Det tär att sluta 22 och sedan vara tillbaks på sjukhuset 06.30. Att komma hem efter en hektisk kväll men svårt sjuka patienter kräver en viss nedvarvning. Vad var det som hände? Agerade jag rätt? Borde jag kontaktat läkaren? Gav jag insulinet? Waranet? Antibiotikan? Blodtransfusionen? Ringde jag tillbaks till den oroliga frun som sökt mig då jag var upptagen? Sa jag till undersköterskan att vi fått positiva provsvar på 18:3? FAN! Jag glömde ju att ge 12:1 smärtlindring! Och inte dokumenterade jag att de måste ta 8:2 stygn innan hemgång imorgon heller. Shit! Nu blir maken galen, om hon kommer hem med suturer.
Så håller det på i huvudet. Trots att jag jobbat hundratvå år inom vården så blir det aldrig rutin på en akutvårdavdelning. Vad som helst kan hända. Och det händer mycket när man är kort om folk. När man saknar ordinarie personal. När man saknar doktorer. När man står där och trampar vatten för att hålla näsan ovanför ytan. När man kastar i sig mat för att inte gå sönder och sluta tänka av glukosbrist. När man inte vet om man ska gråta eller skratta åt kaoset. När man tänker att patienterna och deras anhöriga bara skulle veta hur osäkert det är. Hur nära det är, hela tiden, att det blir fel. Då. Då vill man bara komma hem och aldrig mer gå tillbaks. Aldrig mer behöva utsätta sig själv för den stressen det innebär att jobba underbemannat med svårt sjuka. Och att dessutom få in sjuklucka efter sjuklucka som man måste täcka för att inte nästa arbetspass också ska få ett helvete.
Allt det här gör jag, gör vi, för 22.000:-/månaden och ett snett leende tillbaks då vi talar om vad vi jobbar med. För det är sjukt låg status att vara sjuksköterska. Iallafall om man jämför med statusen att vara läkare. "Jaha, du är sjuksköterska" säger människor med lite svaj i rösten och så vet man att de tycker att de har minst lika bra medicinska och omvårdnadsmässiga kunskaper som vi har. För allt vi kan går ju att hitta på nätet enligt vissa.
Pengar spelar egentligen ingen roll. Inte status heller för den delen. Men jag vill ha en dräglig arbetsmiljö. Jag vill inte dö i hjärtinfarkt på jobbet. Vill inte få minnesluckor över vad jag gjort på mitt arbetspass. Vill inte ligga och snurra på nätterna och drömma om patienterna. Vill inte fundera på om jag gjort fel. Om jag gjort rätt. Vill bara komma hem, dricka en kopp té och somna. Men det går inte. Och det gick inte för mina arbetskamrater sist vi jobbade heller. Vi träffades dagen därpå, hålögda, ledsna, trötta. Fyra av sex i personalgruppen upplevde att de sovit max tre timmar på natten. Alla hade vi legat och snurrat sömnlösa. Tänkt. Försökt sova. Tänkt. Snurrat. Kissat. Druckit. Snurrat. Dvalat in. Drömt om patienter.
Ni fattar. Fyra av sex gick till jobbet som vrak. Fyra erfarna, lågavlönade, skiftarbetande kvinnor. Lojala kvinnor. Hederliga kvinnor. Gick till jobbet för att möta ännu en kaotisk dag på sjukhuset. Med klump i magen. Sömn i ögonen. Tomt i plånboken. Och en jävla massa ansvar på jobbet. Vi gick dit. För vi ville inte sätta varandra på pottkanten och vi ville inte utsätta patienterna för ännu mer fara genom att sjukskriva oss.
Man skulle kunna tro att du läser mina tankar, för detta är så bra skrivet och så otäckt nära den sanning jag också upplever!!! Tack för en bra blogg, jag känner igen mig i ALLT!
SvaraRaderaHälsningar Marie, ssk på ett litet sjukhus i en liten stad
Ja, jag håller med. Du är en klok kvinna du, Frida och du sätter ord på det jag själv också funderat över på en förunderligt träffsäkert vis.
SvaraRaderaNumera jobbar jag på en mottagning och har oändligt mycket bättre arbetsmiljö och nattsömn med för den delen. Undrar om det alltid skall vara på detta vis på vårdavdelningar?
Skall du söka någon vub förresten? Jag ligger i startgroparna för detta, det gäller bara att veta vilken...
Vub? ambulans eller?
SvaraRaderaOch Frida sök dig till vår yrkesroll uskorna vi har det så mycket bättre..NOT...=)
För visst är det sjukt att vården är som den är....
Sanningen ska fram.....även om det svider i vissa personers ögon och samvete...fast det har ju inte alla...samvete alltså.
Så Frida stå på dig för du har oss vårdpersonal som stöd...
Har du verkligen jobbat jobbat sen 1909.....imponerade=)
Jamen precis så är det, ansvar för allt för många patienter samtidigt, krav från alla håll o kanter osv. Däremot kan jag oftast släppa jobbet när jag åker hem, men jag vill tänka igenom dagen och överrapportera ordentligt för att kunna rensa hjärnan.
SvaraRaderaKompisen har fått extrajobb inom kommunen...han får 4000 mer i månadslön på en gång...
Blir så arg.... känner igen mej allt för väl. Men varför stannar ni kvar på arbetsplatser från hell? För kass lön. Med taskiga arbetsmiljö vilkor.
SvaraRaderaVarför skulle någon annan värdera er och ert arbete högre när ni inte själv gör det?! Kom nu inte dragande med "jag gillar mitt jobb" och "patienterna skulle bli lidande" eller "stackars mina arbetskamrater..." För i så fall ser ni er själv som "välgörare" och det fungerar inte.
Detfinns bara två sätt att få ändring:
1. engagera er och se till att driva igenom förändringarna själv (eller vänta på attnågon/några kollegor gör detta.
2. sluta
För ingen, ingen, ingen kommer att komma "uppifrån" och rädda er.
Ingen.
Tyvärr.
när jag jobbar kväll/dag så brukar jag vakna om nätterna och få för mig att jag fortfarande är på sjukhuset. Att patienterna ligger vägg i vägg och där ligger jag med dåligt samvete för att jag inte går upp och tömmer urinflaskor, vänder dom i sängen eller ger smertestillande mediciner.
SvaraRaderaDet är inte friskt nånstanns :)
Anonym/Marie: Vad kul att du gillar bloggen! Och vad synd att du har samma upplevelse på jobbet :-(
SvaraRaderaAnonym: Tack! Vad skoj att du uppskattar bloggen! Mottagning låter som ett bra jobb tycker jag! Regelbundna tider och lugnare tempo (har jag fått för mig iaf). Jag kan inte heller bestämma mig för vub. Svårt.
FLAK: Ambulans vore kul! Men. Det är alldeles för mycket transportservice och alldeles för lite akutsjukvård tycker jag. Och så gillar jag inte arbetstiderna att jobba dygn eller natt. Så det går bort tyvär. Jag vet att ni uskor sliter också. Det har blivit ett hårdare arbetsklimat för alla.
Upperhand: Känner igen det där med kommunlönerna som ligger högre. Men samtidigt, vill man jobba där? Kanske? Bättre lön, mindre stress. Men rent arbetsmässigt, patientmässigt...Njä. Jag är ytterst tveksam. Tror jag skulle bli en bitter kommuntant då ;-)
Eva: Du har rätt! Man kan välja att trycka på eller sluta. Men jag tycker att det är synd att det ska vara så! Att man tvingas sluta på ett arbete som man faktiskt trivs bra med, bara för att det är stressigt och/eller lågbetalt. Jag tycker att det är bra att det blir en diskussion och att det kommer fram hur vi har det (trots att det säkert uppfattas gnälligt och otroligt tråkigt emellanåt), tex i sociala medier. Sedan tror jag att det är svårt att ta sig ur någonting man går och står i. När jag lämnar (för jag kommer att lämna)så kommer jag säkert att tänka att jag borde gjort det långt tidigare.
Kleinen: Åh! Vilken jobbig dröm/känsla!
Känner igen mej väldigt väl i ditt inlägg. Det är verkligen helt sjukt att vi faktiskt får jobba så som vi gör.
SvaraRaderaPå min avdelning har vi möjlighet till att ha andra funktioner på avdelningen, som kan vara som en bra "avkoppling", så man slipper jobba kväll-dag hela tiden. Vi har avsatta sjuksköterskor som skriver in planerade operationer & som har hand om de som ska opereras. En bemanningssjuksköterska som ser till att det finns tillräckligt med personal & som finns som en extra resurs på avdelningen. Hur bra som helst när avdelningen är helvetet på jorden!
Vilken sorts akutavdelning jobbar du på Frida?
i vårt sjukhus börjar den som jobbade kvällspass aldrig 06:45 utan ist kl 08:30. Jag hade aldrig klarat av o jobba 06:45 efter ett tungt kvällspass. Jag jobbar på en psykiatri avdelning. Jag tycker att alla borde börja 08:30 om man jobbat kväll, det är de som slutade 16:00 som får ta det tidiga passet o stå för medicinutdelningen. Men jag vet att det a big diffrent mellan psykiatrin o somatiken!
SvaraRadera