torsdag 31 maj 2012

Det sitter i väggarna

Trots att många av mobbarna slutat på avdelningen går ränderna aldrig ur. Beteendet har ärvts. De som stannat kvar och klarat synålsögat och testerna, de fortsätter att driva beteendet vidare. Snackar skit om nya, synar uppifrån och ner. Hittar fel och brister. Vet du vad hon gjorde?? Eldar underifrån. Smilar när cheferna är i närheten.

Det är så sjukt. Så jävla sjukt. Att det enda vi har gemensamt är skitsnacket.

Hur kan det bli så? Att de som mobbats mobbar vidare. Att det alltid måste finnas en hackkyckling? Varför gör cheferna ingenting? Fast. Vad ska de egentligen göra? Vad finns det att göra?

Har ni någon erfarenhet av mobbing på jobbet? Hur löstes det?

onsdag 30 maj 2012

Nu jävlar!


Nu väntar ett par dagars ledighet. Jag ska måla naglarna och vräka på mig parfym. Göra sådant som är förbjudet på sjukhuset. Skönt.

tisdag 29 maj 2012

Äntligen öppnas plånboken- och då klagas det!


Läser i Vårdfokus att landstinget i Västerbotten har så svårt att rekrytera sommarvikarier så att man tvingats locka föräldralediga sjuksköterskor med bonuslön. 12.000:- extra i veckan får de som väljer att komma in och jobba under sommaren.

Johan Larsson, Vårdförbundets ordförande i Västerbotten, är tveksam. Han menar att det är ett etiskt dilemma där barnen kommer emellan och anser att man ska se det ur ett barnperspektiv.

Jag tycker att det är bra. Äntligen får landstinget känna på vad som händer när man inte betalar. De har levt länge på kvinnors välvilja, laganda och kamratskap. På trygghetsnarkomani och rädsla för arbetslöshet. Det verkar som att det är slut på sådant nu. Nu när det är arbetstagarnas marknad. Nu när nya generationer kommer in och vägrar gå med på sunkiga avtal.

Hurra säger jag! Så jävla bra att det skiter sig för landstinget! Tyvärr på bekostnad av att personal mår dåligt och patienter drabbas, men några måste tyvärr offras innan båthelvetet sjunker.

När det gäller Johan Larssons tankar om barnperspektiv så anser jag att han är ute och cyklar. Han resonerar som den man han är. Kvinnan ska vara hemma med barn och om hon väljer att arbeta så sviker hon det. För det är just det Johan Larsson och andra med dinosaurietänk menar när de pratar om barnperspektiv när mammorna vill arbeta. Tragiskt att en representant från Vårdförbundet inte ser på saken från ett feministiskt perspektiv. Man är två om att skaffa barn. Det finns ingen anledning till att just kvinnan ska vara hemma med barnet.

Jag blir så upprörd på att mammor som vill arbeta kritiseras medan man anser att det är fullt normalt att pappor arbetar oavsett ålder på barnet! Ingen skulle börja jiddra om barnperspektiv om det vore pappan som skulle jobba extra och tjäna 12.000:- mer i veckan. Tror knappast att Metalls ordförande skulle klaga på extrapengar och hellre vilja att papporna stannade hemma med sina barn....

Nä Johan Larsson, nu har du trampat i klaveret ordentligt. Det är kanske dags för en ny ordförande för Vårdförbundet i Västrerbotten?

Och till alla kollegor och mammor i Västerbotten säger jag GRATTIS! Arbeta med gott samvete!

lördag 26 maj 2012

Generaliseringar så att det skriker om det!

Nämen hörrni. Ska vi ta och snacka en massa skit, generalisera och bara ösa ur oss alla fördomar vi har kring vårdfolket och våra bakgrunder?  Såhär tycker jag: 

Läkarnas uppväxt: Ambitiösa plugghästar som aldrig fick dansa på discot i skolan. Hade ofta tandställning och välborstat hår i naturlig färg. Bodde i fina området och sysslade med ridning eller golf.
Läkarna idag: Röstar på Moderaterna och bor i bra bostadsområden med många läkare som grannar. Få bor i hyresrätter bland invandrare och arbetslösa. Har ett välvårdat, lite högtravande språk (oavsett ålder). Går igång på teknikprylar och dyra hushållsmaskiner och kaffeapparater. Sneglar lite bajsnödigt på vad "alla andra" har.

Undersköterskornas uppväxt: Föräldrar från arbetarklassen. Mamma möjligtvis hemmafru eller dagmamma. Glada barn som fick beröm om de kom hem med ett G. Ofta dyslektiker och med en förkärlek för särskrivning. Snattade godis på rasterna och gillade att festa. Många av dem med en överkonsumtion av godis, Coca Cola och cigaretter. Snälla människor med många kompisar.
Undersköterskan idag: Bor på landet med man, fyra barn (vilka de fått i sena tonåren) och hund. Kanske lite höns och katter också. Åker runt i halvrostig Ford Focus, men det gör ju inget eftersom karl´n älskar att mecka bilar. Kämpar ofta med övervikt. Skjutsar barn till aktiviteter hela helgerna. Ibland festar de loss med gymnasiekompisarna och intar sina gamla roller som coola, lite småbonniga partybrudar på grönbete.

Sjuksköterskornas uppväxt: Fröken lagom. Gärna klassens ordningsman eller tjejen som gillade idrott och hängde i skridskohallen efter skolan. Man hittar den blivande sjuksköterskan i såväl villan som höghuset. Inte lika trashig och vild som den blivande undersköterskan och inte lika pluggig och töntig som den blivande läkaren. Hon har alltid känt för att ta hand om alla andra och rastade grannarnas hundar som barn. Eller så blev hon sjuksköterska för att hon drog den lotten. Kunde lika gärna blivit lärare.
Sjuksköterskor idag: Bor i en bostadsrätt i ett halvbra område. Är förlovad och kallar sin partner "min kille" även om han är 47 år. Handlar på IKEA och tycker om att storstäda på torsdagar så att det är fint till helgen. Umgås med andra sjuksköterskor och tycker om att träna. Avskyr att hänga med i nyhetsflödet och tittar mest på serier eller romantiska komedier. Vet inte vad hennes kollegor tjänar, vilket OB-tillägg hon har eller vad som står i det oranga kuvertet.


Har ni något att tillägga? Ska vi ta bort något?

onsdag 23 maj 2012

Trött på nya kollegor

Nu kommer de snart, de nya kollegorna. Ofta är de unga, ambitiösa, på gränsen till präktiga. Det är bra. Man blir ju galen på slarviga, nonchalanta och ointresserade kollegor (också). Men alltså. Jag känner mig less! Less på studenter, nya undersköterskor, nya underläkare, nya sjuksköterskor. Less på att säga samma saker. På att aldrig få jobba på i egen takt utan att alltid stoppas upp för att hjälpa någon annan.

Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är så jävla skönt när allt flyter. När man har vana kollegor som sköter sitt. Då kan man ha hand om hur många och hur sjuka patienter som helst för det är de nya kollegorna som sätter grus i maskineriet många gånger. 

/Trött Frida som längtar efter semester


måndag 21 maj 2012

Könskvotering för att locka sjuksköterskor

I Norge vill sjuksköterskeföreningen öka antalet manliga sjuksköterskor genom att manliga studenter ska få extra poäng. De premierar redan kvinnor som söker bl.a. ingenjörsutbildningar och lantbruksstudier. Vårdförbundet har inte funderat på att ta efter. Vice ordföranden Pia Arndorff tror att man får en jämnare könsfördelning genom att locka med goda villkor som lön, utvecklingsmöjligheter och karriärvägar.

Själv är jag också mot könskvotering trots att jag anser att det behövs fler män inom vården. Jag tycker att man ska anställa människor efter kompetens. Däremot skulle man kunna införa någon slags köns- och namnavidentifiering då man söker jobb så att arbetsgivaren inte kan välja bort kvinnor och människor med utländska namn. Nu gäller ju inte det inom vården eftersom vi snart måste ta in människor direkt från gatan då det saknas så mycket folk. Men i andra branscher tror jag att  avidentifieringen är ett sätt att komma ifrån fenomenet att kvinnor ratas på högre tjänster och att invandrarna aldrig får jobb.





lördag 19 maj 2012

Att ersätta mänsklig kontakt med robotar

Bild från Stockholms stad
 Robotar som jobbar inom vården. Det låter som ett skämt men är verklighet i Västerås. Där har man installerat robottjänsten Giraff som ska hjälpa pensionärer och ersätta hemtjänstpersonal på enklare ärenden. Via en skärm kan vårdtagaren se och prata med personal. Projektledaren Mats Rundkvist tror att robotvården är framtiden. Då har vi inte råd att låta personal tillbringa mycket tid med att ta sig mellan olika hem, om en del av det jobb de gör kan göras från kontoret istället, säger han till SVT.


Mats Rundkvist tror också att roboten kan locka unga människor till vården. Han menar att de unga är uppvuxna med dataspel och kanske tycker att jobbet är roligare och att de stannar kvar på en arbetsplats som har robotvård.

Själv känner jag mig förundrad. Jag har dissat robotvården förut. Visst är det bra att pensionärer snabbt kan få svar och hjälp med enklare saker. Men samtidigt undrar jag vart mänskligheten och det mänskliga mötet tar vägen om tillsynen ersätts med robotar? Många äldre är ensamma och hemtjänstens besök kan vara den enda kontakt de har med omvärlden. De kommer kanske korta stunder men jag tror ändå att en kram, en arm om ryggen eller ett leende mellan fyra ögon är så mycket mer värt än tätare robotbesök.

När det gäller att rekrytera personal som vill stanna på arbetsplatsen grund av robotar och på grund av att de slipper det mänskliga mötet... Nej. Där tror jag att Västerås kommun och Mats Rundkvist misstar sig. Man ska anställa personal som gillar människor och omvårdnad. Är det problem med att rekrytera folk så finns det bara en sak som kan locka unga till vården. Och det är att höja lönerna. Höjda löner ger högre status. Enkelt men oerhört svårt för politikerna att fatta.

Vad tycker ni om att ersätta personal med robotbesök?

fredag 18 maj 2012

Tips på present till nybakad sjuksköterska


Snart är det examensdags. Ni som vill ha tips på vad man kan ge en nybliven sjuksköterska kan läsa mina, och läsarnas tips här.

onsdag 16 maj 2012

Det börjar bli löjligt

För att förenkla vård och omsorg vill statens vård- och omsorgsutredning skrota bl.a.. Socialstyrelsen, Läkemedelsverket och Statens folkhälsoinstitut och ersätta dem med nya myndigheter.

 Enligt utredaren Stefan Carlsson skulle var femte tjänst, 500 stycken, kunna sparas in. Vårdförbundet tycker att det är bra att banta antalet vård- och omsorgsmyndigheter, och att en myndighet får renodlat ansvar för tillsyn. "Det är inte optimalt att en och samma myndighet både granskar och kunskapsstyr verksamheten", säger Sineva Ribeiro.

Även Göran Hägglund är positiv till att skrota de befintliga myndigheterna. Han menar att tillsynen blir effektivare, skarpare, snabbare och mer rättssäker med en ny, mer slimmad organisation.

Syster Frida är mer skeptisk. Hon menar att hela sjukvården är ett sjunkande skepp där det saknas pengar, lönerna dumpas och det tummas på god vård då allt handlar om siffror och pengar. Syster Frida har varit med ett tag och bevittnat både nedskärningar, ihopslagningar, omorganisationer och nystarter. "Politikerna inser att de inte kan spara mer på vården och då försöker man spara på myndighetsnivå istället". Hon menar att förslaget påminner om de besparingsåtgärder som genomförts på sjukhuset där avdelningar startas, läggs ner,  startas igen och personal och verksamheter flyttas runt som spelbrickor. "Det börjar bli löjligt att se hur politikerna försöker hålla i plånboken. Det är dags för dem att acceptera att vård och omsorg kostar" säger Syster Frida.

Vad säger ni?

 Läs mer om förslaget på VårdfokusSR, DN

söndag 13 maj 2012

Brats, Newbody och en massa skumpa!


Grattis Systrar, såhär en dag i efterskott! Jag tänkte på er hela dagen igår men hade fullt upp med firandet så det blev inget blogginlägg.

Firande var det ja. Jag är heeelt slut! Drack champagne på Fina utestället hela kvällen och natten igår. Fick värsta knäppen och korkade upp flaska efter flaska. Och vet ni vad som hände sen då? Nästan lite pinsamt att erkänna, men ni är ju mina Mållganpolarer så jag kör. Jo. En kollega till mig (vi var väl ett gäng på tjugo helnöjda och firarsugna sjuksköterskor) började hojta Vaska! Vaska! Ni vet sådär som de med rosa skjorta och bakåtslickat hår gjorde i Båstad förr i världen. Så jag vaskade ett par flaskor också. Kanske lite korkat men vad sjutton, det är ju inte alla dagar som det är internationella sjuksköterskedagen.

Sen blev det dans och småhångel för mig och mina kollegor. Ja, inte med varandra såklart utan med Fina ställets unga, vackra människor. NOOOSSAA, NOOOSSAA!! Ai Se Eu Te Pego Och vet ni? Jag tror att jag värvade en och annan glad brat till yrket faktiskt! Berättade om vår suveräna individuella lönesättning och möjligheten att tjäna stora pengar genom att vara Duktig Syster. Och ja, jag berättade ju att det är bra att hålla sig vän med chefen också och inte gapa och ifrågasätta alltför mycket på arbetsplatsmötena, för att ha större möjlighet att få löneförhöjning. Sen berättade jag om hur bra det är med arbetsvillkoren. Att brytpunkten för dygnsvila ändrats så att man kan jobba i princip hur länge som helst utan att facket kan säga till om något. Det tycker jag är bra! Det är väl ändå ingen normal människa över sju år som behöver sova mer än sex timmar per natt? Och de som har lång resväg till jobbet får skylla sig själva. Det finns faktiskt ett val. Sen snackade vi lite medbestämmande. Jag berättade om alla chefer och chefspositioner och det braiga i att ha långt till beslutsfattande. Alla chefer hänvisar till någon annan (chef) högre upp i hierarkin och ingen vet riktigt vem den där någon annan är. Det gör att ingen går vidare med missnöjen eller funderingar. Man behöver inte bry dig! Bara gå dit och jobba. Gå hem och leva.

Vi har ju en fin träningslokal på sjukhuset också. Där kan man träna både Friskis och svettis och bänkpress. Flirta med doktorerna efter arbetspassets slut och fixa upp ryggen så att man orkar släpa runt på tunga pensionärer. En annan sak som jag tog upp är arbetsklädseln. Det är ju skitkul med kläder, smycken och parfym men på sjukhuset slipper man allt det där! Klädkontot blir superlågt eftersom man tillbringar mycket tid på jobbet och får sjukhusets kläder att jobba i. Det enda man behöver är ju strumpor och skor. Och strumporna fixar sig av sig självt. Alltid någons unge som säljer Newbody. Här kan jag säga att bratsen som jag försökte värva gick lite bet... De visste inte riktigt vad Newbody var. Gulligt. Så jag berättade att det är som en typ av sektmode i vården. Lite som Tupperware för hemmafruarna. Eller Polarn och Pyret för småbarnsföräldrarna.  Tror att de förstod hur jävla bra Newbody är till slut. Vi var lyckliga och glada tillsammans och sen vrålade vi NOOOSSAA, NOOOSSAA!! Ai Se Eu Te Pego!!

Ja. Det var min gårdag. Ni då? Blev det skumpa och party-party på internationella sjuksköterskedagen?


torsdag 10 maj 2012

Hur ska vi göra med de feta patienterna?

De senaste dagarna har det diskuterats fetma i massmedia. Vi blir allt fetare och välfärdssjukdomarna ökar. I tisdags trädde Göran Hägglund fram i DN och meddelade att han tänker kalla till ett möte mellan näringsliv, kommuner och landsting i höst för att diskutera hur man ska få bukt med fetman.

Man kan tycka vad man vill om politiska pekpinnar. Själv har jag svårt att tro att svenskarna blir smalare av att det finns päron istället för snickers vid kassorna. Eller att människor hellre tar cykeln än bilen om det byggs fler cykelbanor. Jag tror snarare på upplysning in mass. Reklamkampanjer på TV och upplysningar om fetma redan på BVC och på alla vårdinrättningar.

Vi kan börja med BVC. Idag vågar få BVC sköterskor ta konflikter med föräldrarna utan hänvisar till att de ska finna svaret själva, eller att de känner själva vad som är rätt. Som nybliven förälder, kanske för första gången, är det nog många som inte alls har en inre röst som säger vad som är rätt och fel. Det är ett kaos av livsomställning, kärlek, amningshormoner och sömnbrist. De går till BVC i hopp om handfasta råd och stöd. Hur gör man med ett barn som inte äter? Är bulle och saft till frukost bättre än ingen frukost alls? Där vill ingen ha ett jakande, velande och känn-efter-själv svar utan ett råd. Och om sköterskan jobbar preventivt mot fetma och för upplysning om folkhälsa så gör hon upp en plan för att inte barnet ska födas upp på saft och bulle.

Samma sak gäller för oss inom vården. Vi frågar patienter om än det ena än det andra. Röker du? Har du sår på kroppen? Har du ramlat den senaste tiden? Har du hemtjänst? Hur har din vikt sett ut den senaste tiden? Hur mycket alkohol dricker du? Hur sover du på natten? Vilken kost äter du? När det gäller just kost, motion och vikt så fokuserar vi på undernäring. På äldre personer som tappat vikt och förlorat matlust. Vi gör upp vårdplaner för undernäring, puttar på med kaloritäta drycker och räknar kalorier minutiöst. De feta patienterna bryr vi oss inte om. Ingen risk för undernäring = ingen vårdplan. Sällan kopplar vi in dietist när någon är för fet. Och ofta skylls fetman på en somatisk sjukdom och vi lämnar samtalsämnet därhän. Stackarn! Han har ju så svår astma och kan inte röra på sig!

Inom vården borde vi vara hårdare på fetman. Informera om risker och informera om hur patienten kan få hjälp att gå ner i vikt. När det gäller operationer så tycker jag- högst personligt- att det är okej att neka en alltför tjock patient operation om han eller hon inte bantar ner sig först. Kvinnokliniken i Sörmland har redan börjat. Har kvinnan 32 eller mer i BMI blir det ingen provrörsbefruktning eller operation för framfall eller inkontinens.

Om jag vore socialminister skulle jag satsa på att utbilda vårdpersonal i att informera om fetma. Det är vårdpersonalen som träffar patienterna. Det är de som har det övriga kunnandet om patienternas hälsa. Jag tror att vårdpersonal kan göra mycket. Och jag tror att de överviktiga patienterna lyssnar mer på doktorn och sjuksköterskan än på socialministern.

Var ni någon idé eller tanke om de feta patienterna?

lördag 5 maj 2012

Undersköterskor borde gå dubbelt med sjuksköterskor!

På mitt sjukhus får studenter och nya sjuksköterskor alltid gå med en undersköterska ett par dagar som introduktion. Jag tycker att det är bra, då får de en inblick i hur undersköterskorna jobbar. Efter introduktionen vet vad man kan delegera och vad man som syrra bör hjälpa till med. Tyvärr går inte de nya undersköterskorna dubbelt med en sjuksköterska och krocken mellan de nya undersköterskorna och sjuksköterskorna kan bli hård och brutal.

De har ingen aning om vad vi gör. De tror att vi kan komma och titta på Hemnet på lägenheten de tänkt köpa, att vi kan ta rast när vi vill och framförallt, att vi kan "hjälpa till" när de kallar. På min avdelning har vi undersköterskor som försöker bossa över varje stackars ny sjuksköterska. Som säger "när ska vi ta upp 10:an då?" som om det vore den mest självklara sak att sjuksköterskan ska ha tid att hjälpa till med det. I de bästa av världar, visst. Men ofta tar medicindelning och rond hela förmiddagen och om den stackars patienten på sal 10 ska komma upp innan klockan 13 så måste undersköterskan fixa det tillsammans med en annan undersköterska.

 Ringningar är en annan sak som många undersköterskor har svårt att förstå att vi inte hinner svara på. Det har ringt hur länge som helst på fyran kan de komma farandes och skrika. Ja. Och femman har väntat hur länge som helst på sina mediciner, på sitt blod eller på svar från kommunen om trösklarna verkligen tagits bort innan han ska åka hem också. Och någon annan väntar på ett provsvar. Uppgifter som en sjuksköterska gör. Om vi sjuksköterskor skulle gör allt, dvs jobba efter primary nursing, så skulle vi lika gärna kunna kicka alla undersköterskor. Om vi inte jobbar med primary nursing så är det ett måste att arbetsuppgifter är uppdelade mellan yrkeskategorier och att var och en gör uppgifter efter kompetens. Att vi sjuksköterskor ska göra allt är inte hållbart.

Jag tror att det skulle vara bra om nya undersköterskor och undersköterskestudenter fick gå ett par dagar med en sjuksköterska. Så att de fick se att vi inte bara sitter framför datorn och slösurfar när vi är på expeditionen och att de inser att en sjuksköterska har sjukt mycket mer att göra och sjukt mycket mer ansvar jämfört med en undersköterska. Trots att vi båda håller på med omvårdnad är det som att jämföra äpplen och päron.

Hur ser det ut på era avdelningar, går undersköterskor dubbelt med sjuksköterskor när de börjar?


onsdag 2 maj 2012

Gubbsjuka patienter


Det finns en sak som står mig upp i halsen. Som med åren har blivit som en typ av allergi. Jag behöver bara få nos på ämnet så blossar det upp. Äcklet och avskyn över de gubbsjuka gubbarna.

För de som inte jobbar inom vården är det lätt att säga att man kan skita i dem. Be dem dra åt helvete eller visa fingret när de börjar med sina sexistiska skämt eller taffsa. Men det är inte så lätt. Som sjuksköterska måste man vara professionell. Man förväntas knyta näven i fickan, le och gå ut och skrika i sköljen om en patient gått över gränsen.

Eller. Det är klart att man kan säga ifrån men man kan inte ställa till med en scen och be en patient dra åt helvete och hota med att anmäla honom för sexuella trakasserier. Sådär som man kan göra om ett gubbäckel taffsar i affären eller på gatan, vilket sällan inträffar. Men på sjukhuset kommer de. Och de behöver inte vara dementa farbröder utan kan lika väl vara högutbildade 40-talister och människor yngre än så också.

Lilla gumman, öppnar du fönstret, säger de med kåtrösten. Eller så far deras händer snabbt över rumpan när man vänder sig om eller när man ska plocka upp något från golvet. Eller så ska de klappa en på armarna, kramas och hålla på så fort man närmar sig. Du är för gó Frida och vips! Så sitter man i ett järngrepp hos en flinande gubbe.

Ibland undrar jag hur det skulle se ut om damerna gjorde likadant med de manliga sjuksköterskorna? Om de lillagubbade dem? Smekte dem på armarna och log snett och förföriskt. Om de attackerade dem i korridoren och höll fast dem. Jag tror att få damer utan diagnos gör så. De kanske drömmer och fantiserar om den manliga sjuksköterskan, kanske ringer de en väninna och berättar hur snygga och trevliga de är. Men de uttrycker nog sällan sina egna lustar på samma sätt som männen gör.

Jag tycker att det är rätt vidrigt att gubbarna får hålla på. Och att vi liksom alltid ska försvara dem. Det var nog inte så farligt. Jag får nog skylla mig själv som är sådär trevlig.  Det var nog jag som började. Som inbjöd till det. Nej Systrar! Det är inte vårat fel! Och gubbarna ska fan inte få hålla på och taffsa och äckla sig på oss om vi så går omkring i raffset och högklackat på sjukhuset! De ska hålla fingrar och mun i styr. Jag uppmanar er alla att skriva avvikelserapport om arbetsmiljö så fort gubbarna börjar äckla sig.

Har ni någon erfarenhet av gubbsjuka patienter?