Vad är det som händer med en del patienter när de kliver innanför sjukhusets dörrar och får på sig patientkläderna? De regredierar från att ha varit vuxna, tänkande och fungerande människor till att inte klara av någonting. Praktexemplet är när de är färdigbehandlade. "Ska jag skrivas UT??" Kvider de i falsett. "HUR ska det gå?" "Och HUR ska jag komma hem?" "Jag kan inte åka buss/tåg/tunnelbana/spårvagn, de måste ni ju förstå!" Kris och panik.
Hur kommer det sig att man ena dagen kan ta sig till en operation eller undersökning för att ett par dagar senare inte klara av att ta sig hem? Och varför i hela fridens namn tror de att sjukvårdspersonal är några jävla reseledare som ska kolla tider, transportmedel och anslutningar? Och att sjukhuset ska stå för resekostnaderna? Räcker det inte med att de fått en svindyr vård, exklusiva undersökningar och all tänkbar service som patienter?
Vissa patienter är bara för bortskämda!
Det där med reseledare var bra! Det är väl helt enkelt vi själva som vänligt men bestämt får försöka lägga över mer ansvar på patienterna och / eller undersköterskorna. När läkarna lägger över på oss måste vi avlasta oss vidare helt enkelt. Som sjuksköterska bedöms man göra ALLT och ha KALLET. Bara vi själva kan ändra på det. INNAN vi blir utbrända och irriterade. Men lättare sagt än gjort...
SvaraRaderaSyster Susan: Visst är det så! Man måste begränsa sig, dem, alla...som vill att man "bara" ska göra ditten och "bara" lite datten. Ibland undrar jag vad en sjuksköterska egentligen ska göra. Vi är något slags allt i allo som förväntas serva alla. Som små mammor ska vi serva patienter, doktorer och undersköterskor. Igår sa en doktor till mig "sök mig klockan 11 så att jag kommer ihåg att gå in och prata med patienten". Fan. Om det är så viktigt att komma ihåg en tid får man väl ställa en klocka på ringning?
SvaraRaderaHej! Kul att du gillar min tävlingskläder, tyvärr är de nutidens mode i discovärlden:P
SvaraRaderaVilket sjukhus jobbar du på? Jag är sjuksköterska på akuten i Norrköping. Har vi setts eller hur hitta du till min blogg? *nyfiken i en strut*
Kul att du skriver om ssk-arbetet det är många som behöver få inblick.
Kram martina
Så är det...
SvaraRaderaDu är ju för underbar!! Så klockren reflektion. Vissa kollegier verkar vara så himla självuppoffrande och utan tanke på konsekvenser av att "curla" Då menar jag att vi borde "uppfostra" patienten genom att på ett vänligt men bestämt sätt ge hjälp till självhjälp, så att de behåller sin autonomi. Annars sätter vi helt enkelt krokben för oss själva i längden, om vi utöver vår profession även ska benämna oss reseledare (skratt), och bidragsgivare (beviljande av sjukresa) mm. Vi har ju redan som enda yrkesroll tillskrivit oss själva unika arbetsförhållanden med bl a. fika på stående fot, lunchraster med ständiga avbrott från anhörigsamtal eller läkarronder eller andra "livsviktiga" telefonsamtal, och att trots att vi arbetar i jourverksamhet anses oumbärlig, så att man helt enkelt ständigt har ofrivillig övertid pga arbetsuppgifter som inte kan delegeras vidare, när invecklade händelseförlopp tar för lång tid att förklara så man lika gärna kan bespara sig en besvärande min av avlösande kollega, och slutföra förfarandet själv. Arbetstidslag - vad är det? Vi ändrar helt enkelt dygnsrytmen så att vi går runt behovet av 11h sammanhängande dygnsvila. Att jobba till 21:30 och sen vara tillbaka till jobbet kl 07:00 ombytt och klar, efter en tur och retur resa inkl. sömn, måltid, och lite personlig hygien - 4 ombyten och ev lite logestik för övriga familjemedlemmar- om du nu är en kvinnlig sjuksköterska förstås. Hej å Hå!!!
SvaraRaderaMartina: Jag känner lukten av alla sjuksköterskor på nätet ;-) Tycker att det behövdes en ren sjuksköterskeblogg som enbart handlar om yrket och därför startade jag Syster Frida för en månad sedan. Hoppas att sjuksköterskor och andra nyfikna börjar hitta hit och är med i debatten!
SvaraRaderaÅsa: Visst är det så. Ibland ;-)
AngelScrap: Phu. Jag blir matt av din kommentar- den är ju 100% sann! Och berättar så bra hur vi har det. Stress, stress, hit, dit, hem och vända. Vänta! Kommer snart! Jag ringer upp! Måste bara svara på det här larmet! Jag kommer!
Har du kollat så dom inte opererade brot hjärnan på patienten ;-)
SvaraRaderaDå kan man ju förstå frågorna *asg*
Bauti: AHA! Man kanske ska kolla röntgenbilderna innan man klagar på patienterna! Det kan ju hända att en del av hjärnan råkade slinka med under operationen ;-)
SvaraRaderaVar arbetar du? Skulle inte vilja möta en sköterska som du som totalt saknar empati. Att ha din människosyn passar verkligen inte i vården.
SvaraRaderaHon svarade inte på var hon jobbar .. hon törs väl inte. Nånstans förstår hon väl att man inte ska behandla nyopererade på det där (fula) sättet. Men jag tror inte det har betydelse var hon jobbar. Sådana där sköterskor har fostrats fram under en längre tid nu och de finns lite överallt numera. Långvarig stress gör folk elaka. Liksom att ge folk uppgifter men inga medel att klara av uppgifterna med. *suck*
SvaraRadera/Marie Lind