Väser i Vårdfokus att Nationellt centrum för kvinnofrid, NCK, vill att sjuksköterskor ska fråga alla kvinnliga patienter om de utsatts för våld.
Vid första tanken kan det tyckas bra att vi synliggör våld och kanske får kvinnan att söka hjälp för att bli kvitt en plågoande som slår. Vi är ju till för att hjälpa, stötta och guida, så varför inte?
Men å andra sidan. Det är redan en väldig massa tåtar som vi drar i. Vi ska fråga om alkohol och droger, hemtjänst och hjälpmedel. Vi förväntas identifiera och lösa en massa problem (som patienterna egentligen inte sökt för). Har vi resurser till det? Har vi tid? Kompetens? Ansvar att göra det? Och kanske viktigast av allt: Vad gör vi med informationen? Om någon säger "jag super som en dåre" eller "jag blir slagen varje helg". Jaha. Sedan då? Vi lämnar en broschyr med förmaningar och alkoholråd. Ger en kram. Ett telefonnummer till kvinnofridslinjen. "Du måste söka hjälp" säger vi säkert. Men vad hjälper det? Vad kan vi på en akutmottagning eller vårdavdelning göra med en kvinna som utsätts för våld?
En sådan fråga är lika tom och innehållslös som frågorna om droger och alkohol. Vi fångar och hjälper inga missbrukare genom att fråga. Liksom vi inte kommer att hjälpa någon misshandlad kvinna. Det enda som händer är att vi sjuksköterskor får ännu mer frågor att ställa till patienten. Ännu mer trådar att dra i. Ännu mer grejer på vårt bord som vi ändå inte kan och hinner ta itu med.
Jag tycker istället att det borde finnas broschyrer framme i väntrummen och på toaletterna på sjukhuset så att patienterna kan ta. Plus att man frågar patienter som man misstänker lever med misshandel. Men att göra rutin att fråga känns enbart överflödigt tycker jag! Tycker vi ska skrota alkoholfrågorna också, så länge man inte arbetar inom psykiatrin eller missbruksvården. Patienterna skulle ändå aldrig erkänna ett missbruk när de kom till kirurgen... Liksom jag tror att få skulle erkänna att de blev misshandlade...
Vad tycker ni? Ska vi fråga patienterna om misshandel? V
Om jag gick till huslækaren med symptom på halsfluss hade jag sækert blivit mækta førvånad øver att få frågan om min sambo slår mig. Æven om det var sant så var det ju inte dærfør jag søkte vård och hade troligtvis reagerat med att ge ett nekande svar, och istællet tryckt på før behandling av halsen.
SvaraRadera