Rika får bättre vård- varför är vi inte förvånade?

Vid karolinska i Stockholm har man gjort studier som visar att rika och gifta personer får bättre behandling vid tarmcancer än de ensamstående och låginkomsttagare. De förstnämnda fick oftare strålning innan operationen och man opererade oftare ihop tarmändarna hos dessa patienter jämfört med de med lägre inkosmt. Där var det vanligare att man la en stomi direkt...

Varför är vi inte förvånade? Jo för att det är väl känt att välbärgade får bättre vård än andra. Vi "på golvet" kan vittna om att tex läkare och deras familjemedlemmar får röntgenundersökningar, mediciner och fler inneliggande dygn jämfört med andra. Och vi alla vet att det lönar sig att heta Von Märkvärdig om man vill ha något i vården jämfört med att heta Abdullah. Och det är lika självklart som amen i kyrkan att white trash Anette med träningsoverall, foppatofflor och flottigt stripigt hår får en sämre behandling och bemötande jämfört med advokaten Carl i skjortan från dyra gatan. Och Anettes mamma skickar vi hem för vårdplanering i hemmet medan Carls mamma får vårdplanering på sjukhuset och tre veckor på rehabiliteringen innan hemgång. Det låter hemskt men det är sant. Vi gör skillnad på folk och folk. Kvinnor ligger också sämre till.

Jag skulle säga att den som får bäst vård är en vit man med högskoleutbildning. Sedan kommer en svart högutbildad man, en vit kvinna och sist en svart kvinna.

Psykiatri inom somatiken

Psykiatripatienter kan vara väldigt påfrestande även för van personal. Ibland räcker det med att ha en borderlinepatient inneliggande för att sätta personalgruppen i gungning. Det låter lätt när man läser i skolboken och det låter självklart när man blickar tillbaks på vårdtiden. Men att vara där och då och se på saker professionellt. Att klara att stå emot manipulation och hålla ihop en arbetsgrupp utan att det blir splittring och bråk när någon dragits med i patientens spel. Det är inte lätt.

Det man ofta glömmer är att de här patienterna blir somatiskt sjuka också. Vi möter dem på akutmottagningen då de försökt ta sitt liv. På akutvårdsavdelningar när de vårdas som intoxer. Men också på kirurgen, ortopeden, ögon eller infektionsavdelningen. För de här människorna har ju också somatiska bekymmer som kräver inneliggande vård inom somatiken. Och inom somatiken är vi ovana. Väldigt ovana, med människor som inte följer mallen. Vi är ovana med manipulativa borderline-personligheter. Vi är ovana vid hypomani, depression, självskadebeteende, beroende.

Jag skulle vilja säga att en somatisk avdelning inte alls är rustad att ta hand om och bemöta patienter med psykiska diagnoser, trots att vi är utbildade och många gånger även har erfarenhet av att jobba inom psykiatrin, för man glömmer.

De senaste dagarna har jag blivit påmind om det här. Om hur uppdelat det är mellan psykiatri och somatik. Om hur vi inom somatiken per automatik tror att alla patienter är psykiskt stabila. Vi förväntar oss inte att någon ska falla utanför våra ramar och störa vårat arbetssätt. Störa vår kompetens, vårt arbetsområde. Vi tänker somatik. Om någon uppträder konstigt tänker vi inte psykisk diagnos utan snarare konfusion pga miljöombyte/sjukhusvistelse, elektrolytrubbning, dehydrering eller läkemedelsbiverkning/läkemedelsintox. Men ibland är det ju faktiskt så enkelt som att någon har en diagnos. En psykisk diagnos.


Det är skönt i de fall där bitarna faller på plats och man förstår att det "konstiga" beteendet hade en orsak. Men det är också jobbigt, innan bitarna faller på plats. För vi är inte rustade, vi har inte kompetensen att ta väl hand om patienter med psykiska problem inom somatiken.

Har ni erfarenhet av psykiatriska patineter inom somatiken?

Vi kommer att bli gamla, systrar!

Borgarna kör en hård arbetspolitik och jag blir inte förvånad om jag kommer att vara tvungen att arbeta tills jag blir 75 om de fortsätter på sin jobblinje. Tänk att vara 75 och springa runt på sjukhuset; stötta sig på läkemedelsvagnen och använda förstoringsglas för att se strecken på sprutorna.

Men å andra sidan kommer vi sjuksköterskor att leva ett långt liv. Iallafall om man ska tro på den nya studien som visar att plikttrogna människor som jobbar hårt lever längre än andra.

Och sjuksköterskor är ju urtypen för plikttrogna, hårt arbetande människor. Som alltid sätter sig själva i sista hand, alltid ställer upp, aldrig bangar.

Vi kommer att leva länge systrar! Så det gör inte så mycket om Reinfelt höjer pensionsåldern.

Döda eller lindra, spelar det någon roll här?

Nu har en norsk expert tittat på fallet där en överläkare vid Astrid Lindgrens barnsjukhus står misstänkt för att ha dödat ett prematurt barn. Experten tror inte att flickan levde när hon fick den höga dosen Tiopental men däremot att hon kan ha dött av en för hög dos Morfin. Åklagaren väljer i och med detta att fortsätta driva processen mot läkaren...

Det är tragiskt att åklagaren driver den här frågan. Att han inte kan se vad vi inom sjukvården ser. Läkaren hade, i samråd med barnets föräldrar, valt att stänga av respiratorn då barnets liv inte ansågs gå att rädda. I och med avstängningen fick barnet Morfin. Ingenting konstigt eftersom Morfin lindrar ångest och smärta. Vi behandlar de flesta döende patienter med Morfin. Men. Vi vet inte hur stor dos det här barnet fick. Vi får ju inom sjukvården lindra inför döden men vi får inte döda...

Ville läkaren påskynda döden och ordinerade en direkt dödlig dos? Eller blandade sjuksköterskan fel? Klart är ju iallafall att en sjuksköterska är medhjälpare här och att hans eller hennes huvud kommer att rulla så snart det går upp för åklagaren att inte läkaren ensam har sprutat Morfin i dödlig dos.

Hur än de här två, läkaren och sjuksköterskan, resonerade så tycker jag att de gjorde rätt. Barnet var döende. Respiratorn stängdes av för att barnet skulle få dö. Om läkaren och sjuksköterskan nu hjälpt barnet att dö och förkortat dess livstid ett par timmar (men å andra sidan hjälpt det från att dö i smärta etc) så må det väl vara hänt! Vad spelar det för roll? Barnet skulle ju ändå dö.

Ni som är nyfikna på utlåtandet och vill få mer fakta om barnet och hennes hälsotillstånd kan ladda ner den norska expertens yttrande här.
Ni som vill stödja läkaren kan gå med i Facebook-gruppen här.
Även DN har skrivit om fallet.

Sjukt att vara sjuksköterska

Det är sjukt jobbigt att jobba på sjukhus. Det är sjukt att man inte orkar svara i telefonen efter jobbet. Det är sjukt att unga, nyutexaminerade människor inte orkar jobba heltid. Det är sjukt att få jobbar kvar på ett ställe efter ett år. Det är sjukt att nyutexaminerade har samma lön som sjuksköterskor som arbetat i flera år. Det är sjukt att man slutar 22 på kvällen och sedan börjar 06.45 dagen efter. Det är sjukt att undersköterskor tjänar lika mycket, eller mer, än sjuksköterskor. Det är sjukt att människor väljer att bli sjuksköterskor, att det inte finns någon slags spärr i systemet. Att inte hälsoministern säger Stopp! Läs till ekonom istället. Eller bli präst.

Jag tycker att hälsoministern är feg som inte säger det. Men jag vågar. Jag uppmanar er: Bli inte sjuksköterskor! Det finns många andra hederliga, fina yrken. Yrken där ni kan känna er Behövda, Duktiga, Präktiga. Välj ett sådant, men bli inte sjuksköterskor. Det är sjukt att vara sjuksköterska!

Ska man ha parfym på sjukhus?

En sak som som jag funderat över den senaste tiden är att det blivit vanligare med parfym på sjukhuset. Förr var det en självklarhet att inte personalen bar parfym. Jag vet att många avdelningsföreståndare till och med hade åsikter om att personalen inte fick bära annat än vita underbyxor och vit bh under arbetskläderna. Allt för att inte störa patienterna. Idag bär de flesta vilka underkläder de vill och många har, som sagt, även parfym på sig.

Jag är för en modernisering av sjuksköterskeyrket och tycker att det är viktigt att få bort kall-tankar och fördomar om sjuksköterskan som ett helgon eller en slagpåse som man kan göra som man vill med. Men samtidigt måste vi ju tänka på patienternas väl i första hand. Att ligga sjuk och känna doften av parfym är inte alltid så lyckat! Och många är allergiska mot starka dofter.

Jag gillar själv parfymer men använder det bara på fritiden, med hänsyn till patienterna. Jag tycker att det är rätt slarvigt och lite egoistiskt att bära parfym när man jobbar på sjukhus.


Vad tycker ni?

sjuksköterska- ett framtidsyrke?

Kärlek på lasarettet

Läser i Wendela att var fjärde läkare som lever i par är tillsammans med en annan läkare. Enligt SCB är läkare också ofta tillsammans med sjuksköterskor men väldigt sällan med undersköterskor eller vårdbiträden. Lika barn leka bäst, enligt SCB.

Jag känner igen statistiken från sjukhuset, där det är vanligt att läkare är ihop med just läkare eller sjuksköterskor. Men hur kommer det sig att kärleken så sällan hoppat ner två steg i hierarkin? Varför är inte läkare ihop med undersköterskor?

Är det för att de inte är fina nog? För att de torkar bajs och inte har någon högskoleutbildning?

Någon som har en förklaring?

Healing i vården?

Bild från BT

Sjuksköterskan, miljöpartisten och sjukvårdspolitikern Gun Moss Bjerling vill införa healing i den traditionella vården.

Sedan 16 år tillbaks arbetar Gun Moss med healing på egen praktik i Borås. Hon menar att hennes händer kan förmedla energi och känna av energifält på allt levande. Hon påstår inte att hon kan bota men menar att healingen ökar välbefinnandet.

Idag är den alternativmedicinska behandlingen med akupunktur godkänt som behandling inom bla missbruksvård och mödravård. Innan det blev godkänt var det många som högljutt kritiserade det. Läkare framförallt men även sjuksköterskor var skeptiska. Med facit i handen kan jag säga att akupunktur fungerar. Det är ett billigt sätt att behandla smärta, abstinens och beroende. Om vi vågade släppa in akupunkturen på andra områden skulle läkemedelsindustrin antagligen få sig en törn... För tänk om akupunktur även kan hjälpa mot högt blodtryck som majoriteten av våra patienter behandlas mot?

 Men hur är det egentligen med healing? Kan man verkligen känna människors energifält och öka blodcirkulationen med sina händer?  Kan man hjälpa läkningsprocessen med healing? Jag är skeptisk. Men jag var skeptisk mot akupunkturen innan jag sett resultaten också...

Vad tycker ni? Bör healing komma in på arenan för skolmedicin? Eller ska alla icke vetenskapliga metoder hålla till utanför sjukhusets dörrar?

Hej din ouppfostrade skitunge!

På min arbetsplats finns det en handfull personer med både läkare, sjuksköterskor och undersköterskor som inte hälsar i korridorerna eller när någon kommer in i rondrummet. De är inte många men det är ändå oerhört irriterande med dessa vuxna individer som inte har vett att säga hej tycker jag! Det ger dålig stämning och det är också provocerande att människor på en arbetsplats sätter sig själv på så höga hästar att de anser att de inte behöver hälsa.

På Blekinge Läns Tidning har man också haft problem med anställda som inte kan uppföra sig och säga hej. De har löst problemet genom att införa en särskild hälsaprofil där anställda uppmanas att hälsa på dem man möter för första gången och att man sedan nickar eller ler nästa gång man möter personen.

Jag tycker att tidningen gör helt rätt och jag skulle önska att alla arbetsplatser hade sådana regler. Det är ju konstigt att det exempelvis finns policy som talar om hur man ska tala om sin arbetsplats på sociala medier men det finns ingenting som reglerar hur vi agerar mot varandra inom arbetsplatsen.

Men det är klart, det är väl ytan som räknas? Att det ser fint ut utåt. Som på Landstinget där allt är så jävla bra. Där vi är som en enda stor familj som månar om varandra. Där vi är glada och nöjda över våra löner och arbetstider. Där vi är glada och stolta över vården vi ger. Och där vi gladeligen hälsar på varandra. "Godmorgon Doktor Pruttselius". "Godmorgon Syster Frida". Och så ler vi kärvänligt hela dagen när vi möts i korridoren. Typ. Eller inte.

Sjuksköterskor är inga helgon

Ingen har väl undgått löpen idag, där en SJUKSKÖTERSKA utpekas som hjärnan bakom terrorattentatet i Stockholm innan jul? Tänka sig, att en sjuksköterska (eller var det sjuksköterskestudent) kan vara så rå och barbarisk? Att en sjuksköterska kan vara fundamentalist. Vrickad. Galen. Snedvriden. Att en sjuksköterska kan vara t.e.r.r.o.r.i.s.t. Kan hon eller han verkligen vara det? En sjuksköterska borde väl värna människans lika värde? Borde sätta sitt förnuft och sin professionalitet före sina religiösa övertygelser?

Det blir inte bara ett bra löp utan en fantasieggande historia också. Ungefär som när polismästaren visade sig vara pedofil, eller när juridiska ombud mutas, präster våldtar eller politiker roffar åt sig förmåner. Man blir berörd som läsare, som medborgare. För vem kan man lita på, egentligen? Vem kan man lita på när sjuksköterskor inte längre är som Florence Nightingale? När de bygger spikbomber i en terrorcell på kvällarna, istället för att gå med nattlampan och lysa på sjukhuset.

Det är svårt för många att förstå att yrket inte längre är ett kall och att sjuksköterskor faktiskt är som alla andra människor. Att en sjuksköterska kan vara smart, korkad, lat, galen, medelmåttig, pluggig, generös, omtänksam, etisk, egoistisk. Och terrorist.

Turligt nog har kåren, vad jag vet, inte alltför många fundamentalister och terrorister. Det är bra. Vi är inga helgon men vi ska heller inte ägna oss åt att spränga oskyldiga människor i luften.

Idag vill jag inte!

Vissa dagar vill jag inte gå till sjukhuset. Idag är en sådan dag. När solen lyser och snön smält bort på vissa ställen. När vårfåglarna sjunger lite smått och hundbajset tittar fram på trottoarerna.

Då vill jag inte vara på sjukhuset. Instängd. Då vill jag vara ute. Sitta i lä med näsan mot solen. Läsa tidningen. Dricka kaffe och bara känna hur det snart, snart kommer att knoppas. Hur det kommer att droppa. Skjuta upp ur marken. Tränga fram. Tränga undan.

Har ni vårkänslor där ni befinner er?

Har foppatofflan fått en konkurrent?

Jag klarar inte Foppaskor. Tycker att det är bland det smaklösaste man kan bära om man är över sex år. Jag lider på sjukhuset eftersom skorna numera inte enbart bärs av operationspersonal (som behöver skor som man kan spola av) utan av människor på alla typer av avdelningar. Det är en lavinartad spridning. En oroväckande spridning, på dessa hemska plastskor.

Värst av allt är nog att så få erkänner att de faktiskt tycker att skorna är snygga. De flesta hävdar att de har dem enbart för att de är sköna eller praktiska. Att de på något sätt kommit in i klädskåpet självmant. Bara låg där en måndag morgon.

Hursomhelst. Skorna kan vara på väg ut. Foppa kan ha fått en konkurrent från Vibram. Jag har nämligen spanat in sjuksköterskor med tåskor den senaste tiden...

Jag vet inte riktigt vad jag tycker ännu. Är det pest eller kolera? Är tåskorna snygga eller groteska? Bör jag jubla om Foppa är på väg att ersättas? Eller har jag ett nytt hatobjekt på intåg?

Har alla verkligen rätt till all vård?

"Papperslösa kan få vård" är rubriken i DN. En bra tanke. En human tanke. Någonting som vi inom vården tackar för. Att få in en papperslös på sjukhus är nämligen en stor administrativ apparat. Det ska fixas tillfälligt personnummer och pengar ska krävas från något annat Landsting. Det är inte "bara" att vårda.

Ja. Den nya lagen låter bra vid första tanken. Det är klart att vi ska vårda alla i Sverige. Det är klart att vi ska vårda alla som behöver vård. Vart vi än befinner oss. Alltid i tjänst liksom.

Fast. Att papperslösa ska ha rätt till gratis vård. Gratis skola. Kunna starta företag. Utan att ha uppehållstillstånd eller grönt ljus att vistas i Sverige... Är det vettigt? Ska skattebetalarna verkligen finansiera det?

Jag är för en väl fungerande sjukvård för asylsökande och illegala invandrare. Men att de ska kunna ta del av hela sjukvården, skolsystemet och företagsamheten utan att betala skatt har jag svårt att ställa mig bakom...

Vad anser ni?