De senaste dagarna har det diskuterats fetma i massmedia. Vi blir allt fetare och välfärdssjukdomarna ökar. I tisdags trädde Göran Hägglund fram i DN och meddelade att han tänker kalla till ett möte mellan näringsliv, kommuner och landsting i höst för att diskutera hur man ska få bukt med fetman.
Man kan tycka vad man vill om politiska pekpinnar. Själv har jag svårt att tro att svenskarna blir smalare av att det finns päron istället för snickers vid kassorna. Eller att människor hellre tar cykeln än bilen om det byggs fler cykelbanor. Jag tror snarare på upplysning in mass. Reklamkampanjer på TV och upplysningar om fetma redan på BVC och på alla vårdinrättningar.
Vi kan börja med BVC. Idag vågar få BVC sköterskor ta konflikter med föräldrarna utan hänvisar till att de ska finna svaret själva, eller att de känner själva vad som är rätt. Som nybliven förälder, kanske för första gången, är det nog många som inte alls har en inre röst som säger vad som är rätt och fel. Det är ett kaos av livsomställning, kärlek, amningshormoner och sömnbrist. De går till BVC i hopp om handfasta råd och stöd. Hur gör man med ett barn som inte äter? Är bulle och saft till frukost bättre än ingen frukost alls? Där vill ingen ha ett jakande, velande och känn-efter-själv svar utan ett råd. Och om sköterskan jobbar preventivt mot fetma och för upplysning om folkhälsa så gör hon upp en plan för att inte barnet ska födas upp på saft och bulle.
Samma sak gäller för oss inom vården. Vi frågar patienter om än det ena än det andra. Röker du? Har du sår på kroppen? Har du ramlat den senaste tiden? Har du hemtjänst? Hur har din vikt sett ut den senaste tiden? Hur mycket alkohol dricker du? Hur sover du på natten? Vilken kost äter du? När det gäller just kost, motion och vikt så fokuserar vi på undernäring. På äldre personer som tappat vikt och förlorat matlust. Vi gör upp vårdplaner för undernäring, puttar på med kaloritäta drycker och räknar kalorier minutiöst. De feta patienterna bryr vi oss inte om. Ingen risk för undernäring = ingen vårdplan. Sällan kopplar vi in dietist när någon är för fet. Och ofta skylls fetman på en somatisk sjukdom och vi lämnar samtalsämnet därhän. Stackarn! Han har ju så svår astma och kan inte röra på sig!
Inom vården borde vi vara hårdare på fetman. Informera om risker och informera om hur patienten kan få hjälp att gå ner i vikt. När det gäller operationer så tycker jag- högst personligt- att det är okej att neka en alltför tjock patient operation om han eller hon inte bantar ner sig först. Kvinnokliniken i Sörmland har redan börjat. Har kvinnan 32 eller mer i BMI blir det ingen provrörsbefruktning eller operation för framfall eller inkontinens.
Om jag vore socialminister skulle jag satsa på att utbilda vårdpersonal i att informera om fetma. Det är vårdpersonalen som träffar patienterna. Det är de som har det övriga kunnandet om patienternas hälsa. Jag tror att vårdpersonal kan göra mycket. Och jag tror att de överviktiga patienterna lyssnar mer på doktorn och sjuksköterskan än på socialministern.
Var ni någon idé eller tanke om de feta patienterna?
Småbarnsföräldrar på BVC får receptförslag när det är dags att introducera fast föda. Man skulle också kunna ge överviktiga patienter förslag på nyttiga, goda, lättlagade och inte så dyra rätter. En vanlig missuppfattning är ju att hälsosam mat måste vara dyr och svårlagad eller smaka trist. Den myten kan vården försöka slå hål på.
SvaraRaderaMen framför allt måste man våga påpeka att patienten är överviktig och betona att man ser det som ett hälsoproblem och inte bara som en detalj i utseendet.
Kanske ha ett närmare yrkesöverskridande samarbete med dietister och bli bättre på att remittera patienter vidare till dem?
SvaraRaderaJag håller med om att det är viktigt med information till patienter och att vårdpersonal ska ta upp även övervikt som ett problem, inte bara undervikt MEN jag tror även att man måste ha en samhällsstruktur som gör det lättare för folk att göra bra val. Prevention is better than cure.
SvaraRaderaSöker du råd för att gå hjälp med viktnedgång idag så får du ett hälsosamtal på max 30min i mitt landsting. Har du BMI över 38 så kan du få medicinsk hjälp eller om du har en utvecklad diabetes (eller annan livstilssjd)... Vad gör ett samtal på 30min där jag får information om vad jag ska äta när jag redan vet??? Informationen har de flesta och är väl medvetna om... de är stöttningen under viktnedgången som behövs!!!
SvaraRadera