Nu är det bara sex som saknas!

Från och med igår är det fritt fram att servera alkohol på äldreboenden. Det behövs inget alkoholtillstånd och inga etiska diskussioner i personalgruppen om rätt eller fel, lagligt eller olagligt.

Jag vet att många kollegor anser att man inte ska servera äldre och funktionshindrade alkohol. Att man ska förebygga ohälsa och inte understödja missbruk eller bruk som kan leda till missbruk. Det är en fin tanke. Nästan lite religiös. Vi dricker inte av solidaritet. 

 Själv känner jag mig varken religiös eller för att ta fram pekpinnarna. Jag tänker ganska egoistiskt i frågan. För den dagen det är min tur att åka in på hemmet, ja då blir jag skvatt galen om jag inte får dricka vin eller öl på helgen eller fira högtider med champagne. Jag menar, jag kan ju inte tvingas in i knypplingsträsket och de veckade syntetkjolarnas värld bara för att jag blir gammal. Börja äta husmanskost och gilla Evert Taube. Nej. Det lär vara sushi, dumplings och pizza som snabbmat och korv och makaroner på tisdagen även på hemmet.

Nu är det bara en sak som fattas, som regeringen måste fixa till snabbt som attan. Det är dags att man ska kunna bo tillsammans med sin partner även på hemmet. Oavsett om en eller två av makarna är vårdberoende. Det är en rättighet att dricka alkohol men också att ha sex, närhet och gemenskap med sin partner på ålderns höst. Oavsett hur man bor.

Läs mer i DN, Expressen

Det sitter i väggarna

Trots att många av mobbarna slutat på avdelningen går ränderna aldrig ur. Beteendet har ärvts. De som stannat kvar och klarat synålsögat och testerna, de fortsätter att driva beteendet vidare. Snackar skit om nya, synar uppifrån och ner. Hittar fel och brister. Vet du vad hon gjorde?? Eldar underifrån. Smilar när cheferna är i närheten.

Det är så sjukt. Så jävla sjukt. Att det enda vi har gemensamt är skitsnacket.

Hur kan det bli så? Att de som mobbats mobbar vidare. Att det alltid måste finnas en hackkyckling? Varför gör cheferna ingenting? Fast. Vad ska de egentligen göra? Vad finns det att göra?

Har ni någon erfarenhet av mobbing på jobbet? Hur löstes det?

Nu jävlar!

Nu väntar ett par dagars ledighet. Jag ska måla naglarna och vräka på mig parfym. Göra sådant som är förbjudet på sjukhuset. Skönt.

Äntligen öppnas plånboken- och då klagas det!

Läser i Vårdfokus att landstinget i Västerbotten har så svårt att rekrytera sommarvikarier så att man tvingats locka föräldralediga sjuksköterskor med bonuslön. 12.000:- extra i veckan får de som väljer att komma in och jobba under sommaren.

Johan Larsson, Vårdförbundets ordförande i Västerbotten, är tveksam. Han menar att det är ett etiskt dilemma där barnen kommer emellan och anser att man ska se det ur ett barnperspektiv.

Jag tycker att det är bra. Äntligen får landstinget känna på vad som händer när man inte betalar. De har levt länge på kvinnors välvilja, laganda och kamratskap. På trygghetsnarkomani och rädsla för arbetslöshet. Det verkar som att det är slut på sådant nu. Nu när det är arbetstagarnas marknad. Nu när nya generationer kommer in och vägrar gå med på sunkiga avtal.

Hurra säger jag! Så jävla bra att det skiter sig för landstinget! Tyvärr på bekostnad av att personal mår dåligt och patienter drabbas, men några måste tyvärr offras innan båthelvetet sjunker.

När det gäller Johan Larssons tankar om barnperspektiv så anser jag att han är ute och cyklar. Han resonerar som den man han är. Kvinnan ska vara hemma med barn och om hon väljer att arbeta så sviker hon det. För det är just det Johan Larsson och andra med dinosaurietänk menar när de pratar om barnperspektiv när mammorna vill arbeta. Tragiskt att en representant från Vårdförbundet inte ser på saken från ett feministiskt perspektiv. Man är två om att skaffa barn. Det finns ingen anledning till att just kvinnan ska vara hemma med barnet.

Jag blir så upprörd på att mammor som vill arbeta kritiseras medan man anser att det är fullt normalt att pappor arbetar oavsett ålder på barnet! Ingen skulle börja jiddra om barnperspektiv om det vore pappan som skulle jobba extra och tjäna 12.000:- mer i veckan. Tror knappast att Metalls ordförande skulle klaga på extrapengar och hellre vilja att papporna stannade hemma med sina barn....

Nä Johan Larsson, nu har du trampat i klaveret ordentligt. Det är kanske dags för en ny ordförande för Vårdförbundet i Västrerbotten?

Och till alla kollegor och mammor i Västerbotten säger jag GRATTIS! Arbeta med gott samvete!

Generaliseringar så att det skriker om det!

Nämen hörrni. Ska vi ta och snacka en massa skit, generalisera och bara ösa ur oss alla fördomar vi har kring vårdfolket och våra bakgrunder?  Såhär tycker jag: 

Läkarnas uppväxt: Ambitiösa plugghästar som aldrig fick dansa på discot i skolan. Hade ofta tandställning och välborstat hår i naturlig färg. Bodde i fina området och sysslade med ridning eller golf.
Läkarna idag: Röstar på Moderaterna och bor i bra bostadsområden med många läkare som grannar. Få bor i hyresrätter bland invandrare och arbetslösa. Har ett välvårdat, lite högtravande språk (oavsett ålder). Går igång på teknikprylar och dyra hushållsmaskiner och kaffeapparater. Sneglar lite bajsnödigt på vad "alla andra" har.

Undersköterskornas uppväxt: Föräldrar från arbetarklassen. Mamma möjligtvis hemmafru eller dagmamma. Glada barn som fick beröm om de kom hem med ett G. Ofta dyslektiker och med en förkärlek för särskrivning. Snattade godis på rasterna och gillade att festa. Många av dem med en överkonsumtion av godis, Coca Cola och cigaretter. Snälla människor med många kompisar.
Undersköterskan idag: Bor på landet med man, fyra barn (vilka de fått i sena tonåren) och hund. Kanske lite höns och katter också. Åker runt i halvrostig Ford Focus, men det gör ju inget eftersom karl´n älskar att mecka bilar. Kämpar ofta med övervikt. Skjutsar barn till aktiviteter hela helgerna. Ibland festar de loss med gymnasiekompisarna och intar sina gamla roller som coola, lite småbonniga partybrudar på grönbete.

Sjuksköterskornas uppväxt: Fröken lagom. Gärna klassens ordningsman eller tjejen som gillade idrott och hängde i skridskohallen efter skolan. Man hittar den blivande sjuksköterskan i såväl villan som höghuset. Inte lika trashig och vild som den blivande undersköterskan och inte lika pluggig och töntig som den blivande läkaren. Hon har alltid känt för att ta hand om alla andra och rastade grannarnas hundar som barn. Eller så blev hon sjuksköterska för att hon drog den lotten. Kunde lika gärna blivit lärare.
Sjuksköterskor idag: Bor i en bostadsrätt i ett halvbra område. Är förlovad och kallar sin partner "min kille" även om han är 47 år. Handlar på IKEA och tycker om att storstäda på torsdagar så att det är fint till helgen. Umgås med andra sjuksköterskor och tycker om att träna. Avskyr att hänga med i nyhetsflödet och tittar mest på serier eller romantiska komedier. Vet inte vad hennes kollegor tjänar, vilket OB-tillägg hon har eller vad som står i det oranga kuvertet.


Har ni något att tillägga? Ska vi ta bort något?

Trött på nya kollegor

Nu kommer de snart, de nya kollegorna. Ofta är de unga, ambitiösa, på gränsen till präktiga. Det är bra. Man blir ju galen på slarviga, nonchalanta och ointresserade kollegor (också). Men alltså. Jag känner mig less! Less på studenter, nya undersköterskor, nya underläkare, nya sjuksköterskor. Less på att säga samma saker. På att aldrig få jobba på i egen takt utan att alltid stoppas upp för att hjälpa någon annan.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är så jävla skönt när allt flyter. När man har vana kollegor som sköter sitt. Då kan man ha hand om hur många och hur sjuka patienter som helst för det är de nya kollegorna som sätter grus i maskineriet många gånger. 

/Trött Frida som längtar efter semester

Könskvotering för att locka sjuksköterskor

I Norge vill sjuksköterskeföreningen öka antalet manliga sjuksköterskor genom att manliga studenter ska få extra poäng. De premierar redan kvinnor som söker bl.a. ingenjörsutbildningar och lantbruksstudier. Vårdförbundet har inte funderat på att ta efter. Vice ordföranden Pia Arndorff tror att man får en jämnare könsfördelning genom att locka med goda villkor som lön, utvecklingsmöjligheter och karriärvägar.

Själv är jag också mot könskvotering trots att jag anser att det behövs fler män inom vården. Jag tycker att man ska anställa människor efter kompetens. Däremot skulle man kunna införa någon slags köns- och namnavidentifiering då man söker jobb så att arbetsgivaren inte kan välja bort kvinnor och människor med utländska namn. Nu gäller ju inte det inom vården eftersom vi snart måste ta in människor direkt från gatan då det saknas så mycket folk. Men i andra branscher tror jag att  avidentifieringen är ett sätt att komma ifrån fenomenet att kvinnor ratas på högre tjänster och att invandrarna aldrig får jobb.