Sjuksköterskor är inga helgon

Ingen har väl undgått löpen idag, där en SJUKSKÖTERSKA utpekas som hjärnan bakom terrorattentatet i Stockholm innan jul? Tänka sig, att en sjuksköterska (eller var det sjuksköterskestudent) kan vara så rå och barbarisk? Att en sjuksköterska kan vara fundamentalist. Vrickad. Galen. Snedvriden. Att en sjuksköterska kan vara t.e.r.r.o.r.i.s.t. Kan hon eller han verkligen vara det? En sjuksköterska borde väl värna människans lika värde? Borde sätta sitt förnuft och sin professionalitet före sina religiösa övertygelser?

Det blir inte bara ett bra löp utan en fantasieggande historia också. Ungefär som när polismästaren visade sig vara pedofil, eller när juridiska ombud mutas, präster våldtar eller politiker roffar åt sig förmåner. Man blir berörd som läsare, som medborgare. För vem kan man lita på, egentligen? Vem kan man lita på när sjuksköterskor inte längre är som Florence Nightingale? När de bygger spikbomber i en terrorcell på kvällarna, istället för att gå med nattlampan och lysa på sjukhuset.

Det är svårt för många att förstå att yrket inte längre är ett kall och att sjuksköterskor faktiskt är som alla andra människor. Att en sjuksköterska kan vara smart, korkad, lat, galen, medelmåttig, pluggig, generös, omtänksam, etisk, egoistisk. Och terrorist.

Turligt nog har kåren, vad jag vet, inte alltför många fundamentalister och terrorister. Det är bra. Vi är inga helgon men vi ska heller inte ägna oss åt att spränga oskyldiga människor i luften.