Socialstyrelsen vill dra in legitimationen och tvångsundersöka en sjuksköterska som varit inblandad i flera dödsfall på neonatalen på Astrid Lindgrens barnsjukhus.
Sjuksköterskan har bland annat givit ett barn för hög halt natriumklorid, skrivit av en läkemedelslista fel (vilket resulterat i att ett prematurt barn fått för mycket läkemedel) och stängt av en respirator utan att läkaren var närvarande.
Det är lätt att tycka att hon är en farlig och omdömeslös människa när man läser om hennes bravader. Det är lätt att tänka att det är bra att Socialstyrelsen tar tag i galen vårdpersonal och drar in legitimationen hos de som inte kan hantera jobbet.
Men samtidigt; hur många läkemedelslistor har jag själv inte skrivit över i mina dar? Och den mänskliga faktorn är inte att leka med, som sjuksköterska är det ibland hårsmån från att många saker blir fel när man är stressad eller ouppmärksam... Jag kan ärligt erkänna att jag har gjort fel i mitt arbete som kunnat få hemska konsekvenser för patienter. Jag vill inte försvara sjuksköterskan men hon är ju inte direkt ensam om att ha begått fel i sitt arbete. Socialstyrelsen borde isåfall tvångsundersöka de flesta sjuksköterskor emellanåt.
Att stänga av respiratorn utan en läkare bakom ryggen eller utan tydlig dokumentation om att den skulle stängas av måste jag ändå tycka är galet och som att be om en anmälan. Trots att läkaren och barnets mamma inte kunde kommunicera. Trots att läkaren och sjuksköterskan hade en överenskommelse. Som sjuksköterska måste man alltid se till att ha ryggen fri. Det måste alltid finnas dokumenterat när man frångår rutiner och spelar på egen hand. En muntlig ordination eller en muntlig överenskommelse ska man som sjuksköterska aldrig gå med på. För om det blir fel. Ja då står man där med byxorna neddragna. Och riskerar att förlora legitimationen.
Vi måste akta oss Systrar! Vi får aldrig vara snälla flickor och tro att vi gör doktorn en tjänst genom att göra dennes jobb.
Jeg er ganske sikker på at du er en skikkelig "megge" på godt norsk men jeg kommer til å følge bloggen din likevel.
SvaraRaderaSelv var jeg ferdig utdannet sykepleier da jeg var 22 og jeg var ganske umoden også. I dag er jeg 27 og har jobbet i kommunen i Sverige som "sjuksköterska" i to år.
Fy faen sier jeg bare, her er det mye farlig som skjer. Greit nok at dere ikke har like mye ressurser som oss i Norge, men det er jo legens jobb dere gjør hele tiden!
Da jeg jobbet natt følte jeg at de på sykehuset forlangte en "diagnose" før jeg sendte pasienten dit.I Norge må man alltid ha blitt sett på av en lege før man sender noen til sykeghuset. Mine kollegaer forandrer til stadighet "snille" medisiner for så og ta det opp med legen på neste "rond". Jeg gjør det ALDRI! Jeg har ikke studert medisin, det sier jeg ofte... og jeg vet de snakker bak ryggen min. Det ER ulike ansvarsområder. Jeg tok denne utdanningen for å bedrive sykepleie. Altså pleie den syke. Ikke behandle dem.
Jeg sitter på et "KONTOR" og er ikke ute hos pasientene i det hele tatt lenger. De drillet meg i "venprov" da jeg kom, og det er vel mer eller mindre det eneste jeg har gjort. Bortsett fra å sitte og dokumentere da. Takke meg til, sier jeg bare. Velkommen til Norge, både dere og Polakkene. Reallønnen er like bedriten i Norge, men der slipper vi i hvertfall å leke leger...
PS. Jeg angrer ikke på at jeg ble sykepleier for jeg liker ikke å sitte med papir. Men nå ser jeg jo ironien i det. Egentlig er jeg vel ganske lat og skulle gladelig slippe å gjøre noen ting som helst..
Det kanske finns grund att tro att allt inte står rätt till? Det är första gången jag hör om en sjuksköterska som läkarundersöks under utredningen.
SvaraRadera