fredag 19 augusti 2011

Att skriva om patienter på nätet...


En sjuksköterska på Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg har blivit skriftlig varnad av sjukhusledningen efter att ha skrivit nedsättande om en patient på Facebook. Ingenstans går det att läsa vad sjuksköterskan skrev och det finns ingen intervju med henne. Allt som skrivs, inklusive det här blogginlägget, är alltså rena spekulationer...

Över lag tycker jag att det är fel att skriva om patienter på sociala medier men jag menar samtidigt att det är en skillnad i vad man skriver. Skrev hon "Ingrid på 4:2 är en jävla hagga och jag hoppas att hon snart får åka hem" är det en kränkning eftersom Ingrid lätt kan spåras och att sjuksköterskan också brustit i sin professionalitet. Man ska behandla alla patienter lika, iallafall utåt sett. Sedan kan man ta ett smällbär och lägga under skon och trampa på det hårt och tänka att det är Ingrid på 4:2 som mosas. Men Ingrid, eller hennes anhöriga, får aldrig veta om händelsen. De måste hållas utanför känslomässiga utfall som personal ofta har på krävande patienter.

Att uppdatera sin status med "Jag är trött, patienterna tar kål på mig" känns snällare. Det är jobbigt att vara sjuksköterska. Att vara människa och ha hand om andra människor. Människor som kanske är i kris, som kanske snart ska dö, som kanske fått en otäck diagnos. Vars liv kanske just gått i spillror. De är inte roliga att ha att göra med alla gånger. Och det är inte alltid lätt att kliva ur sin egen kostym och göra sig till en betraktare utifrån. Vi är ju också människor, som tar åt oss och får känslor när någon skäller, morrar, kräver, gnäller på oss. Kränker oss. När vi blir slavar. Slagpåsar. När vi får skuld för 100 år av förtryck eller när vi anklagas för att det tar sån tid för oss att hjälpa. När patienten eller anhöriga inte förstår att vi har 19 andra svårt sjuka att ta hand om. Ja. "Jag är trött, patienterna tar kål på mig" kan fungera på Facebook. Även om jag själv aldrig skulle skriva så.

Hur är det då att blogga om patienter? Om urusla chefer? Om mobbande arbetskamrater? Om en rutten landstingspolitik? Om ett fackförbund som mest liknar en hönsgård? Om hur trött och less man är på livet som sjuksköterska? Hur kommer det att gå för Syster Frida nu när arbetsgivarna simmar runt på nätet och letar syndabockar som kränker patienter och raserar ryktet för såväl Landstinget som sjuksköterskeyrket? Har ni tänkt på den? Hur ska det gå för Frida? Blir Frida kanske uppsagd nu? Av med sin legitimation. Omskolad i Arbetsförmedlingens regi.

Hmmm. Undrar om man kan välja utbildning då? Jag tror att jag ska försöka få ett hantverksyrke faktiskt! Bli målare, tapetserare (ja, som klär om möbler alltså) eller elektriker. Fatta vad mycket svarta pengar jag kan tjäna då! Eller så får det bli lastbilschaufför. Lyssna på ljudböcker. Äta limpmackor och dricka kaffe ur ståltermos. Pimpa bilen men en lysande julgran i början av Oktober. Så får det bli! Syster Frida- en Lastbilchaffis. Följer ni min nya blogg då?

Läs mer om sjuksköterskan som varnades i Vårdfokus och i Dagens medicin



2 kommentarer:

  1. Självklart följer jag med i din blogg=), vi kan ju parköra för jag är ju gammal tradarchaffis.
    Fast en smolk i bägaren är alla utländska förare som kör i Sverige, så chaffisjobben är det ont om.
    En fundrering är kan man bli omskolad från ssk/usk....?
    Arbetsförmedlingen brukar ju omskola folk till just vårdyrket....

    SvaraRadera
  2. Jag kan inte förstå hur folk kan gå med på att ha kollegor eller till och med chefer som vänner på t.ex. Facebook. Om man nu skulle gå med på det (vilket är rätt löjligt) så får man se till att de inte kan se något förutom det som resten av världen kan se, förhoppningsvis ingenting. Det kanske låter som jag lider av paranoia, men jag skulle snarare kalla det integritet. Om man nu kan ha det på internet..

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.