Gnällkärringar

Ibland blir jag så less på tanterna på mitt jobb! Det gnälls så in i ..... och de prioriterar så att man blir mörkrädd ibland. För endel är det livsnödvändigt att tömma sopsäckar och städa sköljen och om det missas av någon stackars timvikarie så blir det liv i luckan. Sängarna är viktiga också. Hemgångarna. Det måste snabbt städas, städas, städas. Att andra patienter behöver bli av med en kateter eller att ett blodprov måste tas spelar mindre roll när en säng ska bäddas.

Och det är så jobbigt. Oj vad jobbigt det är! Nej nu måste vi dricka kaffe! Och herregud vad de nya undersköterskorna är lata! Sitter bara på fäjsbåck och flamsar på expeditionen. Och inte kan de städa sköljen ordentligt heller. Och hur har chefen tänkt med alla sjukluckor -vi går ju på knäna. Såhär kan vi inte ha det! Nej nu måste vi dricka kaffe! Suck och stön.

Jag fattar inte varför de här tanterna inte slutar. Varför står de ut att gå till ett jobb som de avskyr och dag ut och dag in gnälla, snacka skit och ifrågasätta allt de ska göra? Varför skaffar de inte ett nytt jobb? Eller startar en blogg där de kan gnälla på hur som helst.

Ja, det undrar jag. Varför skaffar inte tanterna en blogg? Det vore bra för alla som vill bli sjuksköterskor och undersköterskor att läsa gnälltanternas bloggar. Med instruktioner om hur sopsäckarna ska tömmas och mopparna vridas ur och hur sjuksköterskorna ska uppfostras att "hjälpa till".

Till alla gnälliga, skitsnackande tanter där ute: Jag är så jävla less på er! Skaffa en blogg istället för att förpesta på sjukhuset. Tack!