torsdag 14 juni 2012

Hårt mot hårt Systrar!

På neonalaten på Sahlgrenska är många sjuksköterskor oroliga över att de inte fått veta om de fått sin semester beviljad ännu. Under våren har de löst personalbrister med beordringar och dubbelpass. Tänkt sådär kortsiktigt som de flesta sjukhus gör. Bara man bemannar och överlever morgondagen så är det bra. Man tänker lite flummigt, lite Fånga dagen! Lev i nuet! Carpe Diem!

Eller nej. Cheferna vet. Bemanningspersonalen vet. Innerst inne så vet de att det är brist på sjuksköterskor som vill jobba på sjukhusen. Det finns inte längre så många dumskallar som ställer upp på 22.000:-/månaden för att slita arslet av sig. Det är bra. Det är mycket, mycket bra!

Vad ska man ge för råd till Systrarna på neonatalen på Sahlgrenska då? Till dem som kanske inte får någon semester. Eller som får delad semester. Eller som sliter med dubbelpass efter dubbelpass. Jag säger såhär. Säg upp er. Sök nytt jobb. Eller gå på timmar och jobba när ni vill efter era behov fast på samma arbetsplats. Alternativt sjukskriv er. Efter en lång och jobbig vår är det lätt att gå in i väggen. Kollapsa. Eller dra på sig en massa infektioner. Det är inte kamratligt- jag vet. Men glöm inte en sak: Det är just det som arbetsgivaren lever på! Vår välvilja och vår lagandra och vår lojalitet mot varandra. Om vi skiter i det så fuckas allt upp. Och det är kanske just det som måste till.

Hårt mot hårt Systrar!

4 kommentarer:

  1. Fin blogg du har och bra ämnen du skriver om. Vad är det för avdelning du jobbar på? M.V.H Syster Stephanie

    SvaraRadera
  2. Frida, jag har tänkt på vad det är som gör att sådana som du och jag stannar kvar inom landstinget.

    För mig är det nog att jag kan min jobb och känner kombinerat hat och kärlek till det, trivs med kollegorna, har ganska bra arbetstider (åtminstone inom sjukhusvärlden sett), har små barn och inte orkar ta ta i något nytt samt att "där händer alltid något".

    Vad är det som gör att inte du åtminstone byter avdelning eller ger dig själv ett ekonomiskt bakslag genom att vubba dig, men kanske får bättre arbetsmiljö? Vad är det som håller dig kvar hos din märkliga chef och lätt personlighetsstörda kollegor?

    Eller är kanske hela landstings/sjukhusvärlden i princip lika illa vart man flyttar? Mmmm, kanske är det så... blev deppig.

    SvaraRadera
  3. sangviniker tyvärr så är det nog så, lika illa vart man än är. Landstings/sjukhusvärlden är ett skepp som snart ligger på botten och vilar. På många ställen har det redan hamnat på botten. Snart kommer det bara finnas märkliga chefer samt personer med lätt personlighetsstörning kvar. Alla andra vättiga räddar sig själv och drar innan skeppat når botten.

    SvaraRadera
  4. Bra skrivet syster Frida!! Tänk bara om folk vågade göra detta men de är rädda för ovissheten, tror jag. Det finns egenligen ingen ovisshet. Arbete finns det i massor. Och det är nyttigt att lämna det gamla invanda och satsa på något nytt - både för kropp och själ. Man kan tycka att det är tufft i början men det går snabbt över. Så alla systrar i Sverige gör någonting medan ni orkar och innan apatin har slagit sina klor i er! // Eva

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.