torsdag 29 mars 2012

Sommarläsning


Snart är det sommar. Och sommar betyder ledighet, ljus och energi. Jag brukar läsa på sommaren, när hjärnan kommit ner i varv och jag orkar ta in annat än sjukhusets brus och det allmänna nyhetsflödet. I år tror jag att Åsa Mobergs tolkning av Florence Nightingale blir en av böckerna i hängmattan. Såhär beskrivs boken på Adlibris:

Florence Nightingale (1820-1910) blev känd som Damen med lampan, den självuppoffrande sjuksköterskan som räddade tusentals brittiska soldaters liv under Krimkriget 1853-1856. Det finns många föreställningar om Florence Nightingale och alla utgår de från att hon var en ängel i människogestalt som offrade sig helt för andra. Hon har kommit att representera manssamhällets dröm om hur en kvinna som agerar utanför hemmets slutna sfär borde uppträda - tyst, blygsam, diskret, och absolut ointresserad av pengar. Man har gjort om henne efter sina egna behov, något som ofta blivit starka kvinnors öde historien igenom.
I denna bok hävdar emellertid Åsa Moberg att Florence Nightingale var motsatsen till det som myten har förvandlat henne till: hon var extremt välartikulerad, en stridbar samhällsdebattör med glödande intresse för ekonomi och hon hade en knivskarp formuleringsförmåga. För henne blev statistiken ett vapen i den revolution som hennes nytänkande inom vården innebar. Hon stred för ljus, frisk luft, god och nyttig mat och skönhet i sjukvården - och för goda löner till sjuksköterskorna! Historien om Florence Nightingale, så som den verkligen utspelades, skulle ha gjort henne till en kraftfull och inspirerande förebild. Hennes enastående teoretiska arbete på vårdområdet borde också ha blivit mer omtalat och hyllat. 

Är det någon av er som har läst boken? Vore kul med lite andra boktips också. Kanske någon som har läst en spännande thriller i sjukhusmiljö... Ös gärna på med tips i kommentarsfältet!

onsdag 28 mars 2012

Slappna av för fan!


Det har börjar två präktiga besserwissers på min arbetsplats. Såna där som inte kan acceptera att de är nya utan tar det som en prestigeförlust att fråga om hjälp.  Såna som inte frågar rakt ut efter fakta utan luskar. De får ju inte verka dumma. Problemet är att det är just vad de gör. Verkar dumma. Och de är dumma. För vem kan vara ny på en avdelning och samtidigt kunna allt? Vem kan komma direkt från skolan eller från en helt annan verksamhet och liksom bara veta hur allt fungerar?

Jag tycker att det är tragiskt. Att människor är så jävla präktiga att de inte kan erkänna sina begränsningar. "Hur går det för dig, behöver du hjälp" frågade jag en av dem häromdagen. Och svaret var ju givet "det går jättebra, själv då? Ska jag hjälpa dig med nå`t?"

Ja det ska du! Du behöver inte slicka min röv men för din egen skull vore det bra om du kunde slappna av och våga vara ny på jobbet. Tack!

tisdag 27 mars 2012

Varför gnäller vi?

Men säg upp er då! Börja jobba i Norge! GÖR något istället för att klaga! Sitt inte där som martyrer i Landstingets klor. Som bitterfittor. 

Det är sant. Var och en ansvarar för sitt liv, för sina handlingar. I Sverige har vi dessutom valfrihet och det är gott om jobb för oss sjuksköterskor. Så vad väntar vi på? Vad är problemet? Varför gnäller Syster Frida och några av hennes anhängare?

Jag tror såhär. Människor har olika toleransnivå. Somliga knyter näven i fickan, biter ihop och jobbar på. Andra bryter ihop rätt fort i Landstinget, säger upp sig, drar till Norge eller börjar jobba på en privat klinik.

Sen finns det människor med familj. Och ensamstående med barn. Som inte kan dra till Norge hursomhelst eller orkar strutta runt på vikariat och timmar hos en annan arbetsgivare i hopp om fast jobb. Och jag tror att det finns många som gillar tryggheten med ett fast jobb. Dessutom bor inte alla i stora städer där man kan byta jobb och arbetsgivare hur lätt som helst.

Sen har vi de som vill stanna och kämpa. För om alla bara drar, hur bra blir det då? De trivs med avdelningen, med arbetskamraterna och tänker att det på något sätt är okej med en dålig lön eftersom de har det bra på jobbet i övrigt.

Det är farligt att tro att alla andra är som en själv. Att alla andra också kan och vill göra samma saker. Det är en fin egenskap att bjuda på positiva erfarenheter, som att säga "åk till Norge du också, det är skitbra". Men det är samtidigt lite naivt att tro att alla kan och vill jobba i Norge bara för att man själv vill det.

Jag tror att vi gnäller av olika anledningar. Och vi har olika förutsättningar att göra något åt vår situation. Det jag vet är att jag är chef över mitt liv. Och vad jag vet så har jag bara ett liv. Jag ska försöka att förvalta det på ett bra sätt. Det blir lite gnäll på vägen. Min blogg är till för det. En gnällcontainer som ni råkat hamna i.

söndag 25 mars 2012

Akta er imorgon systrar!


Idag ställde vi om till sommartid. Ett sätt att kunna utnyttja ljuset maximalt. Man kan tycka att en liten futtig timme hit eller dit inte spelar så stor roll för hälsan, men det gör den! Nu har ytterligare en studie bekräftat att antalet hjärtinfarkter ökar de närmsta dygnen efter att vi ställt om klockan. Sömnbrist och stress är faktorer som gör att infarkterna kommer att öka de kommande dagarna enligt Rickard Ljung, forskare och läkare på Karolinska institutet.

Så. Lägg er i tid ikväll systrar! Och ge fan i att halvspringa för att hinna med medicinutdelningen innan ronden imorgon!

måndag 12 mars 2012

Är det inte dags för oss erfarna att kriga också?

Sjuksköterskestudenter i Umeå har gått ihop och vägrar ta en ingångslön som understiger 24.000 kronor. Och det är väl bara att säga grattis och lycka till! Att slåss mot Goliat kräver uthållighet, mod och styrka. Men det är skitbra om Goliat får en smäll på käften, eller två...

Själv undrar jag vad vi gamlingar ska göra? Jag vet ju att sjukhusen har problem att rekrytera sjuksköterskor. Och när jag läser i DN att sjuksköterskeutbildningarna inte fyller sina platser och att många hoppar av utbildningen pga stressen i vården så undrar jag om inte vi också borde sätta hårt mot hårt? Slåss mot Goliat.

För varför ska vi lära upp nyutexaminerade sköterskor som får samma lön som vi? Är det rättvist att vi som jobbat i flera år ska ha samma, och ibland till och med lägre lön än vad undersköterskor och nyutexaminerade sjuksköterskor har? Jag tycker inte det! Och att vi ska vänta på nästa års löneförhandling är bullshit. Vi kommer inte att få en krona då. "Det finns inga pengar" kommer det att heta.

Hur känner ni läsare inför att nya kollegor kommer in med högre lön? Känns det okej att skola in en sådan? Lära ut allt vad man kan? Le och vara glad. Och gå som en jävla idiot i tron om att kanske, kanske, kanske får jag 200 kronor vid nästa lönerevision. Eller ska vi vägra att skola in nya? Kräva extra lön för att ha nyinskolningar och studenter? För varför ska vi egentligen lära upp dem gratis?


Jag tycker att det är jättebra att nya sköterskor vägrar en dålig ingångslön. Verkligen. Arbetsmarknaden är till deras fördel och de kan förhandla som bara fan nu. Men systrar! Vi som redan är inne i organisationen borde också haka på nu... Det är krisläge inför sommaren. Och inom 18 år kommer det att saknas 30.000 sjuksköterskor enligt SCB. VI borde också gå ihop och sätta hårt mot hårt tycker jag! 

Läs mer: Vårdfokus, SvD

torsdag 8 mars 2012

Vad tråkigt det är

när chefen inte kan säga TACK Frida, du kom med ett riktigt bra förslag som vi tänker jobba efter.

Eller nej. Det är inte tråkigt att chefen inte tackar. Det är tråkigt att chefen låtsas som att förslaget kom från henne själv. Att ta åt sig äran för en annan människas tankeverksamhet och jobb är oklädsamt tycker jag.

Vad tycker ni? Är det okej att chefen snor ens idéer och gör dem till sina?

onsdag 7 mars 2012

Ibland blir jag så rädd

att mina chefer och kollegor ska upptäcka bloggen. Det är som att jag skäms för att jag kräks ut så mycket här. Trots att jag vet att 99% av mina kollegor håller med. Liksom en stor del av mina läsare.

Man får liksom inte hålla på såhär. Gapa och skrika och klaga till höger och vänster. Sparkas lite här, knuffas lite där och retas som den värsta lillasystern. Man ska vara Lojal mot sin arbetsgivare. Knyta näven i fickan och möjligtvis ringa facket om det är överjävligt.

En gång läste jag om en tjej som blev inkallad till sin chef. På chefens skrivbord låg hennes blogg i ett enda virrvarr. Om jag inte minns fel så fick hon sparken. Hon hade varit För Vågad i sin blogg.

Tankarna går såklart till mig själv. Är jag för vågad i min blogg? Kan jag få sparken? Och om jag får det; bryr jag mig, egentligen?

Min blogg är min ventil men också min hemlis. Ni är mina hemliga kompisar, som vet mina innersta drömmar och tankar. Och egentligen så vet ju ingen om vi existerar irl överhuvudtaget... Men jag gillar er. Mina alldeles egna Mållgan-polare.

måndag 5 mars 2012

Som om det var en nyhet...


I fredags publicerades TCO:s rapport som visade att sjuksköterskor hör till den yrkesgrupp som är mest stressade. Ingen av de sjuksköterskor jag känner är särskilt förvånade. Vi kan alla skriva under på att vi har en alldeles för hög arbetsbelastning och även de mest erfarna sjuksköterskorna har svårt att sova eller vaknar mitt i natten och tänker på jobbet. Många går in i väggen. De flesta går någon gång ner i arbetstid, för att orka.

Ännu en gång uttalar sig Vårdförbundet och bekräftar att många medlemmar jobbar deltid för att orka.

Samma sak som för ett år sedan kan man säga. Och antagligen samma sak som kommer att sägas nästa år. Sjuksköterskor är den mest stressade yrkesgruppen. Många sjuksköterskor tvingas gå ner i arbetstid för att orka jobba.

Och ingenting händer. Nya syrror utexamineras. Börjar med glöd och stor entusiasm. Inser efter något år att de hamnat i en galen värld, slutar på avdelningen och börjar på en ny i förhoppning om att det är bättre där. Eller går ner i arbetstid och kämpar vidare. De äldre syrrorna tvingas ut i kommunen, läser en VUB eller omskolar sig. Hjulet snurrar på. Kompetensen på golvet blir allt lägre eftersom avdelningarna till största del bemannas av nyutexaminerade sköterskor eller sköterskor som just börjat.

Jag tycker att det är så grymt tråkigt att det ser ut såhär. Och att ingen lyssnar. TCO kan ju göra hur många undersökningar som helst men ingenting spelar någon roll. Fackförbundet har ingenting att säga till om och sjukhuset kommer att fortsätta bränna sjuksköterska efter sjuksköterska. Och bakom alla dessa sjuksköterskor finns det en människa. Som sliter ut sig och jobbar med sin kropp som insats.

Läs mer här och här.

fredag 2 mars 2012

Moment 22 i vanlig ordning


Sprututbytesprogrammet i Stockholm har stött på patrull igen. Staden och Landstingen måste gemensamt skicka in en ansökan till Socialstyrelsen men kan inte enas om var lokalen ska ligga. Politikerna har krav på att verksamheten ska ligga nära ett sjukhus, men inte på söder där det redan är många sociala verksamheter i gång. Stockholms stad å sin sida menar att sprututbytesverksamheten inte får ligga nära en park eller där det vistas barn.

Visst är det bra att politiker är eftertänksamma innan det startar en ny verksamhet men ibland blir det ett moment 22 och en jädra sörja när hängslen och svångrem ska på. Så fort det ska in en verksamhet som har med missbruk, psykiatri eller ungdomsbehandling att göra så blir det analyser på högsta nivå. Men när det gäller vanlig somatisk vård så kan man spara, dra ner, flytta och slå ihop hur som helst utan att göra ordentliga riskanalyser.

I nuläget verkar ett alternativ vara en mobil buss som rullar runt utan att störa allmänheten. Jag hoppas att bussen kommer igång fort som sjutton innan fler narkomaner smittas av orena sprutor och hackar sönder sina ådror med gamla nålar!

Här har jag skrivit om sprututbyte tidigare. Här har DN skrivit om det och här kan man läsa vad Dagens Medicin säger.