lördag 29 december 2012

Taking off


Systrar. Jag måste gå nu. Jag har varit med om alldeles för många omorganisationer, ihopslagningar och besparingar. Jag har haft alldeles för många elever, studenter, kandidater och nya kollegor. Jag vill inte längre åka hem från jobbet och känna mig som en dålig sjuksköterska. Jag vill inte ansvara för andra människors liv utan att få rimlig tid till det. Och jag vill inte mixtra med potenta läkemedel och millimetersräkningar som inte får bli fel utan att få lön för mitt (viktiga?) jobb. Jag vill inte stressa mer. Vill inte känna att golvet i omklädningsrummet gungar. Vill inte känna sticket i bröstet. Flimret för ögonen.

Under mina år inom vården har jag bara sett försämringar. Det har hela tiden naggats i kanten. Tagits bort lite här och lite där för att slutligen bli något futtigt som jag inte kan stå för. Jag känner inte längre att jag kan stå för min roll. Jag känner mig inte stolt över att vara sjuksköterska. Snarare skäms jag inför patienterna, att jag knappt visat mig på salen eller att jag knappt vet något om den anhöriges mamma. Jag har inte något stort kontrollbehov men känner ändå att den vård jag och mina kollegor bedriver ofta är patientosäker.

Jag kan villigt erkänna att jag är orolig över de som vårdas på vissa avdelningar och mottagningar på mitt sjukhus. Och jag önskar inte att någon av mina vänner eller släktingar hamnar på vissa ställen inom sjukhusområdet eftersom jag känner till hur det brister i kompetensen, rutinerna eller organisationen.

Jag startade den här bloggen som en egen ventil för att bearbeta jobbet. Det visade sig att det var fler än jag som kände samma sak. Det har varit helt fantastiskt att få ta del av era kommentarer och mail! Ni har stärkt mig och fått mig att känna mig mindre ensam i mina kritiska tankar om Landstinget och den vård som vi bedriver på svenska sjukhus. Trots att vi aldrig har träffats så har jag känt en stark gemenskap med er. Jag har känt för er och eran pressade arbetssituation och jag har blivit berörd av era berättelser. Det som satt sig extra djupt är mail och kommentarer om mobbning och utanförskap. Det är jättetråkigt att det finns så mycket hårda ord där ute och att det verkar vara så lite överseende med att någon är ny på jobbet. Jag har själv erfarenhet av mobbning på jobbet och kanske är det därför jag bryr mig lite extra om mail och kommentarer om just det. Om jag ska fick säga en enda sak till er medsystrar så är det att jag önskar att ni är trevliga mot era kollegor. För hur stressigt och jävligt vi än har det så blir det inte bättre av att vi snackar skit och beter oss illa mot varandra! Tvärtom så borde vi hålla ihop mer! Vi borde diskutera löner öppet och vara en enad front mot arbetsgivaren istället för att splittras och snacka skit om varandra.

 Jag kommer inte längre att kunna rapportera från korridoren, från golvet, från verkligheten. Därför väljer jag att sluta blogga. Eller ta ett uppehåll för den som inte gillar separationer. Och vem vet, kanske var gräset inte grönare på andra sidan? Kanske är Syster Frida tillbaks på sjukhuset och i bloggosfären snart! Det kan vara värt att kika in ibland.

Jag vill tacka er läsare för all respons. Utan er hade bloggen aldrig blivit så populär som den har varit! Jag hoppas att ni som känner er missnöjda också vågar ta steget ut i det okända. Och att ni som väljer att stanna håller fanan högt. Sjuksköterskor är viktiga. Och alldeles fantastiska.

Stor kram och tack för den här tiden!

/Syster Frida


69 kommentarer:

  1. Oj, det går kalla kårar då jag läser detta. Fint o ärligt skrivet.
    Kan inte annat än att önska dig lycka till o tacka för en bra blogg!! Kommer nog att sakna den.

    Får bara hoppas att någon "uppifrån"läser detta och att "någon" verkligen börjar fundera på varför människor väljer att gå vidare. Hoppas på att någon börjar lyssna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack K! Vad bra att du blev berörd! Jag hoppas också att "någon" ser min blogg och hör rösterna från golvet. Men jag har låg tro för att det kommer att ske någon förbättring för personalen inom Landstinget, tyvär.

      Radera
  2. Frida, jag förstår att du lämnar och söker dig vidare. Får man vara nyfiken och fråga åt vilket håll det bär (vad du ska göra nu)? Stort tack för en fantastiskt bra blogg och vi är många som gärna skulle fortsätta följa dig eftersom du skriver så bra!

    Lycka till!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vad roligt att du gillar bloggen! Jag har en ny men den är inte sjukvårdsrelaterad och därför rätt trist. Du vet sådär som det blir när man inte har glöden eller ångan uppe (som jag stundtals har haft här på bloggen).

      Radera
    2. Jag läser gärna om du vill dela den nya bloggen, gör inget att den är trist och icke sjukvårdsrelaterad :) Jag gillar ditt sätt att skriva, inte bara då man känner att du har ångan uppe.

      Radera
  3. Lycka till med vad du nu ska göra. Tack för en ärlig och härlig blogg. Hoppas som ovanstående skriver att personer i ledande befattningar läst din blogg så att de förstår allvaret i att så många söker sig från vården.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jättekul att du gillar bloggen! Jag hoppas också att politikerna ser allvaret i att så många sjuksköterskor slutar. Många slutar ju inte för att de vill utan för att de inte orkar jobba kvar och det är ju en stor skillnad och verkligen något allvarligt.

      Radera
  4. Kära Syster Frida, just DU borde orka men jag förstår om det har gått så långt att du inte längre har någon yrkesstolthet kvar, att du slutar! Jag hoppas att du är villig att sprida ordet vidare. Att du finner ro och mening i din nya sysselsättning. Det borde finnas fler som du där ute! MVH Maria, leg. ssk.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag förstår hur du menar. Och jag tänker så ibland också. Att jag borde vara kvar och kämpa, men nu har luften gått ur mig. Jag vet liksom inte vad som skulle få mig kvar på sjukhuset. Ingen position gör ju att jag kan bestämma något över skiten ändå. Inte ens direktören själv kan ju bestämma. H*n svassar under politikernas pekpinnar. Så. Vad kan jag som sjuksköterska, gruppchef, avdelningschef göra? Zipp, nada, noll!

      Även om jag aldrig sätter min fot på sjukhuset igen (vilket jag kanske gör en dag) så kommer jag alltid att ha mitt hjärta i sjuksköterskeriet. Jag lovar att sprida ordet vidare. Och jag kommer göra det jag kan för att lobba för löner och arbetsvillkor trots att jag lämnat!

      Radera
  5. Du...det där går vi inte med på...eller? och vad ska vi nu hitta på...jag menar vi andra utarbetade satar som jobbar häcken av oss i det allmännas intresse..
    Du Frida! jag önskar dig allt gott och framförallt ett Gott nytt ÅR..du verkar få ett sådant så det värmer hjärtat att en till vårdpersonal visar fingret och söker sig till andra sidan..
    För något dom i landsting & kommuner är jävligt dåliga på är att visa att dom verkligen bryr sig om oss på golvet..
    Det där med mobbing är något som berör alla utom cheferna i kommunerna och landsting..iallafall där vi jobbar.
    En stor kram och lycka till och vi kommer sakna dig och dina utläggningar som får oss att orka dra oss genom en jävla dagjävel i vården.
    Själv inväntar jag till nästa år med att söka ny mark...får man vara nyfiken och fråga vart dina spår leder?=)

    SvaraRadera
    Svar
    1. FLAK. Du hör ju till en av de som hängt med här från början. Du har varit med i diskussioner och orkat med mig trots gnäll ;-) Jag kommer att sakna dig! Och alla andra också. Våra diskussioner, där vi inte alltid tycker lika men där alla tillåts vara med och säga sitt. Det är många som skriver att min blogg betyder mycket för dem. Jag vill säga att den och NI, betyder jättemycket för mig också. Ja, nu blev det inte så personligt till dig FLAK, men KRAM till dig! Och om du också ruttnar så har du ju alltid lastbilskortet, eller hur?

      Radera
  6. It´s the end of an era...Lycka till Frida, med vad du æn føretar dig i lived. Du kommer att bli saknad, har både skrattat och blivit førbannad (inte på dig!) nær jag læst dina inlægg. Ge ut den i bokform vet jag, det blir en bæstsæljare och du kan spendera resten av livet på en Søderhavs-ø =). Puss!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Hera! Det var ett bra tips! Ett liv på en söderhavsö låter inte helt fel! Vi får se vad framtiden har att utvisa! Puss!

      Radera
  7. Kommer attt sakna dina inlägg och hoppas att du snart saknar att skriva. Även om det blir om något helt annat. Lycka till i framtiden och hoppas att du får det precis lika bra som du förtjänar. Undrar själv hur länge jag kommer att orka slita på landstingets golv, hur många introduktioner och studenter som jag orkar insperera och försöka hålla godmin för när det enda man känner och egentligen vill säga är att det faktiskt är skit att vara sjuksköterska på just den här avdelningen (ibland). Försöker behålla hoppet om att det ska bli bättre, bara de tjänster som är lediga fylls upp, bara de som är sjukskrivna blir friska, bara.....
    Vill avsluta mitt lilla inlägg med att det har varit en ära att vara din läsare. Lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Vad fint skrivet! Jag hoppas att du (också) har möjligheten att gå den dagen som du känner att "utgifterna" (dvs slitet) är större än "inkomsterna" på jobbet. Det är ju inte bara att sluta. Man måste ju antingen ha pengar eller en plan B för att hoppa av ett jobb och kanske ett helt yrke. För mig kommer det att kännas surt att betala på studielånen för sjuksköterskeutbildningen. Det blir ett litet svid varje månad som påminner mig om dumheten att jag valde det yrket. Ja, det var lite utsvävningar till dig där!

      Om det blir för jävligt så gör en plus- och minussida. Och så får inte minussidan ta över för dig, okej? Kram!

      Radera
  8. Frida, mitt hjärta, lycka till, fortsätt skriva och sök dig till något som gör dig glad att gå och jobba. Och du är redan saknad!
    Tango

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tango. Tack snälla du! Vad rart! Jag kommer att sakna dig! Och bloggen. Den HÄR bloggen. För allting hänger ju på läsarreaktioner. Men allt är inte bloggen. Jag kan inte fortsätta att slava på sjukhuset för att få behålla er, även fast jag faktiskt tänkte tanken när jag velade om jag skulle sluta jobba ;-)

      Kram!

      Radera
  9. Åhh vad tråkigt att inte kunna följa din blogg!! Vad ska du göra i stället? Gott nytt år och lycka till.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja. Vad ska du nu hitta på? Jag har scannat bloggosfären rätt ingående men inte hittat någon blogg av samma karaktär som den här (Sorry att jag säger så, alla ni som bloggar). Men snart så blir kanske de mest rosaskimrande sjuksköterskebloggarna lite med cyniska och trötta efter alla neddragningar runt om i landet och DÅ, då kanske det blir lite mer riv i dem också ;-)

      Radera
  10. Avundsjuka Syster Christine1 januari 2013 kl. 23:23

    WHAT?! Lite chockad är jag allt. Även om jag funderat över hur fantastiskt konstigt det är att du ändå hänger kvar, såhär länge. Du har ju mycket erfarenhet, är smart, rolig och har självdistans och ja, allt man kan önska sig av en sjuksköterska. Nu visar du att du har självrespekt också (du som KAN) ta dig vidare! Men en sak MÅSTE du göra innan du lämnar oss. Du måste specificera lite vad du ska göra i stället! Så mycket måste du ge oss! Annars tänker jag faktiskt känna mig lite övergiven och blåst på konfekten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Syster Christine! Jag har förstått att vissa av er har varit lite oroliga och fundersamma över att jag aldrig slutat, trots missnöjdhet. Vi känner ju inte varandra och jag måste ha uppfattats som väldigt "trög" i den frågan. Men jag är rätt driftig och har en enorm självbevarelsedrift så jag har vetat ganska länge att jag ska sluta. Frågan har bara varit vad jag ska göra istället. Nu har jag tagit steget, sen är det inte alls sagt att jag inte kommer tillbaks. Jag saknar redan pulsen och kunskapen som jag fick varje dag på sjukhuset. Och så patienterna. Alla dessa glada och tacksamma människor. Det är ju verkligen ett fint och viktigt arbete, om man nu kan gradera arbeten.

      Eftersom jag är lite smått paranoid så väljer jag att vara tyst om vad jag ska göra nu. Men jag har bytt bransch och jobbar inte för SKL, så långt kan jag säga ;-) Och jag strösslar lite konfekt här *strössel* och lovar att jag har det jättebra men att jag saknar er.

      Radera
  11. Tack syster Frida för att du hindrade mig från att läsa till sjuksköterska. Tack för din ärlighet. Du har min största respekt - och det behövs fler som du. Jag hoppas verkligen att du nu kommer att kunna ägna dig åt saker som stärker dig, saker som inte bryter ner en.
    Farväl, syster Frida. Du kommer att saknas av många.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Jag är glad att jag kunnat stoppa dig! Helt ärligt! Jag tror inte att någon blir glad av landstingsarbete i längden faktiskt! Och även om man "kan vidareutbilda sig" och "jobba privat" och hej och hå alla floskler som vi häver ur oss för att rädda vårt eget samvete, så är sjuksköterska ett 1 slitsamt yrke 2 lågavlönat yrke 3 ett yrke utan status i samhället 4 ett yrke utan möjlighet att bestämma över sin arbetsdag eller sitt arbete överhuvudtaget. Så. BRA VAL av dig!

      Radera
  12. Vad synd Frida,när äntligen en vättig person dyker upp så tar det inte länge fören denna inte orkar längre och drar sig bort. Hoppas du fortsätter sprida sannigen om slavtinget och delar med av dig vad du lärt dig på något sätt och förhoppningsvis kan det ju rädda unga från vårdens slaveri. Men förstår dig Frida helt klart, står själv med ena foten utanför bort från skiten jag med. Orkar inte längre plocka upp skit från alla, ta skit från hela samhället, va någon sämre morsa åt alla mähän. Och allt detta för en jävla pisslön på kontot varje månad som knappt räcker till hyran. Vart är Sverge påväg eg tycker jag alla borde stanna upp och tänka. Nä trött på att vara en sophink alla kan sparka och spotta på, är ssk och inget annat. Får vara nog nu, så Frida jag gör dig sällskap i räddningsflotten...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Välkommen i räddningsflotten! Jag kan säga såhär. Jag har haft många funderingar innan jag bestämde mig. Det var inte så att beslutet fattades över en natt. Det har varit en process. Men nu, när jag verkligen har lämnat. Så är det så_jävla_skönt! Och inte ett dugg läskigt! För jag kan alltid komma tillbaks! Vad som än händer så har jag min legitimation. Och på sjukhusen så SKRIKER de efter folk! Jag skulle kunna peka finger åt dem men de skulle vilja ha mig ändå. Idag är det ingen "status" att jobba på vissa sjukhus och avdelningar. Idag saknas det folk och det saknas folk med erfarenhet! Vart är alla syrror över 22 som har erfarenhet. Hallå??

      Så. Jag är tuff. Och lugn. Jobb har jag alltid inom vården. Det är mitt tips till dig och andra som velar. Sluta fint (dvs utan att skrika knullgubbe till chefen) så får du komma tillbaks. För egen del känns det som att det ska till mycket innan jag återvänder. Det känns som att jag blivit av med en ryggsäck med tio kilo sten i faktiskt (och nej, jag var INTE utbränd när jag slutade ;-)

      Radera
  13. Frida, vad GLAD jag blir för din skull! Som jag har väntat på att du ska skriva detta inlägg. Så som du upplever din arbetssituation, så borde INGEN känna. Själv pluggar jag till sjuksköterska och visst har man haft sina tvivel. Jag tycker att utbildningen är så intressant och yrket likaså, men jag har INGA planer på att slava för något jävla landsting. Jag är helt övertygad om att det går att hitta intressanta arbetsuppgifter på annat håll, även som sjuksköterska, om jag nu inte skulle trivas inom landstinget. Jag är intresserad av både psykiatri, psykoterapi och internationell hälsa, så nog finns det andra vägar att gå. Framför allt brinner jag för skrivande och journalistik, så den dagen när jag har kött på benen och vet vad jag pratar om, precis som du, den dagen skriver jag nog en jävligt bra bok. Det borde du också göra!! Bra jobbat och lycka till med allt! Kommer sakna att surfa in på din blogg när jag behöver en paus i pluggandet. Stor kram!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra med höga drömmar! Men säkert kommer du som restan slava på slavtinget om inte annat i början några år. Är den vägen de flesta ssk går för att sammla erfarenhet. Är det som är det sjuka i detta finns inte så många val ibörjan som du tror. Sa själv aldrig att jag sätter min fot där, men liktförbannat är man fast på en avd på sjukan och sliter sig sjuk och blodig. Sökte andra jobb ibörjan samt är kille, men de ända som svara var Slavtinget. Är ofta efter 2-3 års erfarenhet/slit som man kan börja se sig om efter bättre jobb och vidutb mm. Och då har man blivit less och bitter på skiten förlänge-sen, typ som Frida. Som troligtvis lämnat vården helt och hållet skulle jag tro. Men hoppas för din skull att du lyckas.. men helst skulle jag vilja säga hopp av och sök annat medans du kan. För som det ser ut idag för en ssk är allt från intressant och upplyftande..

      Radera
    2. Höga drömmar? Det här är inte höga drömmar, det är realism. Självklart kommer jag jobba inom landstinget i början, det vill jag också och har aldrig påstått något annat. Jag menade bara att om jag trivs lika dåligt som somliga verkar göra, DÅ tänker jag inte fortsätta. Är helt övertygad om att det finns andra vägar att gå. Och jag "tror" inte att det finns så många vägar I BÖRJAN, har jag heller aldrig påstått. Jag känner flera sjuksköterskor som antingen hittat rätt och trivs bra inom landstinget, eller också har de sökt sig vidare.

      Radera
    3. Anonym: Man kan hitta andra ställen om letar lite bredare. Jag fick som nyexad jobb på en mottagning med bra arbetstider, "friska" sjuka patienter och där jag också får utlopp för mitt teknikintresse. Lönen är ok och jag får min vidareutbildning betald (min arbetsgivare står för allt inkl min vanliga lön, resor, boende osv).

      Radera
    4. Ida: Tack! Det är glädjande att du iallafall har den insikten att det finns ANDRA vägar. För jag tror, dessvärre, inte att jag är unik i min kritiska hållning till landstinget. Det är bara att kolla mina läsare och vad de säger i kommentarsfältet. Ibland poppar det upp någon student, eller nyutexaminerad syrra som sätter kaffet i halsen och säger att vi borde rycka upp oss men alltså. När man har jobbat ett tag så inser man vilken skit det är där ute. Nu har du en handledare som tänker åt er båda och ligger steget före. Sen kommer du att märka hur det är på riktigt. Det går inte att ha helikopterseendet på en gång. Ingen förväntas det av dig, och du behöver inte förvänta det av dig själv heller. Men med åren så lär man sig. Man inser hur LITE man kan ju mer man lär sig. Och man är med om indragningar, besparingar och..... ja, man ruttnar ur efter ett tag. Och så kommer det en Ida och tar ens plats. Phu säger chefen. Bittra Frida har ersatts av positiva Ida. VAR positiv Ida! Det kommer du långt på! MEN! Se verkligheten också! Och kika gärna in om ett par år så tror jag att du ser på vissa inlägg med andra ögon.

      Lycka till!

      Radera
  14. Lycka till, hade varit kul att få veta vad du hittar på härnäst, men det kanske är svårt att bevara anonymiteten om du berättar. Själv är jag just nu utarbetad över alla gränser och får sjukskriva mig ett tag. Är väldigt sugen på att följa i dina bloggspår om/när jag återhämtar mig, fram till dess att jag själv går vidare enligt mina planer att delvis lämna yrket. Ha det gott och tack för god bloggläsning!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Åh! Trist att höra att du jobbat för mycket! Det låter klokt att ta en sjukskrivning och fundera över läget. Jag upplevde att det var omöjligt att tänka klart när det var stressigt på avdelningen. Man matade på som en robot. Nu äger jag mina egna tankar igen. Det är skönt! Ha det jättebra! Och hoppas att det lugnar ner sig!

      Radera
  15. Åh. Har varit fantastiskt att följa din blogg. Har själv endast jobbat som ssk i ett drygt år men fantiserar varje dag om dagen jag kommer säga upp mig, och tro mig den dagen är inte långt härifrån. Skall bara ta ett beslut om vad man kan göra istället utan att känna att man kastat bort tre år studier? Lycka till framöver!!:)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hoppas att du kommer på vad du vill göra istället! Senast idag fick jag höra att jag "ser ut som en annan människa" efter att jag slutat på sjukhuset. "Du är alltid så glad nuförtiden", brukar folk säga också. Ja. Värt att tänka på som en morot för dig som är less också!

      Radera
  16. Trist att du stänger ner denna sköna, ärliga och raka blogg, MEN stort grattis till att du tagit dig ut från landstingshelvetet!!! ;)

    Stort lycka till med vad du nu ska hitta på! Ibland undrar man vad man skulle hitta på istället, men kan ju inte så mycket annat...

    Kram till dig! / M

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du gillat bloggen! Den har, just som du skrivit, varit tänkt att ge en ocensurerad och ärlig bild av hur det ser ut. Lycka till du också! Du kanske kommer på vad du ska göra så småningom? Kram!

      Radera
  17. Det behövs någon som berättar inifrån. Någon som inte kan avfärdas med att vara en enstaka patient som har råkat lite illa ut.
    Du måste fortsätta att skriva!

    Jag tänker uppmärksamma din blogg i ett par olika inlägg.

    Kram!
    /Skvitt

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Skvitt! Jag håller med dig, det behövs folk som rapporterar innifrån verkligheten. Du får gärna hänvisa till min blogg, den kommer att ligga kvar. Jag ska göra så gott jag kan för att rapportera om eländet på sjukhuset trots att jag inte längre jobbar där. KRAM!

      Radera
  18. Jag förstår dig. Problemet är tyvärr att det är svenska nationen det är fel på. Jag skulle önska att det inte var så, men denna nation fräts sönder inifrån och ut. Det kanske inte alltid varit så, men sedan 1960 talet har det gått bara en väg. Sverige skulle kunnat vara ett fint och trevligt land, men ondskan och primitiviteten har fått övertaget och gubbsjukan i alla dess permutationer gör att alla som försöker göra något positivt för andra, ändar upp med flera ärr på själen än vad gott är - i den mån själsliga ärr kan sägas vara av godo, vilket jag betvivlar.
    Lycka till och allt väl i din nya tillvaro :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oj! Jag som trodde att jag var värst när det gäller att vara neggo ;-) Jag håller med dig delvis. Samtidigt tror jag inte på att romantisera det som varit. 60-talet och tiden innan var inte bara guld och gröna skogar. Vi tvångssteriliserade människor, lobotomerade människor, ansåg att homosexualitet var en sjukdom och att kvinnan var underordnad mannen osv osv. Men välfärdssystemet har urholkats- det kan jag skriva under på. Och vi som jobbar inom sjukvården har fått det tyngre och mer stressigt. Samtidigt som lönen ligger kvar på nivån på 60-talet, typ...

      Radera
  19. Hej Frida och ett STORT tack för allt du skrivit i denna blogg, har följt dig 1,5 år nu ungefär och har tyckt så mycket om att läsa dina inlägg!
    Även mig lyckades du få på andra tankar - jag tänkte läsa till sjuksköterska men icke! Jag tänker absolut inte ge min in i den svängen!
    Jag önskar dig verkligen all lycka till och hoppas att du kommer stortrivas med det nya du ska ägna dig åt! Din nya blogg - får man adressen till den eller kommer den vara mer privat?
    Som någon tidigare skrev så tycker jag verkligen att du ska satsa på att ge ut din Syster Frida-blogg i bokformat. Förstå vilken reaktion och popularitet den kommer att ha! Då kanske det till sist kommer att hända något mer ändå inom sjukvårdens framtid...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Maria! Vad kul att du hängt med här så länge! Och vad bra att jag stoppade dig från att läsa till syrra! Du kan maila mig så får du adressen till min nya blogg. Den handlar inte alls om sjukvård och är rätt trist om man jämför med den här, men om du vill testa så får du! Vi får se om Syster Frida kan bli bok-kandidat. Jag har inte tänkt på det förrän nu. Bloggen har ju fyllt en funktion för många människor så kanske att jag skulle kontakta ett förlag ändå?

      Radera
  20. Bra jobbat!Det var ju det jag sa... :)) ´Man ska inte vara på en plats där man inte trivs.Så enkelt är det.
    Kanske blir det flygvärdinna trots allt? ;))
    Kram på dej tokfia.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Tack! Håller med dig, man ska inte vara där man inte vill. Samtidigt så är det inte alltid så lätt att byta bana heller. Men jag lyckades, och kan jag så kan alla ;-) Kram!

      Radera
  21. Vilken bra blogg!

    Syrra sedan många år

    SvaraRadera
  22. Frida kan du inte ge denna blogg till någon som vill fortsätta. Måste finnas flera som kan verkligheten och vill skriva om sanningen. Klart inte som du men nästan :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har funderat på att lämna stafettpinnen till någon annan men vet inte vem som skulle kunna och vilja ta över. De som gillar att skriva har ju oftast redan en egen blogg. Jag hoppas (och vet) att den här bloggen har avskräckt några från att läsa, peppat andra till att våga sluta och kanske, kanske inspirerat någon att starta en ny, kritisk blogg. Det här måste komma ut, hur det ser it inne i vården.

      Radera
  23. Vi vill stötta! Vi hejjar på er! Det är vår vård och vi är beroende av att ni får bra förutsättningar för det. http://www.facebook.com/pages/St%C3%B6d-v%C3%A5ra-sjuksk%C3%B6terskor/450622118338423

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad bra att det finns en Facebookgrupp! Jag hoppas att gruppen stöttar ALLA sjuksköterskor (och inte "bara" i Lund, som det stod att gruppen gjorde). Indragningar, besparingar och försämringar förekommer nämligen överallt. Det är jätteviktigt att allmänheten får veta vad som försiggår på sjukhusen. För det rör inte enbart sjuksköterskor utan också patienterna. Det kan vara någons barn, någons mamma, någons make som dör till följd av felbehandling som stress kan medföra. Sjuksköterskor jobbar med mycket potenta läkemedel och om man räknar fel eller glömmer att ge så kan det faktiskt leda till någons död. En stressad sjuksköterska kan också missa att ta kontroller på en patient. Kontroller och parametrar som kan visa om patienten mår dåligt. Stressade sjuksköterskor är livsfarliga. Och det finns tyvärr allt fler sådana i det här tempot och de här indragningarna...

      Radera
  24. Själv arbetar jag som springvikarie som städare på ett sjukhus i norra Sverige. Det är hemskt det jag ser! Hur man som akutpersonal kan med stängda dörrar ha möte medans en dement man ligger i en sjuksäng och skriker "hjälp!". JAG är tvungen att knacka på och säga till och då reagerar dom. Hur dom behandlar äldre människor överhuvudtaget på avdelningarna. Det skriks på hjälp, dom trycker på alarmknappen för att dom vill lägga sig ner för nacken gör ont, gå på toa, spy. Ingen kommer.

    Värst är ändå den äldre dam jag städade hos. Hon var inlagd för brutet ben och jag tröck på alarm knappen åt henne eftersom hon var kissnödig och sitter i en fotölj längre bort. Sköterskan kommer in och undrar vad hon vill, hon säger att hon är kissnödig. Sköterskan grimaserar och säger "men ******, ska du inte vila lite först?". "Nej, jag är kissnödig jag vill på toa". "Okej" säger sköterskan och suckar och hjälper henne in på toan.

    Sånt här gör mig livrädd för att hamna på det sjukhuset när jag blir äldre.

    FY!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja är hemskt håller med. Men vems fel är detta då? Vårdpersonalen? Är inte så att detta är ett symtom av att skatter sänks hela tiden så att du och jag får 100 kr mer i plånboken varje månad. Leder till neddragna vårdplatser så fel pat ligger på fel avd där tiden eller personal inte räcker till, överbeläggningar som får utsliten personal mer på knä och mer stress som gör alla empatilösa och bittra, erbjuder löner och arbetsvillkor som får vårdpersonal att fly samt unga att rata vårdyrket med all rätt.

      Försvarar inte dåligt beteende om så är fallet och det är hemskt att folk får vänta. Men testa själva att ha ansvar över 10 pat och dela dig i 1000 delar för att hinna allt. Testa själv att ronda med 14 läkare samtidigt + svara telefon och dela ut medicin. Samt ta hand om den svårt sjuka sepsis pat som inte kissat på hela dagen, som kräver 100 % av dig + svara på alla som ringer och ropar efter mamma hela tiden av ångest. Testa själv hur det är att inte pissat, ätit på hela dagen och sen vara glad som en lärka och göra och säga allt rätt.

      Ja är hemskt detta och bra att du tar upp detta. Men skyll inte på vårdpersonalen som sucka har möte eller som måste prioritera bort ropare eller nödiga tanter mot livsviktiga saker som tex sepsis pat som ska ner till iva. Utan skyll på politikern som fördelar ut resurser och tycker det är bra och patientsäker vård på våra sjukhus idag. Är de som tvingar till olika prioriteringar som blir mindre bra.

      Men i slutändan är det denna vård alla vill ha, för stora massan verkar vilja ha 100 kr mer i plånboken varje mån, istället för att ge den till vården så vi kan erbjuda rimliga löner till sjuksköterskor, öppna flera vårdplatser, bygga ut sjukhus, erbjuda arbetsvillkor som lockar mer vårdpersonal som kan följa tanten till toa eller sitta en stund hos den ångestfyllda dementa gubben som ropar efter sin mamma och ringer oavbrutet.

      Vi kan inte få en lyxbil 2013 om vi bara är villig att betala för en rostig skrothög från 1988, rätt enkel matte att förstå. Håller dock med dig är med livrädd att behöva hamna på sjukhus som pat. För är helt bedrövlig vårdsituation arbetsmiljö/villkor samt hygiensituation som erbjuds där idag. Så ja fy för den empatilösa, snåla, osäkra och orättvisa vårdpolitik som är i Sverige idag

      Leg SSK

      Radera
  25. Syster Frida!
    Hur går det med ditt nya jobb och liv? Var gräset grönare på andra sidan? Förstår om du inte vill ge en detaljerad berättelse, men du kan väl skriva om du är nöjd med ditt val? Rekommenderar du det? :-)

    SvaraRadera
  26. Attans! Att jag inte hittade hit förrän nu när du lagt ner! Googlade på IVA-VUB och hittade din blogg om alla för- och nackdelar.. Suveränt bra! Kul! Uppiggande och du slår huvudet på spiken tycker jag. Sjukvården kan vara lite märklig, man pratar om allt, men inte om hur man gemensamt ska förändra arbetssituationen.. t ex.
    Har också funnit en annan sak märklig... Att det inte får lukta gott på sjukhuset.. Det kan lukta vad f-n som helst utom gott, för då blir folk sjuka?
    Hoppas du får det gott i nya livet!!!

    SvaraRadera
  27. Utrolig trist at du skulle slutte å blogge! Likte jo denne! jaja. All good things must end

    Odin Søvik www.medrec.no

    SvaraRadera
  28. Lycka till kära syster Frida! Det är så jag nästan tror att jag jobbat tillsammans med dig! :) Glad att du tagit steget från en så negativ och nedbrytande bransch. Själv sitter jag kvar i rävsaxen och ser inte riktigt hur jag ska ta mig ur. Vem vill ha en sjuksyster som inte vill jobba som sjuksyster? Hoppas du trivs och mår gott nu, att arbetet ligger bakom dig när arbetsdagen är slut! All lycka till i framtiden! :)

    SvaraRadera
  29. Frida, kan du inte förklara hur det går för dig?
    Jag är själv ssk, heter Frida och jobbat i 1,5år. Jag kräks. Jag gråter när jag kommer hem. Jag har jobbat på 3 ställen och jag hatar landstinget. Jag ska nu sluta som sjuksköterska men har ingen jävla aning vad jag ska göra. Snälla. Ge mig styrka och mod!

    Norrländska frida

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du har nu jobbat till den magiska gränsen 1.5-2 år. Är va en vettig normal människa står ut med i slavtingets korridorer. Innan du lämnar yrket, testa andra arbetsgivare. Tex inom kommunen, dra till Norge ett tag, jobba privat, sök vidareutbildning företag-ssk, KBT-terapeut mm, använd din utb du har. Menar med detta testa andra ställen och infallsvinklar innan du ger upp som ssk. Landstinget är ju bara en del i allt. Finns mer att välja på. Var lika nedbruten som du efter 2 år i slavtinget, men fick nog. Drog till Norge ett tag fick annat att tänka på och jobbar idag som ssk inom privata sektorn och trivs och har bra lön dessutom. Låt inte slavtinget bryta ner dig

      Radera
  30. Riktigt trist att du slutade blogga. Du var en riktigt frisk fläkt!

    SvaraRadera
  31. Hej (tvilling-)Syster Frida! Här kommer ett tack från Undersyster Frida, hihihi! Jobbat som uska i 15 år nu och äntligen börjar jag universitetsstudier till till hösten (webbprogrammerare). Om två år har jag min högskoleexamen i datavetenskap och förhoppningsvis också jobb inom data/it. Ser fram emot jobb kontorstid utan kvällar, helger och storhelger! Haft mina funderingar på å bli syster men din härliga blogg har räddat mig - TACK! Jag såg ju hur ssk på min avdelning och nu hur kommunssk jobbar häcken av sig för 10000:- för lite. Jag har ju själv som usk 10000:- för lite på lönespecen var jäkla månad. Doh!! Tack för allt, Syster Frida! Tack! Hoppas allt går bra för dig!! Jag önskar dig allt gott.

    SvaraRadera
  32. Hej frida!
    Jag har tagit det stora steget. Jag har slutat som syrra. Jag skrev en artikel om detta och det har redan fått flera hundra "likes". Jag har faktiskt blivit inspirerad av dig.


    http://www.vk.se/965765/darfor-lamnar-jag-yrket

    SvaraRadera
  33. Hej!

    Tack alla, för kommentarer och tillrop. Det glädjer mig att jag har inspirerat, provocerat och kanske fått någon att tänka till. För det är väl just det som är felet. För få stannar upp och tänker till. Jag tror inte att sjuksköterskor är icke-tänkande människor utan att det helt enkelt inte finns tid att stanna upp, andas och fundera på vad fan man håller på med.

    Någon undrar hur det går. Och tack, det går bra! Jag har ett mindre stressigt och mer välbetalt jobb. Inget ansvar över människors liv, men ändå ett jobb med status som jag är stolt över. Ibland saknar jag vården. Det meningsfulla. Mitt nuvarande jobb är stimulerande och meningsfullt, men inte på samma sätt. Jag räddar ingen. Ingen dör om jag gör fel. Och tristast av allt; jag har inga superduper-kollegor som jag har haft på en mängd avdelningar inom vården. Jag saknar teamet. Det akuta. Men är ändå så oändligt glad och tacksam att jag har lämnat det bakom mig.

    Vården är min back-up om allt skiter sig på jobbfronten, men jag hoppas för allt i världen att jag slipper gå tillbaks dit. Och jag hoppas fortfarande att fler vågar göra som jag och hoppa av. Säga nej, stopp, jag ställer inte upp på det här längre.

    Stor kram till er alla! Jag tänker på er ibland och saknar bloggen och våra diskussioner.

    /Frida

    SvaraRadera
  34. Herregud vad jag saknar den hær bloggen!

    SvaraRadera
  35. Jag med Hera! Tittar in här ibland för att kolla om Syster Frida verkligen inte skrivit något mer inlägg. Eller om det tillkommit mer kommentarer...

    SvaraRadera
  36. Hej Frida. Jag har velat veta vad det är du jobbar med idag istället. Gick du en annan utbildning? Tyvärr känner jag som er. Har alltid velat arbeta i vården så nu vet jag fan inte vad jag kan göra istället. Försöker se vad alla som slutat har börjat arbeta med. Vad som finns där ute som inte säker lönen alltför mycket men ger bättre arbetstider. Pengar är inte allt men ekonomin ska fortfarande fungera.

    SvaraRadera
  37. Hej Frida! Jag tror att jag tittar in på din blogg, si sådär, 1gång om året. Jag vill så gärna veta vad du arbetar med istället?! Hade du en annan blogg? Ni andra som läser detta... Vad arbetar ni med efter att ha lämnat vården? Vi får väl se om det är någon mer än jag som tittar in ibland. Sköt om er allesammans ... och Frida... var gräset grönare på andra sidan? Känner du fortfarande att den tunga ryggsäcken är borta?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tittar också in då och då... Undrar också vad man kan jobba med om man vill lämna vården?

      Radera
    2. Till Anonym från 29 juni 2019:
      Vad jobbar du med? Hur länge har du arbetat med det du gör? Har du bytt jobb eller yrkesbana?

      Syster Frida verkar inte komma in på sin gamla sida längre. Vilket är tråkigt.


      Radera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.