lördag 28 april 2012

Jag gillar vårdfolk!

Egentligen skulle jag kunna flytta vart som helst i Sverige. Finns det ett sjukhus att jobba på så vet jag att jag snabbt får justa vänner med ungefär samma värderingar som jag själv.

Jag tycker att det är rätt häftigt! Man kan inte säga att lika barn leka bäst eftersom det skiljer ljusår mellan yrkeskategorierna på en avdelning. En läkare är högutbildad medan en undersköterska är lågutbildad. Sjuksköterskor, sjukgymnaster och BMA ligger och skvalpar någonstans mittemellan. Och lika är vi inte. Men likförbannat är vi det. Vi klickar mentalt. Ofta kärleksmässigt.

Jag gillar vårdfolk. Gör ni?


torsdag 26 april 2012

Fler bögar till sjukhuset, tack!



Äntligen! Högskolan i Gävle har startat en reklamkampanj för att locka fler till sjuksköterskeutbildningen. För 2,5 miljoner kronor har de satsat stort och hårt. Bland annat ska den här gossen få fler att vilja söka sjuksköterskeutbildningen. Några av er kanske inte fattar. Vaddå? En fjolla? Vad är de ute efter?

Och det ska jag tala om för er! De är ute efter den ultimata sjuksköterskan. En med snopp, muskler OCH kvinnliga attribut. Ett litet Kinderägg som har allt. Överraskning, godis och leksak. Kan inte bli bättre.

 Jag måste säga att jag älskar idén! Att det kommer killar som är som tjejer och som är mer sexiga än oss kvinnliga sjuksköterskor. Okej. Jag försöker ju hålla stetoskopet sådär näpet men måste erkänna att jag allt som oftast misslyckas. Och på min arbetsplats finns det inte längre några klänningar att sexa runt i utan jag tvingas ha en pyjamasliknande dräkt. För mig skulle det vara skönt att det kommer en människa med de här attributen färska. Som inte går med på pyjamasen utan kräver klänning. Som vågar visa benen utan att tramsa om uppseendeväckande klädsel, vikt, hygienregler och Gud vet allt vad vi skyller på när vi klär oss för arbete. Det är bra om det kommer en som sätter ribban.

Tänk vad ronderna skulle bli roliga! Det skulle kunna bli värsta pride-paraden med visselpipor, stjärtvickande och kärleksbombande. Vi värnar om allas lika värde. Vi vårdar alla på samma villkor. Vi är humanister. Vi snackar inte alls skit om varandra och patienterna i fikarummet utan behandlar alla med respekt. Vi är stolta! Våra föräldrar är stolta över oss!

För att inte tala om personalfesterna. Fatta vad skönt att slippa listettorna och radiodängorna och kunna köra schlager rakt av! Erkänna att ABBA och Carola är bäst utan att behöva skämmas och anses som värsta tönten.Vira en fjäderboa runt halsen, spraya in sig med guldfärg och bara glamma runt.

Jag tror att det kan bli hur bra som helst! Den enda faran som jag ser är att arbetsgivaren tycker att vi gamlingar inte är lika attraktiva. Att vi saknar snopp och muskler och bara kan använda oss av de kvinnliga attributen till viss del. För handen på hjärtat; hur många av er klarar att hålla sprutan lika kvinnligt som gossen på bilden? Och hur många av er har egentligen tid att öva in gesten?

Hursomhelst så tycker jag att det är en kanonidé! Kompetens sitter inte enbart i legitimationen utan även i attributen. Det är dags att återerövra de kvinnliga gesterna som försvann när kvinnorna brände BH:ar på 60-talet.

Läs mer: Högskolan i Gävle, Vårdfokus, GD

onsdag 25 april 2012

Inte under 24.000

Bild lånad från Vårdförbundet
Igår demonstrerade sjuksköterskestudenter på många håll i Sverige. Inte under 24.000 lyder deras budskap. Och 24.000 är en skälig lön för det arbete och det ansvar som väntar dem när de kommer ut och ska börja arbeta. Som sjuksköterska puffar man inte kuddar och baddar febriga pannor som vissa verkar tro. Man har ett stort ansvar. På vissa avdelningar över människors liv. Man handskas dagligen med läkemedel som ska beredas och administreras på olika sätt. En sjuksköterska är inte en halv doktor som har examen i medicin men h*n ska ha goda kunskaper i farmakologi, full koll på läkemedelsräkning och kunna bedöma om läkarens ordination är rimlig.

Vissa läkemedel är direkt livsfarliga om de överdoseras eller administreras på fel sätt. Hur mycket kunskap om medicin och farmakologi sjuksköterskor har är inte avgörande i frågan. Vi jobbar de facto med läkemedel hela dagarna. Och tvingas göra egna bedömningar om rimlighet, titta efter biverkningar och interaktioner. 

Ansvar är en bit. Stress är en annan. På avdelningarna finns de oftast kollegor att fråga om man känner sig osäker eller får hjärnsläpp när man ska blanda ett preparat. Men stora delar av dygnet står man där själv. Måste agera fort. Efter klockan 16 finns det ingen läkare på plats och kollegorna är få. Man förväntas ha en klinisk blick och kunna starta hjärt-lungräddning. Det låter enkelt och det det kan också vara det. Men stress gör att våra hjärnor inte alltid agerar rationellt. Och det är stressigt. Det är ofta underbemannat, överbeläggningar och de patienter som läggs in är multisjuka. Under de senaste åren är vi många som kan vittna om att de inneliggande patienterna blivit allt sämre. Nuförtiden finns det inte plats för "barmhärtighets dygn" eller "causa soc" patienter som får stanna för att läkaren på akuten är snäll. Nej. Idag gör h*n en stenhård bedömning. Platserna vägs noga. Bara den som behöver vård mest ska läggas in.

Sveriges radios hemsida läser jag om Ingela Stigenberg som jobbat som sjuksköterska i 28 år. Ingela är säkert avdelningens ryggrad. En stöttepelare för studenter, nyutexaminerade, nya kollegor och AT-läkare. Ingela är nog en levande kvalitetshandbok och hennes kunskap och trygghet ovärderlig på avdelningen. Vet ni vad Ingela tjänar? 21.500:-/månaden.

Det är så rätt att höja ingångslönerna. Men lönerna på oss som redan arbetar måste följa efter. Efter 28 år i yrket är det inte rimligt att tjäna 2.500:- mindre än en nyutexaminerad. Det är inte rimligt att tjäna 21.500 heller, absolut inte. Men om 24.000 i ingångslön blir verklighet utan att de erfarna samtidigt höjs upp i lön så tror- och hoppas- jag att det blir stora uppsägningar på sjukhuset och att vi erfarna säger tack och hej. Så kan sjukhuset bemannas av nyutexaminerade och studenter och vara lite av en språngbräda. Ett ställe där man börjar och sedan hoppar vidare till privata alternativ.


Jag är för 24.000 grejen men vet samtidigt att jag själv aldrig kommer att höjas upp i lön på grund av att en ny sköterska går in med mer lön än mig. Den årliga lönepotten räcker liksom inte till det. Många (nya) är lite naiva och tror att vi äldre hakar på automatiskt när det gäller lön. Men jag kan tala om att det inte fungerar så. Tyvärr.

Såhär säger Vårdförbundet, SVT


måndag 23 april 2012

Ingen semester här inte!

Läser i Vårdfokus att det kommer att saknas 300 sjuksköterskor på Karolinska i sommar.
 - Snart kommer vi inte att kunna ha semester längre, säger Marianne Kock, sektionsordförande på Karolinska.

Och Marianne Kock har så rätt. Som de Trogna Systrar vi är tar vi givetvis inte semester utan ser till verksamhetens bästa och jobbar medan familjen åker på semester. Med ett snett leende vinkar vi av barnen och mannen. Hejdå! Mamma måste vara på sjukhuset i sommar! Patienterna behöver mamma mer än vad ni gör! Att mamma tjänar 22.000:- /månaden spelar ingen roll.  Mamma måste jobba. För mamma är en Viktig person förstår ni! En oumbärlig person.

Men sluta gråta Lisa! Pappa är ju med er! Och ni kommer att ha det jätteroligt i stugan vi hyrt. Såså Max! Det kommer att bli bra även om mamma är kvar och jobbar på sjukhuset! Vi kan prata varje dag i telefonen, eller hur? Och du kan skicka vykort till mamma! Åh vad glad mamma skulle bli om du skickade ett kort! När mamma var liten så skickade man alltid kort.... Och sen i höst, DÅ kan vi resa någonstans! DÅ ska mamma minsann se till att få lite ledighet. DÅ LOVAR mamma att vi ska ha en fantastisk ledighet tillsammans.

På hösten.... Jo jag skulle vilja vara ledig, jag hade ju ingen semester i somras.  Jaha, saknas det folk? Har fyra kollegor kommit in på vub:ar? Tre har sagt upp sig säger du? Jaha, så jag kan inte vara ledig nu då? Nähä, nej men jag kanske kan ta ledigt i jul då istället?







söndag 22 april 2012

Blunda och gå vidare

Jag har alltid gått med tron om att legitimerad sjukvårdspersonal har skyldighet att stanna vid olycksplatser och hjälpa till innan ambulanspersonal kommit. Som den duktiga sjuksköterska jag är har jag en Första hjälpen väska i bilen och jag spanar alltid lite extra när jag ser bilar som ligger i diket. Finns det skadade? Behöver jag hjälpa till med någonting?

Nu har det visat sig att jag har fel. Enligt Socialstyrelsen är varken sjuksköterskor eller läkare skyldiga att stanna och hjälpa till vid en olycksplats! Liksom alla andra är vi skyldiga att larma och varna vid olyckor enligt lagen om skydd mot olyckor men jobba behöver vi alltså inte.

Så nu vet vi det.  Civilkuraget kan vi skippa och behålla legitimationen ändå. Skrämmande och lite skönt på samma gång. Själv kommer jag att stanna ändå. Och jag hoppas att ni stannar om det är jag som ligger i diket.


lördag 21 april 2012

Smittor i vården.


ESBL, Calici, MRSA, Hepatit, HIV, tbc, Clostridier och vanlig säsongsinfluensa är vardag när man jobbar inom sjukvården. Och. Det är ingenting som man kan välja bort. Går det magsjuka på avdelningen så är det bara att käka vitpeppar och be till högre makter att man klarar sig, att vägra vårda dessa patienter är att arbetsvägra. Det är ju helt sjukt att vi tvingas utsätta oss för smittor på våra arbeten utan att få något extra betalt för det!

På min arbetsplats slipper vi en karensdag om vi blir smittade av magsjuka. Det är ju ett stort skämt. En karensdag när man blir däckad hur många dagar som helst och kanske smittar ner sin familj. Man kan ju tänka såhär: Två vuxnas sjukskrivning ett par dagar samt ett par dagar med vård av magsjuka barn. Det är en förlust både privat- och samhällsekonomiskt.

Jag vet att man kan smittas av många saker ute i samhället. En busstur kan ge både det ena och det andra. Men. På sjukhuset torkar vi människor skit. Torkar deras spyor. Skurar toaletter där smittade bajsat. Vi tar hand om smittade sår, sekret och damm från människor som är smittade. Vi sätter nålar och tar blodprov på patienter som är har blodsmittor. Sjuka människor kroppar är vår arbetsmiljö vare sig vi vill eller inte. Det enda vi kan göra är att vara noga med hygienen och använda skyddsutrustning. Likförbannat blir stora personalgrupper däckade i olika influensor varje år.

Vad tycker ni om bakterier och virus som vi utsätts för? Är ni rädda för att smittas? Vad tycker eran familj om att ni utsätter er för smittorisker och/eller drar hem sjukdomar?


Här har jag skrivit om smittor förut.

torsdag 19 april 2012

Blir det bättre om jag ligger med dig?

Jag skulle gärna känna en landstingspolitiker. Eller varför inte leva med en? Det vore ju kanon! Så kunde han se mig komma hem trött och gråtfärdig var och varannan dag. Hela middagen skulle han få lyssna på min klagosång om hur jobbigt jag haft det på jobbet. Hur stort ansvar jag har och hur liten min lön är i förhållande till ansvaret. Jag skulle tex. berätta om alla gånger jag räddat både doktorn och patienten genom att inte ge den ordinerade dosen. 

Efter middagen skulle han få massera mina trötta fötter eller mina stela axlar medan jag berättade om hur många sängar jag dragit runt på under dagen. Då skulle jag också tala om hur många kilometer min stegräknare gått den dagen och berätta om alla som dragit i mig just som jag tänkt sätta mig och dokumentera. Sen skulle han få göra juice till mig. Man behöver ju rehydreras och få bort huvudvärken efter en dag på sjukhuset.

Sen skulle det bli dags att duscha. Det blir ju mycket bakterier runt en sjuksköterska. Bajs, kiss, antibiotikaspill, blod, kräk och några resistenta bakterier. Han skulle få hämta en ren handduk till mig. Kanske smörja min rygg med lotion efteråt.

Han skulle smörja mina axlar och min rygg. Låta händerna glida ner mot svanken och skinkorna.  Fram över låren, upp mot mitt kön...

STOPP! Jag skulle rycka till. Vända mig om och blänga med irriterande ögon. Inget sex här inte! Hur kan du tro att jag orkar ligga efter en sån här dag?! Landstingspolitikern skulle gå skamsen därifrån med svansen mellan benen. Ingenting idag heller.

Sen skulle han tänka på hur jävla synd det var om honom som aldrig fick ligga. Och då kanske han skulle börja lyssna. Och sen kanske han skulle fatta att det liksom aldrig skulle bli annat än semesterligg om mitt jobb fortsatte i samma takt. Och då kanske...

Ja vad tror ni? Ska jag ragga upp en landstingspolitiker?

måndag 16 april 2012

Du har dåliga gener!

Idag träffade jag en f.d kollega. Vi jobbade ihop på den tiden då det fortfarande var okej på sjukhuset. Då man kunde gå till matsalen och äta på sin lunchrast, flexa ut då man faktiskt slutade och äta mysiga frukostar tillsammans på helgerna.

Nu hade min f.d kollega pensionerats. Hon jobbade med administrativa uppgifter inom kommunen de sista åren och var alltså inte på det klara i hur det ser ut på sjukhuset idag, 2012. Vi pratade gamla minnen och hon berättade att hennes dotter just börjar läsa till sjuksköterska. Hon sa det med stolthet i rösten. Lina har börjat på sjuksköterskeskolan. Hon går i sin mammas fotspår. Systerskapet, det går i arv!

Ja jävlar. Stackars kvinna. Jag fick lust att berätta att hennes arv, hennes gener, är helt värdelösa. Att hon borde ha stoppat sin dotter, om hon har några som helst moderskänslor och känner omsorg för sin avkomma. Men jag sa ingenting. Var sådär svenskt diplomatisk. Jaha. Ser man på. Så Lina ska bli sjuksköterska. Ryggradslösa jag!


Stackars dotter! Som börjar på sjuksköterskeskolan i tron om att det var som på hennes mammas tid. Som tror att vi fortfarande har det sådär gemytligt på sjukhuset. Att vi turas om att ta med fika, skickar vykort till avdelningen när vi är på semester och kommer in till sjuksköterskemöten även på lediga dagar...

Det borde vara förbjudet att rekommendera sjuksköterskeyrket till sina barn! Särskilt om man är pensionerad distriktssköterska som jobbat administrativ de senaste 10 åren. Då är man liksom inte med i verkligheten.

Lina! Om du läser det här så ber jag om ursäkt att jag inte vågade säga något till din mamma! Jag ville liksom inte förstöra det trevliga mötet och den goda stämningen där och då. Men du. Hoppa av för fan! Det finns så många andra fina jobb!

måndag 9 april 2012

Vilka är ni?


Bloggen får allt fler läsare och jag kan inte låta bli att fundera över vilka ni är. Är ni också trötta och cyniska sjuksköterskor? Hur hittade ni hit? Brukar ni hänga här eller kom ni hit på grund av något speciellt inlägg? Berätta gärna!

/Nyfiken Frida

lördag 7 april 2012

Coolt eller töntigt?


I sjukhusserier och på reklambilder är det ett måste med stetoskopet runt halsen på sköterskor och doktorer. I verkligheten ser det annorlunda ut. De som använder stetoskop i sitt dagliga arbete har det ofta nedstoppat i någon ficka. Men ibland ser man personal som har det lite nonchalant runt halsen á la amerikansk serie.

Själv tycker jag att det är lite bajsnödigt att ha stetoskop runt halsen. I mina ögon är det personal som tror att de är coola som har det så. De som tror att de är Viktiga och Akutvårdsmässiga liksom.

Har ni någon åsikt om personal med stetoskop runt halsen? Är det coolt? Töntigt? Ohygieniskt? Klumpigt? Sexigt? Statushöjande?

onsdag 4 april 2012

Kurs i att vårdplanera


Det finns ett arbetsmoment som gör många sjuksköterskor svettiga och matta och det suckas och stönas i dagar innan det ska bli av. Jag pratar om vårdplanering. Eller kriget med kommunen om man så vill.

Nu har högskolan i Gävle startat en 7,5 poängskurs i just vårdplanering. Om det är vårdplaneringsälskarna eller -hatarna som går kursen vet jag inte. Själv avskyr jag vårdplaneringar men brukar ändå ta dem eftersom jag vet att jag är bra på det. Och anledningen till att jag är bra beror inte på något annat än att jag har utvecklat ett system som gör att jag har minimal tid i mötesrummet och således inte blir galen och får klåda av kommunsjuksköterskan.

Den som inte vill gå en 7,5 poängskurs kan gå min privatkurs i vårdplanering:

1.  Börja mötet med att berätta när och varför patienten kom. Vilka medicinska åtgärder som gjorts (röntgen, operationer, undersökningar, lab, medicinändringar, observationer etc).
2. Avsluta med att säga att patienten är utskrivningsklar och att ni inte kan erbjuda mer.
3. Sedan går du ut och undersköterskan kommer in och berätta om omvårdnadsbiten. Ofta underskattar vi undersköterskans kunskaper om elimination, nutrition, mobilisering och kommunikation. Undersköterskan har ovärderliga kunskaper i omvårdnad och kan svara exakt på det kommunen vill höra. Dvs hur patienten kommer att klara sig hemma och hur mycket insatser som kommer att behövas.

När undersköterskan har dragit omvårdnadsbiten går hon ut och kommunen, patienten och de anhöriga kan diskutera vad kommunen kan erbjuda. I den diskussionen har vi avdelningspersonal ingenting att tillföra. Vi har redan sagt vårt. När undersköterskan sagt "patienten går med rullator" betyder det att kommunsjuksköterskan måste kontakta arbetsterapeuten i kommunen för att få en rullator. Men det är ingenting som vi måste vara med och peta i. Jag brukar alltid säga att teamet är välkomna att hämta mig eller undersköterskan (eller tom läkaren) om de vill veta mer, men att sitta en timme och lyssna på dravvel hit och dit skulle jag aldrig göra.

Jag vet inte vad studenterna lär sig om vårdplaneringar på sjuksköterskeskolan men jag vet att mina adepter går in med själ och hjärta i dessa möten. De kan sitta i timmar och diskutera med kommuntanterna. En fin tanke men någonting som är ohållbart i en organisation där allt ska gå snabbt och där man har många svårt sjuka patienter att ta hand om. Det fungerar helt enkelt inte att sitta med vid ett helt vårdplaneringsmöte. Inte där jag jobbar iallafall.

Hur ser det ut hos er? Hur brukar ni vårdplanera?

tisdag 3 april 2012

När allt flyter

Jag har kommit på att jag tycker att det är rätt kul att jobba som sjuksköterska, trots allt. Det är kul så länge jag slipper ha studenter och nya sköterskor på inskolning efter mig hela tiden. Och det är kul när jag jobbar med en undersköterska som har högre ambitioner än att bädda sängar och servera patienterna mat och kaffe. Och det är kul när jag har max sex patienter.

Om det alltid vore så. Jag och en erfaren undersköterska med max sex patienter. Ja, då skulle jag trivas på sjukhuset. Idag var det en sån dag. En trivseldag med bra patienter och bra personal. Imorgon är det en ny dag. Få se om jag vill bli flygvärdinna eller jobba på H&M då ...

måndag 2 april 2012

Chaffisarna har ett så viktigt jobb

Häromdagen pratade jag med en tjej som tyckte att busschaufförerna hade ett så ansvarsfullt och viktigt jobb. De ska ju framföra ett stort fordon säkert och dessutom hålla tidtabellen. De kan varken facebooka eller kolla Aftonbladet på jobbet. För att inte prata om toabesöken! De måste planera när de ska kissa.

Stackars busschaffisar! Och tänk vad hemskt om någon kliver på bussen och inte har pengar! Eller om någon busplingar på varje hållplats, klottrar på sätena och håller på! Eller om någon säger " Jag ska till Tranbärsgatan 48, vilken buss ska jag åka då" och så vet busschaffisen inte vart Tranbärsgatan 48 ligger. Pinsamt liksom. Och det där med säkerhet. Tänk om busschaffisen får en knäpp och börjar uppdatera sin facebookstatus när h*n kör och så förlorar h*n kontrollen på bussen och så VIPS ligger bussen i diket och det är blod och kaos överallt. Kanske kom bussen över på andra sidan också och där var det en mötande bil med en familj med tre små barn i. Och alla dog. Utom ena barnet. Stackarn! Han blev familjelös! Fattar ni vad hemskt? Fattar ni vad jävla hemskt för den busschaffisen!

Tur man är sjuksköterska. Lönen är måhända lägre än busschaffisens men man slipper iallafall splittra familjer och råka ut för busplingningar.