Hej! Jag är en tjej på 20 år som precis har påbörjat ssk-utbildningen, och något jag funderat över, som nämns i böckerna är att man genomgår en så total förändring som person , att många av en anhöriga har börjat tycka att man är en tråkig person, och tillocmed att vissa relationer inte håller pågrund av att man ändras så mycket, och att man går från att vara en glad person till en väldigt bitter en. Nu såg jag ju på din profil att du både älskar och hatar ditt yrke och är lite bitter. Men har du upplevt att man förändras så mycket att ens priva liv, relationer till pojkvän, föräldrar, vänner. etc påverkas negativt?
Ojoj, det låter allvarligt att man skulle transformeras så totalt ;-) Jag tror att man kan förändras, eller jag VET att man gör det. Man mognar av att sätta sina egna behov sist och se lidande, sorg och tragik (vilket man gör i vården vare sig man vill eller inte). Och man växer med uppgifter och kunskap. Det är ju häftigt att kunna vissa saker. Att det är DU som hjälper till att rädda den halvdöda patienten.
Det har blivit en klar försämring inom vården. Jag tror att fler än mig kan skriva under på det. Det är stressigt, till bristningsgränsen ibland. Få äldre (och erfarna) orkar jobba på vårdavdelningarna. Allt ska gå snabbt och det ska sparas och rationaliseras JÄMT. Man blir trött på det. Endel kallar det bitterhet. Andra uppgivenhet. Man ska absolut inte skämmas över att känna så, det är helt normalt att bli ledsen när landstinget och arbetsgivaren behandlar en som skit. När man lätt kan ersättas av en ny sjuksköterska som ännu inte sett och har varit med om alla sparpaket, indragningar, beordringar och gud vet allt...
Angående relationer så tror jag att det kanske kan ta slut för att man jobbar oregelbundet. Har du otur måste du jobba treskift (dvs växla mellan dag-kväll-natt och givetvis jobba helger också- ibland varannan helg!). DET tror jag är slitsamt. Särskilt om ens kille också jobbar oregelbundet. Eller om man har barn. Få dagis har öppet när man börjar på morgonen. För en ensamstående är det SJUKT stressigt att få ihop det. Var gör man av barnet när man "måste" jobba natt tex?
Fråga gärna igen om du har fler frågor- jag svarar så gott jag kan! Och läsarna kan säkert hjälpa till också! Det brukar alltid finnas någon som svarar.
Är därför man tar allt som sägs på sskutb med en nypa salt. Speciellt flumkursen vårdvetenskap ska man inte tänka så mycket utan bara göra sen glömma bort det mesta. Sunt förnuft, magkänsla och empati med bra kunskaper i medicin så kommer man långt som ssk. Vem fasiken funderar kring de oilka vårdteorierna när man träffa en pat. Ska jag ansa och leka nu i kropp eller vad det ande. Men att bli bitter sen när man börjar jobba är rätt lätt. För SKL kommer göra allt för att få än bitter och sur. Men Det kan man verkligen undra
Upplagd av Syster Frida kl. 06:08 Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook Etiketter: Humor 6 kommentarer: Sadoma4 september 2012 16:54 Precis så är det.
SvaraRadera ~ ♥ Ting och Tankar ♣ ~5 september 2012 10:40 Den var mitt i prick ;))
SvaraRadera Mikaela Sandström6 september 2012 19:53 Hej! Jag är en tjej på 20 år som precis har påbörjat ssk-utbildningen, och något jag funderat över, som nämns i böckerna är att man genomgår en så total förändring som person , att många av en anhöriga har börjat tycka att man är en tråkig person, och tillocmed att vissa relationer inte håller pågrund av att man ändras så mycket, och att man går från att vara en glad person till en väldigt bitter en. Nu såg jag ju på din profil att du både älskar och hatar ditt yrke och är lite bitter. Men har du upplevt att man förändras så mycket att ens priva liv, relationer till pojkvän, föräldrar, vänner. etc påverkas negativt? Mikaela ta det lungt och låt dig inte hjärtvättas av utb så kommer det bli bra.
Hej Frida, tack för en riktigt bra blogg. Jag jobbar som sjuksköterska i Malmö och är rejält bekymrad över den blivande Region-chefen i Skåne, Jonas Rastad. Han har uttalat sig i artikeln nedan....."Av sjuksköterskans åttatimmarspass används tre timmar till onödiga åtgärder". Jag undrar hur han kom fram till att nästan halva våra arbetsdagar går åt till helt onödiga åtgärder. http://www.sydsvenskan.se/sverige/kravet--mesta-mojliga-produktion-for-pengarna
Tack för tipset! Vilken galen regionchef! Jag har läst artiklarna och blev provocerad. Men inte enbart av Jonas Rastad utan även av journalisten Stig Strömkvist. Han har skrivit två röriga artiklar som inte alls svarar på frågan vad Jonas Rastad anser att sjuksköterskorna har för "onödiga åtgärder". Tycker att det är lite skrämmande att han inte ställde fler följdfrågor i ett såpass viktigt uttalande.
Precis så är det.
SvaraRaderaDen var mitt i prick ;))
SvaraRaderaHej! Jag är en tjej på 20 år som precis har påbörjat ssk-utbildningen, och något jag funderat över, som nämns i böckerna är att man genomgår en så total förändring som person , att många av en anhöriga har börjat tycka att man är en tråkig person, och tillocmed att vissa relationer inte håller pågrund av att man ändras så mycket, och att man går från att vara en glad person till en väldigt bitter en. Nu såg jag ju på din profil att du både älskar och hatar ditt yrke och är lite bitter. Men har du upplevt att man förändras så mycket att ens priva liv, relationer till pojkvän, föräldrar, vänner. etc påverkas negativt?
SvaraRaderaTack på förhand
Mikaela sandström
Ojoj, det låter allvarligt att man skulle transformeras så totalt ;-) Jag tror att man kan förändras, eller jag VET att man gör det. Man mognar av att sätta sina egna behov sist och se lidande, sorg och tragik (vilket man gör i vården vare sig man vill eller inte). Och man växer med uppgifter och kunskap. Det är ju häftigt att kunna vissa saker. Att det är DU som hjälper till att rädda den halvdöda patienten.
RaderaDet har blivit en klar försämring inom vården. Jag tror att fler än mig kan skriva under på det. Det är stressigt, till bristningsgränsen ibland. Få äldre (och erfarna) orkar jobba på vårdavdelningarna. Allt ska gå snabbt och det ska sparas och rationaliseras JÄMT. Man blir trött på det. Endel kallar det bitterhet. Andra uppgivenhet. Man ska absolut inte skämmas över att känna så, det är helt normalt att bli ledsen när landstinget och arbetsgivaren behandlar en som skit. När man lätt kan ersättas av en ny sjuksköterska som ännu inte sett och har varit med om alla sparpaket, indragningar, beordringar och gud vet allt...
Angående relationer så tror jag att det kanske kan ta slut för att man jobbar oregelbundet. Har du otur måste du jobba treskift (dvs växla mellan dag-kväll-natt och givetvis jobba helger också- ibland varannan helg!). DET tror jag är slitsamt. Särskilt om ens kille också jobbar oregelbundet. Eller om man har barn. Få dagis har öppet när man börjar på morgonen. För en ensamstående är det SJUKT stressigt att få ihop det. Var gör man av barnet när man "måste" jobba natt tex?
Fråga gärna igen om du har fler frågor- jag svarar så gott jag kan! Och läsarna kan säkert hjälpa till också! Det brukar alltid finnas någon som svarar.
Är därför man tar allt som sägs på sskutb med en nypa salt. Speciellt flumkursen vårdvetenskap ska man inte tänka så mycket utan bara göra sen glömma bort det mesta. Sunt förnuft, magkänsla och empati med bra kunskaper i medicin så kommer man långt som ssk. Vem fasiken funderar kring de oilka vårdteorierna när man träffa en pat. Ska jag ansa och leka nu i kropp eller vad det ande. Men att bli bitter sen när man börjar jobba är rätt lätt. För SKL kommer göra allt för att få än bitter och sur. Men Det kan man verkligen undra
RaderaUpplagd av Syster Frida kl. 06:08 Skicka med e-postBlogThis!Dela på TwitterDela på Facebook
Etiketter: Humor 6 kommentarer:
Sadoma4 september 2012 16:54
Precis så är det.
SvaraRadera
~ ♥ Ting och Tankar ♣ ~5 september 2012 10:40
Den var mitt i prick ;))
SvaraRadera
Mikaela Sandström6 september 2012 19:53
Hej! Jag är en tjej på 20 år som precis har påbörjat ssk-utbildningen, och något jag funderat över, som nämns i böckerna är att man genomgår en så total förändring som person , att många av en anhöriga har börjat tycka att man är en tråkig person, och tillocmed att vissa relationer inte håller pågrund av att man ändras så mycket, och att man går från att vara en glad person till en väldigt bitter en. Nu såg jag ju på din profil att du både älskar och hatar ditt yrke och är lite bitter. Men har du upplevt att man förändras så mycket att ens priva liv, relationer till pojkvän, föräldrar, vänner. etc påverkas negativt?
Mikaela ta det lungt och låt dig inte hjärtvättas av utb så kommer det bli bra.
Hej Frida,
SvaraRaderatack för en riktigt bra blogg. Jag jobbar som sjuksköterska i Malmö och är rejält bekymrad över den blivande Region-chefen i Skåne, Jonas Rastad. Han har uttalat sig i artikeln nedan....."Av sjuksköterskans åttatimmarspass används tre timmar till onödiga åtgärder". Jag undrar hur han kom fram till att nästan halva våra arbetsdagar går åt till helt onödiga åtgärder. http://www.sydsvenskan.se/sverige/kravet--mesta-mojliga-produktion-for-pengarna
http://www.sydsvenskan.se/sverige/nye-direktoren-far-kritik-for-toppstyrning
Kloka Frida, hur tycker du vi kan bemöta detta?
Mvh från Skåne
Tack för tipset! Vilken galen regionchef! Jag har läst artiklarna och blev provocerad. Men inte enbart av Jonas Rastad utan även av journalisten Stig Strömkvist. Han har skrivit två röriga artiklar som inte alls svarar på frågan vad Jonas Rastad anser att sjuksköterskorna har för "onödiga åtgärder". Tycker att det är lite skrämmande att han inte ställde fler följdfrågor i ett såpass viktigt uttalande.
Radera