Jag har tappat gnistan. Totalt. Går till jobbet och är glad och trevlig och sköter mitt, inget mer. Jag orkar inte. Vill inte grotta ner mig i patienters problem utöver mitt vårdområde. Vill knappt grotta ner mig inom mitt eget område.
De unga, relativt nya sköterskorna är entusiastiska. Ibland blir jag rädd för deras kunskap och framfart. De sitter hemma och läser på i kursböcker och de kommer ihåg saker. När jag är hemma läser jag morgontidningen och jag kommer inte ihåg hur RAAS systemet fungerar i detalj eller hur hypofysen jobbar.
Och om jag läser om den där jädra hypofysen så har jag glömt det efter två timmar. Poff! Borta! Tror ni att jag håller på att bli dement? Eller är jag bara less?
Nu är jag ingen expert, men jag tror inte att du håller på att bli dement. Däremot så tycker jag (av egen erfarenhet) att det låter som att du håller på att bränna ut dig. Om du alls har möjlighet, skulle jag råda dig till att gå ned i tid/ byta jobb/ sjukskriva dig....vad som krävs för att du ska få byta miljö, och vila. Tro mig, alternativet är mycket otrevligt och kostsamt för både plånboken, dig peronligen, och din framtida hälsa. Sköt om dig, gott nytt år, och simma lugnt.
SvaraRaderaNej, inte dement...Bara alldeles normal!
SvaraRaderaJag tycker inte att det låter helt sunt att sitta hemma och läsa och läsa och läsa, när man kan göra så mycket annat roligt med den lilla fritid man har. Jobbet klarar man ändå, och det jag behöver kunna för att kunna utföra mitt arbete professionellt lär jag mig på jobbet eller genom utbildningar på arbetstid.
Jag tycker att det ibland blir lite "farligt" med alla dessa överambitiösa människor, när det blir lite av en tävling om vem som kan mest och gör mest och bäst.
Lite som "präktig-mamma-på-facebook-syndromet". Det skrivs vitt och brett om hur härligt allt är och hur mycket man hinner och hur effektiv man är. Men ser verkligheten verkligen ut så?
Är de jätteambitiösa syrrorna så mycket mer professionella och kunniga och bättre och mer empatiska osv osv än "oss andra" som gör ett bra jobb. På jobbet. ?!
Utmattningssyndrom
SvaraRaderaMånga reagerar på livssvårigheter genom att anstränga sig ännu hårdare, och en del undertrycker egna behov och känslor och knogar på, trots att tecknen på att orken tagit slut är ganska uppenbara. För en del är den yttre situationen så pass hotfull och orubblig, att ingen förändring känns möjlig trots övermänskliga ansträngningar. Vad som då kan inträffa är att organismen inte längre klarar av att kompensera för de extraordinära ansträngningarna och då kan ett mer eller mindre allvarligt sjukdomstillstånd uppkomma. För att beskriva detta läge använder vi uttryck som ”stresskollaps”, att ”gå in i väggen” eller, som man uttrycker det i IT-företag, att ”gå in i taket”. En del människor använder ordet utbrändhet för att beskriva detta fenomen.
När man träffar personer som drabbats av stressammanbrott slås man av att det finns två problemområden som de kan beskriva i detalj. Den ena gruppen av problem berör upplevelsen av trötthet eller utmattning som inte går att vila upp sig från. För det andra handlar det om en rad kognitiva (förnuftsmässiga) begränsningar som ofta upplevs som otroligt hämmande. Medan stressforskarna ogillar uttrycket utbrändhet som de anser vara oprecist och alltför negativt och svårdefinierat, så uttrycker begreppets popularitet hos gemene man enligt min mening en kollektiv klokhet. Vid en djupare kontakt med sådana personer upplever man dem faktiskt som fysiskt och mentalt totalt uttömda.
När det gäller kognitiva symtom klagar människor på allvarliga störningar i minnesfunktionen – man har svårt att lägga saker på minnet, man har också svårt att komma åt sina grundkunskaper. Man har allvarliga koncentrationssvårigheter som gör det praktiskt taget omöjligt att läsa en längre artikel, och en bok känns som en totalt omöjlig uppgift att klara av. Det finns påtagliga svårigheter med att kunna dela uppmärksamheten mellan olika saker, personen blir lätt störd. Många upplever en ökad känslighet i olika sinnen, somliga blir känsliga för ljus och ljud eller får perceptionsstörningar med tunnelseende. En del klagar över svårigheter att följa tankebanor och får problem med sin inre dialog. Allt detta gör att man känner sig otroligt stresskänslig och samtidigt helt oförmögen att genomföra mera komplicerade kognitiva uppgifter. På sin höjd klarar man repetitiva, monotona och väl begränsade arbetsmoment. Dessa kognitiva begränsningar upplevs ofta som oerhört skrämmande och man skäms ofta för dem och försöker dölja dem i det längsta. Som en av dem som drabbats av detta tillstånd har uttryckt det – man blir ”temporärt bortkopplad i huvudet”.
Kognitiva symtom
* Minnesstörningar
* Svåra koncentrationsproblem
* Oförmåga att tänka klart
* Låg stresstolerans
* Överkänslighet för ljud, ljus, lukter
* ”Tunnelseende”
Somatiska symtom
* Trötthet /utmattning
* Sömnsvårigheter
* Ökad infektionskänslighet
* Ökad smärtkänslighet
* Muskelproblem
* Mag-tarm problem
Psyke
* Känslolabilitet
* Nedstämndhet
Du behöver lite ledigt...kanske en liten hutt?
SvaraRaderaEn stor kopp te eller kaffe med skinksmörgås och en stor skål med ditt favoritgodis, eller vad du nu gillar.
Har faktiskt själv känt av samma sak så jag gör exakt så ikväll..kopplar bort jobbet och är fruktansvärt ledig över helgen.
Åh så jag känner igen mig! Jag har fått massor av utbrändhetssymtom. Jag jobbar fortsatt 100% då jag anser att jag inte blir bättre av att drälla hemma... MEN jag byter jobb om en månad! Jag har tagit tag i det och gjort nåt åt det. Känner för första gången på mycket länge att det ska bli kul och spännande att gå till jobbet!
SvaraRaderaJag tycker om mina kollegor och mina patienter jättemycket men det räcker inte. Allt måste fungera, även från ledningen. De anser att vi är små arbetsmyror som bara ska göra som vi blir tillsagda och jag fixar inte det!
Ska bli så skönt att lämna detta!
Så... leta nu på högsta allvar efter nåt nytt, annars kommer du ruttna, om du känner så här!
/ T