På min arbetsplats finns det en handfull personer med både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som inte hälsar i korridorerna eller när någon kommer in i rondrummet. De är inte många men det är ändå oerhört irriterande med dessa vuxna individer som inte har vett att säga hej tycker jag! Det ger dålig stämning och det är också provocerande att människor på en arbetsplats sätter sig själv på så höga hästar att de anser att de inte behöver hälsa.
På Blekinge Läns Tidning har man också haft problem med anställda som inte kan uppföra sig och säga hej. De har löst problemet genom att införa en särskild hälsaprofil där anställda uppmanas att hälsa på dem man möter för första gången och att man sedan nickar eller ler nästa gång man möter personen.
Jag tycker att tidningen gör helt rätt och jag skulle önska att alla arbetsplatser hade sådana regler. Det är ju konstigt att det exempelvis finns policy som talar om hur man ska tala om sin arbetsplats på sociala medier men det finns ingenting som reglerar hur vi agerar mot varandra inom arbetsplatsen.
Men det är klart, det är väl ytan som räknas? Att det ser fint ut utåt. Som på Landstinget där allt är så jävla bra. Där vi är som en enda stor familj som månar om varandra. Där vi är glada och nöjda över våra löner och arbetstider. Där vi är glada och stolta över vården vi ger. Och där vi gladeligen hälsar på varandra. "Godmorgon Doktor Pruttselius". "Godmorgon Syster Frida". Och så ler vi kärvänligt hela dagen när vi möts i korridoren. Typ. Eller inte.
Allmän vett och etikett och respekt mot sina arbetskamrater oavsett rang och befattning borde ju finnas och lite sunt förnuft.
SvaraRaderaHur svårt är det att slänga iväg ett hej...fast har man en riktig skitdag och är sur och tvär och inte vill heja så visst kan vi acceptera det...
Annars kostar ju inte ett hej nåt=) fast man hälsar ju bara en gång...per dag inte hela tiden=) det skulle ju bli skitdyrt=)
Nä..... måttlighet är en dygd.
FLAK: Det borde ingå i vanlig uppfostran att hälsa! Och som du skriver: vad kostar det att säga hej? Jämfört med vad det kostar att INTE hälsa? De blir ju rätt så oomtyckta, de som inte kan säga hej...
SvaraRaderaI sådana fall kan jag bli övertydlig och hälsa extra mycket bara för dom inte gör det. Pikar...
SvaraRaderaJag håller med Bauti. Ibland känns det extra roligt att hälsa på en person som sällan tittar upp ens när man går förbi. Man säger hej med ett stort leende och personen man möter tittar upp med ett förvånat hej. Då hoppas man att man gav lite glädje iaf. Sen hälsar jag på de där högtravande hästarna, även fast de bara grymtar till svar. Jag är iaf bättre än dem, som kan öppna munnen och säga hej. Kanske fick den där högtravande hästen sig en tankeställare. Iaf så hoppas man ju.
SvaraRaderaMånga människor fattar idag inte hur man uppträder på ställen där det är mycket människor i rörelse och där man måste hålla nere friktionen lite. Själv skulle jag gärna vilja se följande skriftliga instruktioner (eller tydliga vinkar) i den lokala ICA-hallen:
SvaraRadera*Ställ er inte och snacka precis vid stapeln av varukorgar innanför ingången (då kommer man i vägen för alla andra)
*Försök undvika återträffar och kramkalas på ställen där alla måste förbi, t ex vid ingången till mejeriavdelningen eller i brödhörnan.
*Om ni kör en stor kundvagn genom en kassautgång, ställ den i hörnan borta till höger sedan och lämna INTE kvar den i vestibulen framför kassorna (där den tar halva bredden)
*Inga mp3-spelare eller mobiltelefoner med handsfree på i butiken, tack (den typ som gör att ägaren går omrking som i en bubbla av ljud och knappt är kontaktbar, dessutom rör sig långsamt)
*Tänk på att även om inte du har bråttom så kanske andra har det!
Allt detta är vanligt folkvett i min bok. Butiken har sex kassor men uppåt tiotusen kunder varje dag och det finns en hel del trånga passager. Ändå uppträder folk för jämnan som om de var ensamma i sin del av affären - och i nio fall av tio är det personer under 35 som gör så.
Och bakom det här att vissa inte hälsar ligger väl också en typisk "me-generation"-inställning att den som hjälper till, hälsar eller iakttar vanligt hyfs har visat sig som en svag pushover. Starka människor hälsar inte på några andra än sina vänner och sätter en ära i att inte ta ett snabbt steg åt sidan när det är nödvändigt: hellre får alla andra tvärstoppa eller göra stora bågar runt om dem.
SvaraRadera