Vad ska man göra åt eländet på sjukhuset? Några ger rådet att man ska säga upp sig medan andra säger att man ska stanna och kämpa. De flesta är överens om att något är galet. Något är så sjukt jävla fel när allt fler sköterskor inte orkar jobba heltid, när unga friska sköterskor får hjärtklappning och bröstsmärta av sitt arbete och tvingas söka sjukvård, när sköterskor sällan kommer hem i tid och oftast stämplar övertid på flexklockan.... Ja, listan på hur slitsamt och galet det är på sjukhuset kan göras hur lång som helst.
Själv tycker jag att det borde finnas fler sjuksköterskor som bloggar! Det borde finnas fler kritiska röster som vågar säga som det är. Jag har många läsare som lämnar kommentarer och står bakom mig när jag kritiserar systemet och jag får ofta mail av sköterskor och studenter som är oroliga över arbetssituationen. Få verkar känna sig nöjda med hur det ser ut. Få verkar känna att de gör ett bra jobb. Få tror att de kommer att pensioneras som sjuksköterskor...
Alla är välkomna hit och jag är superglad att bloggen får fler och fler besökare. Men. Jag skulle verkligen önska att det fanns fler som vågade blogga om hur det ser ut. För om vi inte säger som det är. Om vi inte berättar för omvärlden hur jävligt vi har det allt som oftast på våra arbetsplatser, hur ska då någon veta? Hur ska det då bli bättre?
Jag bloggar lite om jobbet ibland. Tyvärr mest om de negativa sidorna... Men jag står för det jag tycker i alla fall!
SvaraRaderaMed tanke på att politikerna leker rysk roulett med sjuksköterskor inom kommun & landsting och drar ner tjänstgöringsgraderna utan att anställa fler så är det bara ett mirakel som kan få den svenska vården att överleva.
SvaraRaderaAtt haverikommissionen nu ska utreda vården är ju ett rätt passande och smått komiskt beslut.
Han som nekades en permobil (han har blivit av med både benen) och landstinget svarar att hans men kanske inte var bestående...?!
Benen kanske växer ut igen, förstår du! Jag skulle gärna blogga om jag hade tid och ork. Men man är även rädd att få sparken om man är för frispråkig. Särskilt vi som jobbar privat. Man vågar knappt säga ett pip.
SvaraRaderaJag jobbar som vårdbiträde på ett äldreboende och kommer eventuellt börja plugga till sjuksköterska i vår.
SvaraRaderaJag har en fråga om personal. Hur ska man bemöta och handskas med 40-talist personalen som är emot allt och alla, snackar så otroligt mycket skit, spelar trevliga framför en och sedan pratar strunt om en bakom ryggen? Är aldrig villiga till förändring :"Det där funkar inte, för det har vi minsann provat!!!" (Jo, visst. År 1998.) Det är fel på allt och alla, och ibland även på de boende. Läkarna som rondar är dumma i huvudet. Sjuksköterskorna fattar ingenting.
Det låter hemskt och chefen känner sig maktlös i frågan, hon har verkligen försökt hjälpa, och jag har fått till svar att: "Nu gäller det för dig att stå på dig."
Är det såhär på alla ställen? I sånna fall är det jävligt tragiskt och hur mår egentligen de här personerna som verkar ha ett så stort behov av att trampa ner folk och gå igång på skitsnack?
Tack för en himla bra blogg!
FLAK: Jag skriver under på allt! Att haverikommissionen kommer in för att granska misstag i sjukvården säger ganska mycket.
SvaraRaderaAnonym: Jag tror att många känner som du! Inklusive jag själv! Orden måste vägas noga och yttrandefriheten är inte en självklarhet. Det där med tiden är svårt också. Min blogg är emellanåt dåligt uppdaterad och inlägget inte alls så välskrivna eller genomtänkta som jag skulle vilja. Men jag är en röst. Och jag är glad att du, och andra, berättar hur ni tycker här i kommentarsfältet.
Anonym: Vad kul att du gillar bloggen! Och vad kul att du väljer att gå ifrån din nuvarande arbetsplats (även fast jag är fel person att säga "grattis" till att du väljer sjuksköterskeyrket ;-). Vad gör man åt bittra kollegor? Jag tror att det får bli dagens blogginlägg- så låter vi läsarna kommentera och ge dig- och mig- svar på det!
JA! Fler som bloggar! MEN få, väldigt få klarar av det som du gör Frida, att vara arg/lessen/bitter/trött/sliten/ frustrerad osv. utan att gå över gränsen för vad patientsekretessen tål. Jag skulle aldrig klara det därför bloggar jag aldrig när jag är arg ;-)
SvaraRaderaNär jag blir sjuksköterska en vacker dag ska jag också blogga om eländet :) Frågan är dock bara hur fasiken man ska nå ut till även de som inte jobbar inom vården, och då tänker jag främst på politiker och andra människor med makt. Att blogga är toppen för att göra sin röst hörd och väcka debatt, men jag har en känsla av att de som ägnar tid åt att läsa den här typen av blogg förmodligen är de som jobbar inom vården själva och faktiskt redan håller med om det mesta som sägs. Eller vad tror ni?
SvaraRaderaFör övrigt kan jag inte låta bli att kommentera hur mycket jag upprörs och till och med skäms över hur saker och ting går till i dagens vårdsverige. Har ni läst?? http://www.unt.se/uppsala/han-tystades-ned-av-sjukhuset-1551078.aspx
Jag gor det inte for att jag orkar inte. Arbetet innebar sa manga negativa kanslor att det spiller over om jag borjar skriva och beratta. Jag vill bara glomma, ga vidare och lamna elandet bakom mig och inte rulla runt i gyttjan...
SvaraRadera