torsdag 30 juni 2011

Flexfusk

På min arbetsplats har vi flexklocka. Så snart vi kommer in på avdelningen drar vi kortet. 06.44 - YES! Vi hann i tid. Det tråkiga i kråksången är att vi måste vara på sjukhuset låångt före 06.44 för att byta om. Sjuksköterskor kan nämligen inte jobba i sina vanliga kläder. Vi får inte ha våra privata kläder. Och vi vill inte ha privatkläder.

Själv måste jag vara på sjukhuset ungefär 20 minuter innan jag börjar. Dels ska jag hitta parkering, köa i betalautomaten och sedan byta om. Omklädningsrummet ligger inte i samma hus som min arbetsplats utan jag måste ner i kulverten till ett anat hus. Det tar ungefär sju minuter att gå dit från parkeringen. Och sedan behöver jag fem minuter för att byta om. Och så tar det fyra minuter att knata upp till avdelningen. Det är 16 minuter...

Jag kan förstå att arbetgivaren inte vill betala från den tiden man rullar in med bilen på parkeringen, men vore det inte justast om de iallafall betalade för tiden man byter om då det faktiskt är arbetsgivaren som förespråkar att vi är ombytta? Jag tycker att det är rätt ruttet att vi får stämpla in först när vi är ombytta och klara trots att vi måste vara på sjukhuset tio minuter innan...

Krasst kan man ju säga att arbetsgivaren snor 20 minuter om dagen för oss.

Har ni flex på arbetet? Hur fungerar det?

måndag 27 juni 2011

Sms livräddare



I Stockholm pågår ett projekt med sms-livräddare. När sos alarm får in ett larm om misstänkt hjärtstopp så larmas inte enbart ambulans utan även de sms-livräddare som befinner sig på ett rimligt avstånd från platsen. Livsräddarna behöver inte vara sjukvårdspersonal utan kan vara vanliga medborgare som vill hjälpa sina medmänniskor.

Jag tycker att idén är genialisk eftersom varje minut med fungerande cirkulation är livsavgörande vid ett hjärtstopp. Det många människor inte känner till är att ALLA faktiskt kan rädda liv! Viktigast av allt är att man GÖR något. Hellre halvdana kompressioner än inga kompressioner alls! Det viktigaste är att man gör något än bara står i ring och glor när någon fått ett hjärtstopp...

Sms livräddarna finns än så länge bara i Stockholm men tjänsten kommer att utvecklas mer i höst. Vill du bli sms-livräddare? Gå in och anmäl här.

fredag 24 juni 2011

Om jag ändå vore en myspysig syster...

Jag stod och tittade på billiga gubbar i affären häromdagen. Tänkte att jag borde köpa ett par liter och ta med till patienterna idag när det är midsommar. Eftersom jag egentligen inte är någon sån där myspysig kollega och syster som tar med fika och godis till sjukhuset så lät jag bli. ÄH. Tänkte jag. Det får vara.

Och så idag. En patient som berättade om hur ledsen han var över att han missade sitt traditionella midsommarfirande. Och en tant, en ursöt liten en, sa med skorrig röst att det hade varit gott med jordgubbar.

Då ångrade jag att jag inte köpte ett par liter. Tänk vad de hade blivit glada, mina härliga patienter.

torsdag 23 juni 2011

Snart blir de av med oskulden alltför hårt

Med nya fina namnbrickor, standardpennor i bröstfickan och den glänsande broschen stolt på bröstet intar de nyutexaminerade sjuksköterskorna sjukhuset såhär års. De är så rena, så fina. Orörda och naiva. Lite som små oskulder. Jag vill inte sabba deras världsbild. Vill inte berätta hur jävla jobbigt det är på sjukhuset emellanåt. Jag vill inte säga att de bara ska veta hur lite de lärt sig på högskolan. Att det kommer att ta minst ett år innan de landat. Att det är NU praktiken börjar. Det är NU de kommer att lära sig saker.

Jag vill att de ska leva sin vita dröm. Tro att de kan rädda världen. Tro att de har en oändlig mängd kunskap från Universitetet. Tro att de kan förändra sjuksköterskornas situation, arbetsmiljö och löner. Jag vill att de ska tro att de i första hand håller på med omvårdnad. Oskulderna ska inte behöva få den där otäcka aha-upplevelsen som så småningom infinner sig hos varje sjuksköterska när de inser att de är utbytbara. Att de bara  är en bricka i ett större spel. En bricka som kan ersättas hur lätt som helst utan att maskineriet skadas.

 Jag vill inte att deras oskuld ska tas alltför hårt.

måndag 20 juni 2011

Dags för semester?


När man svarar med avdelning, namn och yrkestitel i hemtelefonen så är det dags för semester vá?

torsdag 16 juni 2011

Kan vem som helst bli sjuksköterska?

En blivande sjuksköterskestudent i Kenya nekades att börja på utbildningen på grund av sin sjukdom, osteomalaci. Lärarens motivation var bland annat att studentens korta händer skulle göra det svårt att bädda sängar och lyfta patienter.

Vad säger man om det här? Är det etiskt försvarbart att neka en människa att gå en utbildning på grund av en diagnos? Är det inte upp till varje individ att efter utbildningen söka den typ av arbete man kan utföra med sitt handikapp? Eller ska alla sjuksköterskor screenas innan de börjar utbildningen så att de som slutligen får examen är riktiga A-människor utan fysiska- och psykiska handikapp?

Å andra sidan. Vad skönt att en lärare vågar säga som det är. Vågar sätta stopp innan studenten börjar sin utbildning. Jag kommer själv ihåg några tokstollar vi hade i min klass, som lärarna försökte kugga på tentor och till och med bad handledarna på praktikperioderna att försöka kugga... Allt för att slippa ta samtalet om att de var olämpliga som sjuksköterskor... Det är så fegt! Och det är så taskigt att låta någon gå en treårig universitetsutbildning med studielån och tentaångest.

Jag tycker att man borde införa intervjuer på alla utbildningar där man har med människor att göra (sjuksköterska, lärare, undersköterska, läkare, psykolog, socionom) för att kunna sålla bort de allra olämpligaste. Med den kenyanska sjuksköterskeaspiranten vet jag inte. Hon kanske hade hittat en arbetsplats där hon kunde jobba trots sin diagnos? Så länge man inte har en allvarlig psykisk diagnos eller en religion som kräver burkha så tror jag nog att man kan bli sjuksköterska.

Vad tycker ni? Är det rätt eller fel att avvisa en student?

Här kan ni läsa mer.

måndag 13 juni 2011

Jag gillar självständiga patienter!

Jag blir alltid lika glad när patienter har med sig egna mediciner. Det är så skönt att slippa dela i medicinvagnen, slå efter synonymer, ringa och långa från andra avdelningar.... Det tar tid att få tag på vissa läkemedel.

Och jag blir alltid lika förundrad över patienter som har ovanliga läkemedel men inte tar med sig dem till sjukhuset vid en planerad inläggning. Många tror att vi har ett gigantiskt lager och få förstår hur stor del av vårt arbete som går åt till medicinhantering.

Tummen upp för patienter som har egna läkemedel säger jag!

lördag 11 juni 2011

Jag undrar en sak...

Hur många av er vet vilken OB-ersättning ni får och när den börjar gälla? Och hur många av er känner till ersättningarna när man jobbar dubbelpass?

Jag kan ärligt säga att jag har noll koll. Jag har typ hört att någon har sagt att det kanske kan vara si eller så. Men jag vet ju egentligen inte säkert...

Tänk vad arbetsgivaren kan lura skiten av oss om alla är lika blåögda som jag! Om ingen riktigt känner till avtalen.

torsdag 9 juni 2011

Kompis med chefen på Facebook?

Flera av mina arbetskamrater är kompis med chefen på Facebook. Jag förstår inte hur de kan känna sig bekväma med det. Att chefen får inblick i deras fritid, tankar och ibland ogenomtänkta statusuppdateringar av typen "Jag vill inte gå till jobbet idag". Chefen fattar väl det ändå. De flesta vill väl hellre ligga i hängmattan såhär års. Men ändå, att vräka ut det, basunera ut det. "Jag vill inte gå till det där förbannade skitjobbet".

Jag vill inte att chefen ska se om jag hänger på chatten när jag är hemma och är sjuk. Eller om jag loggar in mig på lunchrasten. Eller uppdaterar min status på arbetstid.

Nej. Jag skulle inte våga. Skulle inte vilja att min chef kunde spåra min trafik på Facebook. Och jag finner ingen anledning i att vara kompis med min chef heller. Min chef är min chef, ingenting annat.

Är ni kompis med chefen på fejjan?

onsdag 8 juni 2011

Dansande AV-block



EKG är inte det lättaste att tolka. Här försöker ett gäng studenter reda ut AV-blocksdjungeln. Om jag blev klokare? Njaäe, kanske inte, men ett leende rikare!

måndag 6 juni 2011

Skrota sjukresorna!

Det finns en sak som jag tycker borde avskaffas genast och det är sjukresorna. Jag tycker att det är rena vansinnet att patienter ska få betalt för att ta sig till- och från sjukhuset. Räcker det inte med dyra operationer och högkvalitativ vård (som man ju faktiskt får på svenska sjukhus)?

Jag tycker att patienter som inte "kan" åka kollektivt utan kräver taxi är de värsta. Oftast är det inte de äldsta, multisjuka patienterna som bråkar om taxi utan individer som är unga och arbetsföra men av någon konstig anledning blir tre år och helt oförmögna att ta sig hem efter några dagar på sjukhus. De skyller på trötthet, att de har så långt till busshållplatsen och gud vet allt.

Jag brukar alltid förklara för dem att landstinget skulle bli bank rutt om alla tog taxi hem men jag vet att många kollegor är för fega för att ta den konflikten och istället skriver på det där förbannade taxikvittot. "Patientens tillstånd kräver taxi". I min värld är det rullstolsbundna eller gamla och mycket sjuka patienter vars tillstånd kräver taxi. De andra latmaskarna kan åka kollektivt. Och. Kollektivtrafiken ska inte subventioneras av landstinget, de pengarna kan vi lägga på annat. Sjuksköterskornas löner, t.ex.

I Östersund har man börjat med att låta patienterna åka gratis på kollektivtrafiken till- och från sjukhuset på kallelsen. Landstinget har på så sätt sparat pengar eftersom patienterna inte krävt pengar för bil- och taxiresor. Det är ju en fin tanke men faktum kvarstår..... varför ska landstinget betala för att patienterna ska infinna sig på sjukhuset?

Vad tycker ni om sjukresor? Vem är det egentligen som ska bekosta dem?