måndag 27 augusti 2012

Men fatta helheten!



Ibland blir jag galen på människor som inte fattar att vården på en avdelning är ett evighetsgöra. Att det liksom inte går att "göra klart" eller följa en händelse eller ett skeende till slutet. Man måste lämna över innan. Stämpla ut. Gå hem.

Idag var det en sådan dag. Jag berättade vad jag inte hunnit klart med och vad kvällspersonalen behövde göra med patienten. Undersköterskan fick spunk. Varför är det alltid såhär? Varför måste man ta över en massa arbetsuppgifter? Varför, varför, varför?

Själv undrar jag varför det finns människor som bränner ut sig på arbetsplatsen genom att tro att de ska göra allt innan de går hem? Och varför det finns kollegor som piskar på det här tänket. Som gör att vi ska vara så jävla Duktiga. Aldrig gå hem i tid. Alltid vara utarbetade och trötta.

Jag tror varken att våra chefer eller beslutande politiker står bakom arbetssätt som gör att vi ofta stämplar ut övertid och sällan delegerar. Jag tror att det är kulturer på avdelningarna. Inofficiella regler som gör att vi hellre jäktar ihjäl än "lämnar över" arbetsuppgifter till en kollega. För vad ska hon säga då? Om jag bara lämnar allt och drar?

Nä. Vi ska tänka mer manligt tycker jag! Gå hem när vi slutar. Lämna avdelningen när vi har lunch. Plugga ur när vi är lediga. Ge fan i att ringa och dubbelkolla grejer efter dagens slut och ge fan i att ringa hem till kollegor som glömt att signera för att dubbelkolla. Systrar! Det GÅR inte att vi håller på såhär! Vi måste vara snälla mot oss själva och mot varandra! Ingen, och jag menar verkligen ingen, kommer att tacka oss den dagen vi går in i väggen p.g.a. utmattning.






8 kommentarer:

  1. Håller inte med om att män skulle sätta mer gränser när det gäller arbete. Är själv man och ingengör och jobbar i en väldigt könssteryotyp företagsvärld. Att jobba över i min bransch är snarare regel än undantag och något du förväntas göra. Att vara anträffbar och sätta jobbet först likaså. Däremot har vi riktigt bra betalt och goda karriärsmöjligheter, där ligger den stora skillnaden tror jag.

    SvaraRadera
  2. Du har rätt! Män- och människor över lag- som drivs av karriär och pengar jobbar väl gärna över och är anträffbar jämt som du skriver. När jag skrev inlägget tänkte jag på män inom arbetarklassen. Typ Metallare, byggnadsarbetare, busschaufförer. De som liksom sjuksköterskor jobbar rätt hårt men har liten status och låg lön. Tänkte stämpelklocka, arbetsdräkt och matlåda typ...

    SvaraRadera
  3. Hmmm jag reagerar på uskans "spunk" hur kan hen säga så? Vården rullar ju dygnet runt, man hinner inte bli färdig med allt! Det jag inte hinner på mitt pass, tar uskan över, som löser mig, och vise versa. Det ska bara rulla på. Man kan ju inte komma till jobbet, och tro att man kan sitta på rumpen, och välja sina egna arbetsuppgifter.

    SvaraRadera
  4. Är man och ssk. Skulle aldrig få för mig att ringa hem och dubbelkolla saker eller klaga på varför saker inte är gjorda. Eller få högt bt. av att sopkorgen inte är tömd osv. Ingen som sitter på rumpan och skiter i saker, är vad man tänker direkt och tömer sopkorgen. Hade den usk sakt så till mig kan jag lova att den fått sig en näsbränna som heter duga.

    Förövrigt lämnar alltid skeppet/vraket när min arbetstid är slut, det jag inte hunnit är inte mitt fel utan systemets. Menar man får vad man betalar för samt hur man planerar och prioriterar i en verksamhet. Det man inte hinner det hinner man inte men man försöker iallafall så gott man kan. Men tänker då inte slita ut mig eller göra mig sjuk av stress, för att nån bitter liten gymnasie/komvuxutb usk kraxar eller för att landstingets sjuka system piskar på i 390. Nej tack min kropp och hälsa bestämmer jag över.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mycket bra kommentar, försöker själv att bli bättre på just det där. Har insett att ingen tackar en för att man sliter och gör "mer" än man behöver, det är bara jag själv som blir trött..:/

      Radera
    2. Tycker för övrigt att det är alldeles för mycket tassande på tå i sjukvården; man kan inte säga till någon (tex USK:an ovan), utan att denna ska ta det personligt och tro att "Hon haaaatar mig!" - Sannolikt typiskt kvinnligt betéende, men även detta är något att jobba på.

      Radera
  5. Tips, försöka variera lite i inläggen, det måste ju finnas positiva saker med ditt jobb, annars skulle du väl inte vara kvar?

    SvaraRadera
  6. Nej, vi måste lugna ner oss några grader, sluta att jobba i 150 km/h och göra mer som man och ssk här ovan. Jag är själv kvinna, men märker att väldigt många av mina kollegor gör saker för att bli omtyckta och respekterade. Jag sätter mer gränser och jag tror faktiskt att mina kollegor gillar mig ändå! För jag finns där för dem när det gäller något viktigt. Sina PMS-bekymmer får de ta hand om själva.

    Tänk mer på döden, gör det viktiga, så ingen, inkluderat dig själv skadas eller dör. Prioritera, prioritera. Och lämna över. Och var glada, snar är vi alla döda ändå ;-)

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.