Det är mycket på sjukhuset just nu. Många negativa händelser utspelar sig parallellt. Dels har sjuksköterskorna fått ett uruselt lönepåslag och dels är det många förändringar på gång på flera kliniker och verksamheter. Ledordet är pengar. Det ska sparas, sparas, sparas och verksamheter flyttas, slås ihop och läggs ner i hopp om att budgeten ska hålla och politikerna bli nöjda.
Våra arbetsförhållanden har blivit hårdare. Mycket hårdare än för bara ett par år sedan. Det är slimmat, trimmat och allt är på bristningsgränsen. Budgeten. Patientsäkerheten. Bemanningen. Personalens nerver. Hur mycket klarar man? Inte ens de nyutexaminerade, unga, hungriga, orkar jobba heltid.
Man kan ju tycka att facket, Vårdförbundet, borde sätta ner foten när allt fler jobbar deltid, går in i väggen, tvingas jobba dubbelpass för att det saknas bemanning, och inte minst- när sjuksköterskornas löneutveckling står STILL. När man som sjuksköterska kan pensioneras med en lön på 26.000 kronor. Då är det något som är fel.
Men facket säger inte mycket. Trots att det kokar i grytan. "Det finns ingenting vi kan göra, har politikerna bestämt sig för besparingar så genomförs de", resonerar representanterna. Vi som klagar hänvisas till andra jobb eller studier. Tragiskt men sant. Jag undrar om IF Metalls medlemmar skulle gå med på att bli behandlade så? Eller industriarbetarförbundets? "Berra, du kanske ska byta arbetsplats om du tycker att 22.000 efter tio år i yrket är för lite?" Nä. Skulle inte tro det.
Men vi är Kvinnor. Vi ska vara Glada över att ha ett jobb utanför hemmet. Vi ska ge, inte begära. Och om det inte passar så kan vi dra. Det finns alltid någon ny som köar för att få vår plats i hjulet.
Fy f-n... så pass.
SvaraRaderaTrist. Jo jag vet varför jag gick ur klubben för inbördes b..... förlåt jag menar Vårdförbundet (och nej det är INTE särskilt bra stöd om något händer, nu har jag istället rätt att få stöd av vem jag vill om det skulle behövas och är inte hänvisad till deras representanter)
MEN jag är glad att du är tillbaks, har saknat dej SÅ!
Stor kollegial kram.
Vårdförbundet lovar och lovar precis som kommunal att lönerna ska bli skäliga, vi ska få större trygghet och medbestämmande men vi ser väldigt lite av detta här nere på vårdgolvet.
SvaraRaderaMan kunde önska att vi fick lite mer av kakan, det är vi väl värda.
Just nu är det så sjukt i vården så man inte vet om man ska skratta elelr gråta. Samtidigt säger politikerna att vi i vården proriterar fel? Att det är vårt eget fel. Regionen som jag jobbar i kommer att gå en miljard back, känns sådär lagom kul inför nästa år.
SvaraRaderaNär jag läste till syrra kom vårdförbundet och hälsade på i termin ett. Och när vi frågade vad de gjorde för att höja lönerna, sa en av dem från VF att "man kan inte förvänta sig samma löneutveckling som t.ex. läkarna, deras yrke har varit ett yrke i snart 150år medans vi som ssk har bara varit det i 60, förr jobbade vi ju gratis, då det var ett kall" Hur kan vi förvänta oss att vårdförbundet ska göra något för oss om de inte anser att vi är lika viktiga som andra? Om många av dem har som ursäkt att vi förr i tiden jobbade som syrror för det var ett kall. kommer vi aldrig få en dräglig löneutveckling, det spelar ingen roll hur naiva och framåt de nyexade syrrorna är. För ingen tror på dem från början eller i slutet. - Syster M
SvaraRadera