Vet ni vad jag hatar telefoner? Idag har jag pratat med fem anhöriga, ett boende och en biståndshandläggare från kommunen. Plus en massa samtal från operation, röntgen och lab. Jag har tagit emot samtal till mina kollegor också, sprungit och letat efter dem korridoren upp och ned. Lisa, är du här? Lisa! Har någon sett Lisa? Telefon till dig!
Fatta vad med tid som gått åt till telefonprat! Tid som jag hellre skulle vilja haft hos mina svårt sjuka patienter...
Telefoner har blivit den moderna människans fotboja.....
SvaraRaderaMan kan inte gå fem meter innan telefonhelvetet ringer....
Skönaste stunden man har är mitt i skogen med avstängd mobil där absolut INGEN kan ringa och störa och man skippar både tid och telefon.
Då är man rätt nöjd med livet.
Håller med... Finns ju en massa bra exempel på hur man kan bygga bort detta för alla inblandade, ändå nyttjas det inte... usch för dålig organisation...
SvaraRaderaIbland upplever jag syrrorna på mitt jobb mer som lækarsekreterare æn sjuksyrror just før att de sitter så mycket på kontoret å antingen skriver eller pratar i telefon. Inte mycket tid de har før kliniskt arbete stackarna.
SvaraRaderanär jag svarar "avd ...., maria sjuksköterska" HEMMA då vet jag att det är hög tid för långledigt. problemet är att det händer allt oftare.
SvaraRaderaspeciellt efter helger brukar jag känna en rejäl telefonallergi - så det är inte bara för att slippa extrapass som jag "glömmer" mobilen hemma alt "glömmer" ta bort det ljudlösa...
/sskMaria som inte fattar riktigt hur man skickar inlägg annat än som anonym
Usch ja, så less man blir på den där ständigt ringande telefonen! Har ni "bara" en telefon till hela avdelningen eller en för varje sköterska? Vi har en för varje vårdlag, dvs. alla patientansvariga sjuksköterskor. Vad är det eg. som säger att USK:orna inte kan ha telefonen? Hos oss är de samordnare, och de vet nästan bättre om hur patienten mår..
SvaraRaderaHopplöst när man står inne på en sal, påklädd med full mundering & telefonhelvetet ringer & alla patienter undrar om man inte ska svara.. haha :)
Har förövrigt också svarat några gånger mitt namn, avdelning & titel hemma :) Jobbigt när jag bytte avdelning, sjukhus & stad. Helt förvirrad undvek jag svara i telefon :) haha
Har den senaste tiden börjat mer och mer be anhöriga, kommun och andra att återkomma senare endast för att lära de att det inte går och ringa när som utan att det finns vissa tider som passar bättre än andra!.
SvaraRaderaUsch ja, det där känner man igen alltför väl. Jobbade på en Akut Psykosavdelning så tiden man hade för telefonsamtal var inte alltför stor men likväl så ringde telefon hela tiden..Dock hjälptes alla åt att svara i den. Men ibland kom man inte därifrån förrän nästa ringde. Tog upp några gånger att vi skulle börja med telefontider, men det blev aldrig nåt av det.
SvaraRaderaSkönt att va i Norge nu, ringer inte alls på samma sätt nu. Men så är jag på ett sjukhem också. :)
Vi har en sån sjuk mængd telefoner på de sjukhemsavdelning jag jobbar på (korttids). En fast i personalrummet, en fast på vadera av de två patient-matsalarna, två mobiler till sjukskøterskorna, en mobil personalrums-telefon, två patientmobiler. ÅTTA telefoner alltså! Tror ni att slæktingar/familj bara ringer på patientmobilerna och att de som vill snacka med ssk alltid ringer bara till ssk-mobil? NOT, hehehe!
SvaraRaderaDet värsta med telefoni i dagens Sverige är att folk aldrig talar om sitt efternamn utan det är bara en massa Lisor, Annor, Torbjörnar och Davidar hela tiden, överallt. Är det så farligt att uppge sitt efternamn? Det ger en större trovärdighet om inte annat.
SvaraRaderaPå många vårdavdelningar svarar undersköterskan i telefon, och det tycker jag är jätte bra idé. Vissa avdelningar har även tjänst som koordinator, en slags sekreterare som bla svarar i telefon, vilket måste avlasta massor. Jag själv jobbar som distriktssköterska i hemsjukvården, och är tvungen att ständigt vara tillgänglig på telefon - vi svarar även på toaletten :o)). Men visst kan man bli vansinnig på telefonen, speciellt om det är något som kunde vänta tills vi har telefontid. Själv försöker jag ringa så lite som möjligt till den slutna vården, för jag vet hur tempot är där, kolleger som springer som skållade råttor.
SvaraRaderaVilken bra blogg du har!! Upptäckte det via en artikel på nätet ang." allt fler ssk går ner i arbetstid". Jag har blivit beroende av din blogg nu, suttit och sträckläst, skrattat och känt igen mig från A till Ö. Skönt att läsa andras tankar, för anhöriga fattar ju inte hur tufft man kan ha på jobbet och på jobbet sitter man ju inte och pratar om sina tankar för "man har ju inte tid"! Fortsätt blogga, asbra!! /Noonie
SvaraRadera