tisdag 28 februari 2012

Och här får ni en smocka!

Bild lånad härifrån

Emellanåt hör jag kommentarer från människor (läs unga sjuksköterskestudenter) som menar  att lönen inte spelar så stor roll. De här dårarna resonerar att huvudsaken är att man har ett roligt och meningsfullt jobb att gå till. Jag kallar dem för dårar för att de är farliga och illojala mot kollektivet. Om alla resonerade att vi inte behöver någon lön för att vi har så jävla kul på jobbet, ja då kan ju arbetsgivaren fortsätta med lönedumpningen.

Det går inte att leva på att att ha kul! Mina trevliga arbetskamrater, tacksamma patienter, våra skratt i fikarummet, flirtar i rondrummet... ja visst. Men dessa små stunder kan inte betala mina räkningar. De kan inte övertyga min banktjänsteman att jag kan få ta ett banklån till en bostad eller en bil. De kan inte rädda mig när jag blir pensionär och knappt får någon pension.

Jag är en modern kvinna som vill vara självständig. Jag vill inte vara beroende av en man som tjänar pengar så att jag ska kunna leva och bo. Jag har gått en universitetsutbildning, har arbetat hela mitt liv i vården, jag har räddat livet på fler människor än mina fingrar och tår kan räkna till. Utan mig och mina kollegor skulle vården inte fungera. Vi gör ett superjobb dygnets alla timmar på sjukhuset. Ett superjobb som måste ge lön.


Nä. Alla ni som hävdar att lönen inte är allt eller att lönen inte spelar någon roll. Kan ni bara vara tysta tills ni begriper bättre?

måndag 27 februari 2012

Rasism inom vården

En av mina läsare söker berättelser om rasism i vården till en avhandling. Kontakta gärna Rebecca om ni vill ställa upp och berätta hur det ser ut på era avdelningar! Här beskriver hon projektet:
Arbetar du på sjukhus som ssk, usk, läkare eller sjukgymnast? Vill du vara med i ett avhandlingsprojekt om förändrade hierarkier i vården?
Jag samlar in berättelser om erfarenheter av rasism, allt från enskilda händelser till återkommande kommentarer. Det kan vara sådant som riktats mot dig, mot kollegor, eller mot patienter. 
 Skicka ett mail till mig med din berättelse. Skriv vilket yrke du har, hur länge du arbetat, vad du arbetar med (typ av avdelning). Allt anonymiseras, och ingen annan än jag kommer veta vem du är eller var du arbetar. Jag vill gärna kunna ta kontakt med dig på telefon eller mail så skriv gärna ut en extra kontaktuppgift!
Jag heter Rebecca Selberg och är doktorand i sociologi vid Linnéuniversitetet i Växjö. Jag berättar gärna mer om avhandlingsprojektet. 
eller ring på 0732-46 90 59. 
Tack!

lördag 25 februari 2012

Läsa vidare?

Stora pensionsavgångar gör att det kommer att saknas många specialistutbildare sjuksköterskor inom en snar framtid. Operation, psykiatri, distrikt och intensivvård är några områden där det kommer att finnas gott om jobb. Men lönar det sig att läsa vidare? Ta mer studielån och samtidigt få ett inkomstbortfall medan man studerar. Och den nya lönen, är den verkligen så mycket bättre?

Vårdförbundet har sammanställt en lista på de olika vidareutbildningarnas lönsamhet:
  • Skolsköterska: lönar sig inte innan pension
  • Geriatrisk omvårdnad: lönar sig inte innan pension
  • Röntgen: lönar sig inte innan pension
  • Psykiatrisk omvårdnad: efter 35 år
  • Barnsjuksköterska: efter 33 år
  • Distriktssköterska: efter 26 år
  • Ambulanssjukvård: efter 23 år
  • Barnmorska, rådgivning: efter 15 år
  • Anestesi: efter 13 år
  • Operationssjukvård: efter 13 år
  • Företagssköterska: efter 12 år
  • Intensivvård: efter 12 år
  • Barnmorska, vård: efter 12 år
  • Genomsnitt: efter 19 år
Tabellen bygger på antagandet att sjuksköterskan är 24 år gammal när han eller hon börjar arbeta efter specialistutbildningen och pensionerar sig vid 65 års ålder.

Själv är jag skeptisk till att läsa vidare. Vill man ha mer ansvar, samma bedrövliga tider utan att tjäna en krona på att läsa vidare? Njä...Inte jag iallafall! Jag hoppas att det går åt helvete för Landstinget. Att fler och fler operationer tvingas ställas in för att det saknas op-syrror, att operationskön växer och växer så att allmänheten blir upprörda. Och att det blir farligt att föda barn på sjukhus för att det saknas barnmorskor. Ja. Jag vill att det skiter sig rejält så att politikerna fattar att vi sjuksköterskor faktiskt behövs och att vi behöver betalt för vårt viktiga arbete.

onsdag 22 februari 2012

Feta, fula sjuksköterskor göre sig icke besvär!

Södersjukhuset söker sommarvikarier till akutmottagningen. Och inte vilka sjuksköterskor som helst utan "Tv-seriesnygga eller Söderhipsters".


Det är tråkigt att veta att chefer inom Landstinget spånat fram något "roligt" att skriva i platsannonsen för att locka personal och att de valt att spela på utseende istället för kompetens. Det visar på hur lite vi sjuksköterskor värderas av våra egna chefer.

Jag undrar om de rekryterar läkare på samma sätt?

Lågt tycker jag. Vad tycker ni?

Läs mer i Metro och Vårdfokus

måndag 20 februari 2012

Diskriminering av ensamstående nattarbetare

Förra veckan läste jag om en ensamstående sjuksköterska i Stockholm som varje termin får kämpa för rätten att få ha sitt barn på nattis. Det kändes som att hon kämpade mot Goliat när hon ständigt blev ifrågasatt av kommunen, fick färre timmar beviljade än vad hon behövde och att hon hela tiden fick uppmaningar om att byta jobb. Även Hanne Kjöller, journalist och sjuksköterska, var på kvinnan i en av sina kolumner och menade att föräldrar får offra lite själva. Enligt Hanne Kjöller hade den nattarbetande sjuksköterskan ett eget val och i Hannes värld kunde kvinnan ta ett dagjobb som sjuksköterska. Till skillnad från kvällsarbetande skådespelare, som inte kunde förlägga föreställningarna till dagtid.

Jag tycker att det är en trångsynt inställning. Extra tråkigt är det eftersom uttalandet kommer från en före detta kollega. Hanne Kjöller är ju sjuksköterska och borde känna till hur arbetsbelastningen är fördelad på ett sjukhus. Det är många småbarnsföräldrar som väljer att jobba natt för att det är ett lugnare tempo och för att man inte behöver göra lika många nätter som dagar för att få ihop arbetstimmar. Man kanske helt enkelt prioriterar att jobba natt för att få mer tid till sina barn. En inte alldeles ovanlig tanke bland föräldrar. I alla tider har det funnits vårdpersonal som valt att jobba natt när barnen är små just för att få mer tid över till familjen.

Jag tror att det finns en risk att ta bort rättigheten att jobba natt när man har småbarn. En risk att fler kvinnor blir hemmafruar eller jobbar deltid på dagen. Och vips så är vi tillbaks i ett samhälle som kvinnor kämpat för att vi ska komma ifrån. Vi är tillbaks vid spisen och hemarbetet. Och vi får sämre pension för att vi inte heltidsarbetar. Men vem orkar heltidsarbeta och ha småbarn hemma? Att jobba som sjuksköterska eller undersköterska är slitsamt. Att ta hand om andra människor hela dagarna med sin egen kropp som insats är jobbigt. Man står, går, drar sängar, lyfter tunga patienter, arbetar i konstiga arbetsställningar. Det ringer, larmar och tjuter överallt. Man ska vara på allerten, på topp, hela arbetspasset. Ibland utan att kunna ta regelbundna raster. Ibland utan att hinna gå på toaletten.

Det går när man är ung och inte har barn. Det går några år. Men för en ensamstående mamma. Det är inte så lätt som Hanne Kjöller tror. Det måste finnas en möjlighet att få jobba med det man är utbildad till och samtidigt kunna försörja sig och sina barn. Man måste kunna jobba som sjuksköterska även som ensamstående förälder. Man ska inte bli diskriminerad för att man väljer att jobba natt.

Hanne Kjöller har många bra åsikter men här måste jag säga att hon sjönk rätt rejält i mina ögon. Välkommen tillbaks till verkligheten på sjukhuset Hanne!

Vad tycker ni läsare?

fredag 17 februari 2012

Gubbvälde

De flesta gruppchefer och avdelningschefer inom Landstinget är kvinnor. Men ju högre upp man kommer i hierarkin desto vanligare är det med män och gubbar. Gubbar som överläkare, gubbar som klinikchefer, gubbar som sjukhusdirektörer, gubbar som landstingspolitiker.

Gubbar, gubbar, gubbar. Tror att Landstinget skulle må bättre av lite mer jämställdhet. Lite mer kjolar på höjdarpositionerna. Vad tror ni?

onsdag 15 februari 2012

Jag fick beröm och började nästan grina!

Som ni vet är jag ganska less på hur vårdpersonal behandlas. Jag är less på låg lön, hög arbetsbelastning och på att sjuksköterskor börjar och slutar på löpande band. Botten är liksom nådd nu.

När man känner som jag gör är det lätt att arbetet färgas. Det är lätt att man börjar snacka skit med kollegor och att man drar ner varandra i klagoträsket. Sen blir stressen och landstingshatet en självuppfyllande profetia. Värsta scenariot är ju om patienterna blir lidande. Om de får sämre vård för att de anställda inte orkar med sina jobb. Eller. Om de får fel vård och behandling för att vi inte alltid hinner följa rutiner utan gör lite halvdant för att hinna med. Man missar en kontroll här och där och vips kan patienten ha en komplikation eller en sepsis. Eller ligger död.

Jag är ju som sagt trött och less och orkar med nöd och näppe hålla fasad på jobbet och därför blev jag extra glad när en patient kramade mig idag och sa att jag var den bästa sjuksköterskan hon haft. Du är så glad och snäll jämt! Sa hon och blinkade bort vått i ögat. Jag började nästan grina! Jag blev så.... glad! Glad av bekräftelsen på att min bitterhet inte går ut över patienterna (inte den här iallafall) och glad över att jag trots allt kan göra gott trots att jag känner mig som en jojo som rantar korridoren upp och ner utan att egentligen få något gjort.

Jag kommer att leva länge på hennes ord och jag hoppas att jag kommer att orka hålla fasaden uppe  trots alla kaotiska dagar.

lördag 11 februari 2012

Sjuksköterskor är värst!

Att ha sjukvårdspersonal som patienter är många gånger en prövning. Sjukvårdspersonal har nämligen en märklig förmåga att vara så kallade jobbiga patienter. Patienter som kräver att få sin journal utskriven, som vänder och vrider på varje liten tablett för att se att det är rätt styrka, som frågar om "överläkare Larsson är i tjänst" eller pekar ut vilka vener som lämpar sig bäst till PVK:n.

Om man ska generalisera så är läkarna bra på att dra till sig förmåner som att få enkelsal, tv på rummet eller taxi hem från sjukhuset. De vill också gärna skrivas in och ut av överläkare och kör name dropping på några kända professorer eller diagnoser för att visa att de är med i matchen. En annan lite halvskum sak med läkare som patienter är att det ofta står "45 årig kollega" eller liknande i inskrivningsanteckningen i journalen. Som om det vore av vikt om patienten var läkare eller långtradar chaufför...

Men värst av alla är sjuksköterskorna. Allra helst de pensionerade. De kan och vet ta mig sjutton allt trots att det kan vara 30 år sedan de slutade jobba. Och jisses vad de kan bitcha! När man har med gamla sjuksköterskor att göra måste man ha en stor portion tålamod och läsa på journalen ordentligt.

Måtte man inte bli en sådan! Men jag antar att det redan är för sent. Cyniska Frida kommer väl att syna all stackars vårdpersonal under 50 år med lupp. Jaha. Och när tog du din examen? Får jag se på din brosch? Är du kandidat eller gör du din ST-tjänstgöring? 

tisdag 7 februari 2012

Men vakna för helvete!

Fredrik Reinfeldt vill höja pensionsåldern till 75 år. Vet inte om jag ska skratta eller gråta? En 75 årig sjuksköterska. Han måste skämta!

måndag 6 februari 2012

Inga problem här inte!


På mitt jobb är det många som är sjuka. Det märks på golvet eftersom det inte går att få tag på vikarier. Det blir vi andra som får täcka sjukluckorna. De flesta är trötta, utarbetade och less på systemet. Det är bara de nyutexaminerade 22 åringarna som ler. De tror att det snart blir bättre. Att de med sin glöd och nyvunna kunskap liksom ska kunna rädda Landstinget. Det är tur att du har mig som är ny och positiv, sa en av dem som går dubbelt med mig. Ja. Det är jättetur. Verkligen. Så kan jag sitta som en sur klimakteriekärring och gnälla på expeditionen medan de unga, glada 22 åringarnar räddar avdelningen.

Själva grejen är att allt är så förljuget. De här tjejerna kommer ju inom en snar framtid att fatta att de är lurade. Att de inte alls kan förändra någonting. Och om man säger de till dem så betraktas man som en bitter och mossig förälder som bara ska vara tyst. Och visst, det är väl lika bra att vara tyst och låta dem själva få bilda sig en uppfattning. Lite fri uppfostran. Learning by doing. Men samtidigt är det en lögn för 95% av alla sjuksköterskor kommer ändå att sluta inom ett år. När de nya upptäcker hur systemet är uppbyggt, hur vi systematiskt utnyttjas utan att få någonting för det. Då kommer de också att se sig om efter annat.

Eller gå vidare som cheferna säger. För ingen slutar ju på grund av stress, kaos och känslan att vara utnyttjad. Nej. Man slutar för att man vill gå vidare i sin utveckling. Det är lite samma sak som med de här sjukluckorna. Mina kollegor är inte alls hemma för att de är utbrända eller helt slut på grund av stressen på jobbet. Nej. De mår dåligt bara. Eller mår inte så bra. Sköna omskrivningar. Sjuka omskrivningar. För det är skamligt att vara utbränd. Och det är skamligt att vara chef på ett ställe där sköterska efter sköterska springer in i väggen. Därför säger vi ingenting. Vi har ju inga problem!

Lalalalalalalalalalalal

söndag 5 februari 2012

Så skönt det skulle vara!

Kommer ni ihåg Lottoreklamen där Åke flippade ur och började härma chefen? Vad skönt det skulle vara! Tömma sina skåp, postfack och mappar på hårddisken. Lämna in stetoskop, skalor, nycklar och passerkort och bara tramsa inför chefen...

torsdag 2 februari 2012

En halv doktor?

Linköpings universitet har en ny masterutbildning startat. Kirurgsjuksköterskor ska utbildas till att kunna hjälpa doktorerna med att skriva ut patienter, ronda på helger (så att utskrivningsklara patienter kan skrivas hem), bedöma provsvar och ordinera dropp.

Läkarförbundets ordförande var negativ till den nya utbildningen under gårdagens inslag i Aktuellt. Ingen annan yrkeskategori skulle komma och ersätta doktorerna enligt henne.

Det är farligt att tassa på andras områden. Att slå sönder hierarkin. Och visst, det är farligt att tro att man som sjuksköterska kan besitta den kunskap som en läkare har. Men med den här masterutbildningen ska ju sjuksköterskorna, som dessutom redan är specialistutbildade inom kirurgi,  lära sig sina nya arbetsuppgifter.

Idag är det populärt med ordet Lean. Vi ska vara effektiva. Skriva ut färdiga patienter för att snabbt ta emot nya. Hjulet ska liksom snurra. På de flesta vårdavdelningar är det grus i maskineriet på grund av att doktorerna inte hinner med patientflödet samtidigt som de ska operera, ronda, gå som konsulter och ha mottagning. Patienterna får vänta med både in- och utskrivning. Akutmottagningen blir full då de inte kan skyffla över patienterna till avdelningarna.

Det finns saker som en sjuksköterska egentligen skulle kunna ordinera. Jag tänker på dropp och Waranordinationer, smärtlindring och på vissa ställen insulinordinationer.  Men vi får inte och vi måste söka upp doktorn eller ringa jouren för att sedan få en ordination som vi kunnat räkna ut själva..


Jag tror att det är dags att ta tillvara på sjuksköterskors kompetens nu. Det är dags att acceptera att det inte är så svårt att ordinera vissa läkemedel eller att skriva in- eller ut en patient. Delegering och kompetensutveckling mår alla bra av. Samma sak kan göras mellan sjuksköterskor och undersköterskor. Om vi bara vågar släppa på kontrollen.

Vad tycker ni om den nya utbildningen som ska göra specialistsjuksköterskor till mini-doktorer?

Här kan ni läsa mer.