måndag 29 november 2010

Blodbad



Idag höll jag på att få gratis ögondusch av en arteriell blödning. Turligt nog skedde incidenten efter lunch så jag var allert och vaken och kunde snabbt 1) flytta mitt ansikte 2) trycka hårt som fasiken över artären. Eller var det tvärtom?? Hursomhelst. Jag slapp en blodstråle i nyllet och taket klarade sig. Men det var blod. Mycket blod. Överallt.

fredag 26 november 2010

Tänk...


Om det kunde finnas andra doktorer än halvdöva, flintiga gubbar med kulmage. *Suck* 

Ronderna hade varit så mycket roligare. Rapportpappret mindre kluddigt i kanterna. Min hjärna mer allert. Var är alla snyggingar? 

tisdag 23 november 2010

Hon jagar oss med blåslampa

Kliniken går på knäna. Det ska knökas in patienter i minsta skrubb och bemanningen är minimal. Det finns inga som helst marginaler för sjukskrivningar, VAB-dagar eller annan frånvaro. Alla förväntas arbeta på sina pass. Såhär i förkylnings- och magsjuketider är det ett helvete. Alltid någon som är borta och ingen vikarie att ringa. Ingen vikarie. Finns det inga sjuksköterskor som vill jobba extra? Tydligen inte för chefen jagar oss med blåslampa. Kan du jobba dubbelpass? Kan du jobba i helgen? I natt? Du kan få gå hem nu och sova och komma tillbaks inatt? Snällasnällasnälla kan du inte byta tur imorgon?

Sådär håller det på. Snälla sjuksköterskor ställer upp. Snälla sjuksköterskor som vill ha fast anställning, högre lön eller förlängt vikariat. Människor vill ställa upp och vill visa framfötterna för chefen.

Själv vänder jag på klacken när hon kommer. Orkar inte möta hennes jagade blick och desperata frågor om jag kan jobba extra. Jag orkar inte vara snäll mer. Vill inte vara snäll. Jag vill att alla sjuksköterskor ska vara nejsägare så att vi får in vikarier istället.

måndag 15 november 2010

Snåla landstinget. Snälla flickor.

Imorgon ska jag på smärtutbildning. Som sjuksköterska får man vara glad över alla utbildningar man kan få och visst är det bra att arbetsgivaren ser till att vi är bra på smärtlinding! En smärtfri patient är en nöjd patient. Och idag ska man inte behöva ha ont efter ett ingrepp.

Men det stör mig lite att jag förväntas läsa en hel drös med PM inför utbildningen... På min fritid. Det är klart att kursen blir mer givande om man är påläst, men ändå. Det tas för givet att man ska läsa på fritiden. Och så är det med det mesta på mitt sjukhus (och säkert på många andra också). Man börjar ny på en klinik/avdelning och förväntas plugga terminologi och sjukdomar  när man slutat för dagen. Och det är så hjulet går runt. För att en massa frivilligt hemmaarbete utförs gratis. 

Vilket annat företag än Landstinget skickar sina anställda på utbildning och kräver att man pluggar och förbereder sig hemma, gratis?

onsdag 10 november 2010

Vårdplanering *suck

Idag var det vårdplanering på jobbet. Turligt nog är det en ganska ovanlig arbetsuppgift. Man sitter där och pratar om patienten, vad man gjort och vad patienten klarar av och vad h*n behöver hjälp med.

Biståndshandläggaren antecknar och frågar relevanta frågor för att kunna göra en behovsbedömning. Sedan har vi sjuksköterskan, eller distriktssköterskan. Suck. Oftast en medelålders bitter tant som inte längre klarar tempot på sjukhuset utan tvingats till kommunens kompetensdränerande arbetsuppgifter. Det roligaste en sjuksköterska i kommunen gör är att beställa dospåsar från Apoteket och se till att undersköterskorna får delegeringar. Sedan är det mest bensår på agendan. Hursomhelst. Bittra är de flesta. Vill verka viktiga, kunniga och kompetenta när de kommer på vårdplanering. Vill sätta dit sjuksköterskan från avdelningen. Bitcha lite.

Dagens stolpskott till syrra började prata näringsdrycker och ville knäppa oss på näsan eftersom patienten inte fått "extra mellanmål". Vad säger man? Vi fick in en halvdöd patient, räddade dennes liv, har givit energität kost och patienten orkar knappt äta 1/2 portion eftersom h*n är svårt sjuk i ett palliativt skede.

De är så tråkiga! Fattar inte att vi för det första bedriver akutsjukvård och för det andra faktiskt kan tänka själva. Vi har både läkare, sjuksköterskor och kompetenta undersköterskor i teamet, liksom tillgång till dietist, sjukgymnast och allt som finns på ett sjukhus.

"När hade patienten avföring senast" brukar vara en annan intelligent fråga från kommunens sjuksköterskor. Inte konstigt att deras patienter från boenden kommer in och är dehydrerade eller har urspårat blodsocker eller har ramlat och fått collumfraktur med dessa inkompetenta sköterskor! Allt de tänker på är bajs, dospåsar och näringsdrycker.

Måtte jag aldrig hamna som sköterska i kommunen!

tisdag 9 november 2010

Undersköterskorna förstår inte!

Innan jag blev sjuksköterska jobbade jag som undersköterska. Jag kommer ihåg att vi många gånger var irriterade över att sjuksköterskorna inte "hjälpte till". Vi förstod heller inte varför sjuksköterskorna "satt på expeditionen" hela dagarna medan vi slet häcken av oss på avdelningarna, svarade på ringningar och var tillsammans med patienterna.

Idag är jag den som häckar på expeditionen. Som rondar, tar emot patienter, delar medicin, blandar infusioner, sätter dropp, ger blodtransfusion, ger injektioner, pratar med anhöringa, pratar med boenden och hemtjänst, vårdplanerar och dokumenterar. För mycket av det jag gör måste dokumenteras. Så att de som kommer efter mig vet vad som ska göras och vad som är gjort och så att jag har ryggen fri om något händer. Att det finns dokumenterat vad jag har gjort och varför. Det är jag som står till svars om någonting händer. Det är min legitimation som ryker, mitt arbete som försvinner. INTE undersköterskans.

Jag kan tycka att det är så tråkigt att många undersköterskor inte förstår vad en sjuksköterska gör och vilket ansvar h*n har. En sjuksköterska får och kan göra allt som en undersköterska gör men en undersköterska varken får eller kan göra det en sjuksköterska gör. Undersköterskorna tycker ofta att sjuksköterskorna ska hjälpa till med omvårdnad men inser inte att sjuksköterskan har en massa andra uppgifter som h*n måste göra. Som h*n inte kan få hjälp med av undersköterskan.

Jag försöker säga till alla nya sjuksköterskor och studenter att de ska göra sina uppgifter i första hand. Undersköterskorna får ta hjälp av varandra. Det finns alltför många avdelningar som har "usk-styre" och det är en olat som måste arbetas bort. Det kan inte vara så att sjuksköterskorna arbetar "för två" medan undersköterskorna gör sitt jobb och sätter sig och fikar sedan. Eller snackar en massa skit, gardiner, morotskakor och trams medan sjuksköterskorna får arbeta.

torsdag 4 november 2010

Förbjud mig!

Jag har så jäkla svårt att säga nej ibland! Som nyss, då bemanningsassistenten ringde och ville boka in mig på dubbelpass och flytta runt mig på dagar som egentligen inte passade mig. Men jag sa ja, i vanlig ordning. "Det går bra! Jag ställer upp!" kvittrade jag med bästa Florence-stämman. Och nu, när vi lagt på luren så känner jag bara usch och blä. Det kommer att bli en slitsam arbetsperiod framöver. Men framförallt är jag sur på mig själv, som aldrig lär mig att säga nej.

Att svenska sjukhus fungerar idag beror på att det finns puckon som mig! Som säger ja till att arbeta dubbelpass och flytta runt för att täcka upp luckor i verksamheten. Som tackar och tar emot den lön som erbjuds. Tack, tack snälla sjukhuset för att jag får jobba här.

Sjuksköterskor som jag borde förbjudas! *Morr*

onsdag 3 november 2010

Bitchen log

Idag var bitchen riktigt trevlig. Tittade på mig när jag fick rapport och log till och med mot mig. Log mot mig. Antagligen var hon väl lismig för att hon "glömt" ta en massa prover på patienter. Något som kunde ställt till det ordentligt för mig men jag var aktsam och upptäckte det. När man har med bitchar att göra måste man vara aktsam.

Jag hoppas att hon får sig ett ligg snart, så att hon blir snäll...