Så var det dags igen för möte om sparkrav. Vi slösar för mycket på sjukhuset. Är det inte plastförkläden, rondskålar, kräkpåsar och lakan så är det ost, kaffe och Mariekex vi använder för mycket av. Mariekex är dessutom bara till för väldigt speciella tillfällen och ingenting som vi ska okynnesäta till kaffet.
I början var jag på och kom med konstruktiva förslag på hur vi kunde spara. Lämnade in det ena mer befängda förslaget än det andra i hopp om att hjälpa mitt stackars sjunkande Landsting. Idag blir jag bara arg och irriterad. Jävla idioter! Sitta och räkna korvören och tro att allt blir bra bara inte personalen äter Mariekex eller patienterna får juice till frukost.
Alla ska ju dra sitt strå till stacken men jag tror att det finns många andra ställen vi kan spara på, tex genom att inte låta utskrivningsklara patienter vara kvar det där extradygnet pga att det blev sen hemgång, att läkaren inte orkar skriva ut eller att patienten själv vill vara kvar. Man skulle också kunna spara på mellanchefer, en relativt ny yrkeskategori som egentligen inte gör så mycket nytta för verksamheten. En annan stor kostnad är resor. Varför ska fullt friska människor få åka taxi hem från sjukhuset? Och så har vi det ständiga dilemmat; vårdrelaterade infektioner. Om vi kunde sluta slaska runt med bakterier så att patienterna slapp onödiga infektioner så kunde vi spara mycket pengar.
Jag tror att alla kan hitta stora kostnadsslukare men de är lite jobbiga att peka på och lyfta uppåt. Man kan ju inte gärna gå in till sin närmsta chef och säga: Jag har ett sparförslag! Jag tycker att vi tar bort dig! Många har också svårt att säga nej till patienter som ska ha taxi hem eller som vill vara kvar ett dygn extra. Få vill vara den där elakingen som säger nej.
En annan sak som jag alltid undrat över är om offentlig sjukvård egentligen kan dra in pengar? Är inte sjukvård någonting som kostar? Som vi får höja skatten för att klara av om det skiter sig? Hur som helst så tror jag inte att Landstinget sparar särskilt mycket genom att vi drar ner på antalet kräkpåsar på avdelningen.
Själv så är jag den där elakingen som lägger huvudet på sned och förklarar att det tyvärr inte går att få en taxi, men att jag kan vara så vänlig att bistå med en busstidtabell för de friska patienterna. Det är förvånansvärt många som lyckas fixa skjuts eller hämtning när det står klart att det inte ordnas någon taxi.
SvaraRaderaMen nu har de beslutat att spara pengar genom att dra ner ytterligare på personalen, och då kommer jag inte vara en där elakingen som propsar på sen (om krånglig) hemgång - det hinns inte med helt enkelt.
Helt absurt att klaga på åtgången av kräkpåsar när t.ex. hyrläkarlönerna slukar budgeten.
Fy fan. Sparande och sparande. Håller med fullständigt om det här med extra vårddygn och taxiresor. Även jag är den som nekar hospitaliserade patienter dessa resor. Ett förslag vore att skippa den så kallade önskekosten. Nu menar jag inte att man ska neka de patienter som är svårt sjuka och inte kan äta något annat. Dock blir man chockad när man ser priserna på dessa från matsalen. Har sett för många av mina kollegor som släpper igenom önskekost till "jobbiga" patienter för att slippa konflikter.
SvaraRadera