13 procent av de anställda på Sahlgrenska sjukhuset uppgav i personalenkäten att de utsatts för våld och hot av patienter och anhöriga under förra året.
Det betyder att mer än var åttonde upplever sig hotad. Det är en ganska hög siffra. Jag undrar, som många gånger annars, var arbetsgivaren står i frågan? Vad fackförbunden gör? Jag har själv upplevt hot och våld på arbetet. Många gånger. Jag har blivit fysiskt attackerad, fasthållen och lyft av en patient. Min familj har indirekt hotats. Det har busringt människor och varit tysta i telefonluren under vissa perioder. Perioder då jag arbetat på utsatta avdelningar. Arbetskollegor har slagits blodiga. Vi har haft väktare patrullerande för att känna oss lugna. Larm i fickan.
"Det är inget att bry sig om" sa chefen. Tejpa över efternamnet på namnbrickan, parkera inte bilen så att patienterna ser registreringsnumret och byt till hemligt telefonnummer, var hennes råd. Jag pallade inte trycket. Jag arbetar inte på våldsamma avdelningar längre. Varför ska jag? När risktillägget tagits bort? När jag inte får en krona extra trots att jag utsätts för våld och hot i mitt dagliga arbete.
Om jag fick bestämma skulle risktillägget återinföras, och höjas. Man ska få betalt för att jobba med stökiga patienter. Och man ska inte behöva vara muskelbyggare eller karateproffs för att våga jobba på vissa ställen! Eller gå med fulladdad stesolidspruta i bakfickan för att känna sig trygg.
Det är någonting som är galet när 13 procent är hotade! Eller vad säger ni, bloggläsare? Har ni erfarenhet av hot och våld i ert jobb?
Jag blev senast idag uppringd av polisen för att ge mitt vittnesmål om en händelse när min handledare blev mordhotad (är ssk-student).
SvaraRaderaAng. arbetsgivaren skiter han fullständigt i vad som hänt. Helst skulle vi inte ens polisanmäla. Suck.
Vi har inte våra efternamn på våra namnskyltar. Vilket jag tycker är väldigt bra. (det finns bara jag med mitt namn i Sverige)
SvaraRaderaMen du har rätt i det du skriver, Arbetsgivaren tar alldeles för lite ansvar för dessa tillbud. Jag har blivit hotad av både patienter och anhöriga om allt från anmälningar till våld. Vilket jag självklart som de duktiga vi är rapporterar till Arbetsgivaren, utan respons. Blir man ens förvånad? /Syster Malin
Och jag ska jobba på Rättspsyk i sommar... Första jobbet... Liten och tanig som jag är känner jag att stesolidsprutan i fickan kanske inte hade varit en dum idé ;)
SvaraRaderaHej det finns bara en med mitt namn i Sverige också tyvärr. Jag jobbar inte inom vården men jag är patient ibland. Problemet att det förekommer mycket våld i vården är att journaler inte samkörs. Jag borde egentligen sitta i rullstol eller vara död. Det krävs över 5 läkare för att krossa ryggraden på en 5-åring.
SvaraRadera