vad vi inom sjukvården ser. Läkaren hade, i samråd med barnets föräldrar, valt att stänga av respiratorn då barnets liv inte ansågs gå att rädda. I och med avstängningen fick barnet Morfin. Ingenting konstigt eftersom Morfin lindrar ångest och smärta. Vi behandlar de flesta döende patienter med Morfin. Men. Vi vet inte hur stor dos det här barnet fick. Vi får ju inom sjukvården lindra inför döden men vi får inte döda...
Ville läkaren påskynda döden och ordinerade en direkt dödlig dos? Eller blandade sjuksköterskan fel? Klart är ju iallafall att en sjuksköterska är medhjälpare här och att hans eller hennes huvud kommer att rulla så snart det går upp för åklagaren att inte läkaren ensam har sprutat Morfin i dödlig dos.
Hur än de här två, läkaren och sjuksköterskan, resonerade så tycker jag att de gjorde rätt. Barnet var döende. Respiratorn stängdes av för att barnet skulle få dö. Om läkaren och sjuksköterskan nu hjälpt barnet att dö och förkortat dess livstid ett par timmar (men å andra sidan hjälpt det från att dö i smärta etc) så må det väl vara hänt! Vad spelar det för roll? Barnet skulle ju ändå dö.
Ni som är nyfikna på utlåtandet och vill få mer fakta om barnet och hennes hälsotillstånd kan ladda ner den norska expertens yttrande här.
Ni som vill stödja läkaren kan gå med i Facebook-gruppen här.
Även DN har skrivit om fallet.
Jo men visst spelar det roll?
SvaraRaderaEtt misstag, antingen vid ordination, iordningställande eller administration är en sak. Men OM det är en medveten handling - dvs aktivt dödshjälp (som jag egentligen är för) är det ju fruktansvärt. Gärna en ändrad lagstiftning, men tills dess håller vi oss till den som finns. Och det tror jag av hela mitt hjärta (kanske mer än min hjärna) att både läkare och sjuksköterskor gjort i detta fallet.
Eva: Jag tänker att barnet redan var så svårt sjuk, med svår hjärnskada och svårighet att hålla egen respiration, och att man beslutat om att stänga av respiratorn. I det läget kan jag tycka att det är bättre att ge barnet morfin och hjälpa på traven än att låta det dö i ångest/smärta etc. Eftersom barnet var beroende av respirator så tänker jag mig att det måste vara oerhört ångestfyllt när den stängs av. Att inte få luft... DET tycker inte känns som en etiskt försvarbar död. Men det är ju en fin balansgång mellan att lindra och döda...
SvaraRaderaJo jag håller med dej Frida, och jag är absolut för dödshjälp -men det MÅSTE ske i organiserad form. Än så länge är tyvärr lagen skrämmande tydlig tyvärr. Men det är detta som är så skrämmande för kan man "tumma" på en regel kan man göra det på nästa, och nästa och...... Frågan är hur man ska kunna driva en aktivare eutanasidebatt i Sverige?
SvaraRadera