Bild lånad härifrån
Emellanåt hör jag kommentarer från människor (läs unga sjuksköterskestudenter) som menar att lönen inte spelar så stor roll. De här dårarna resonerar att huvudsaken är att man har ett roligt och meningsfullt jobb att gå till. Jag kallar dem för dårar för att de är farliga och illojala mot kollektivet. Om alla resonerade att vi inte behöver någon lön för att vi har så jävla kul på jobbet, ja då kan ju arbetsgivaren fortsätta med lönedumpningen.
Det går inte att leva på att att ha kul! Mina trevliga arbetskamrater, tacksamma patienter, våra skratt i fikarummet, flirtar i rondrummet... ja visst. Men dessa små stunder kan inte betala mina räkningar. De kan inte övertyga min banktjänsteman att jag kan få ta ett banklån till en bostad eller en bil. De kan inte rädda mig när jag blir pensionär och knappt får någon pension.
Jag är en modern kvinna som vill vara självständig. Jag vill inte vara beroende av en man som tjänar pengar så att jag ska kunna leva och bo. Jag har gått en universitetsutbildning, har arbetat hela mitt liv i vården, jag har räddat livet på fler människor än mina fingrar och tår kan räkna till. Utan mig och mina kollegor skulle vården inte fungera. Vi gör ett superjobb dygnets alla timmar på sjukhuset. Ett superjobb som måste ge lön.
Nä. Alla ni som hävdar att lönen inte är allt eller att lönen inte spelar någon roll. Kan ni bara vara tysta tills ni begriper bättre?