måndag 29 oktober 2012

Att tysta starka systrar


Jag har tänkt mycket på det där med att vara cynisk och att vara bitter. På min presentation har jag till och med utgett mig för att vara just cynisk och bitter ibland. Men vet ni, jag tar tillbaks det. För jag känner mig inte särskilt bitter. Cynisk är jag ju. Som faan. Men bitter- nej.

Jag vet inte vad ni tänker på när ni hör ordet bitter? Jag tänker på en sur, grå stackare som liksom kört fast. Som ser hinder och problem överallt. Är det inte slut på toalettpappret så saknas det handskar på sal sju och allt är en katastrof.

Vet ni vad jag tror? Jag tror att jag, och många av mina kritiska systrar, ofta benämns just som bittra. Det är ett skällsord som vissa anser att de kan strössla över oss. Om oss. För att tysta ner oss. För kvinnor ska som regel inte vara högljudda och kritiska. Sjuksköterskor allra minst! Vi ska lägga oss själva åt sidan och tänka på patienterna i första hand. Och sedan på doktorn, möjligtvis. Att ifrågasätta och kritisera organisationen kan vara farligt. Jag vet flera mellanchefer som har fått sluta för att de varit just kritiska och ifrågasättande. Att de ställt sig på personalens sida och undrat hur fan ekvationen ska gå ihop.

På en avdelning är det mycket hackande. Uppåt och neråt och i det egna ledet. Man ska inte tro att man är något. Att man kan komma och ändra, kritisera och dra ner stämningen som det så käckt heter. Nej. Man ska se lite frireligiös ut, skratta och le och vara god och glad. Och det här lär vi oss. Att det är fult att vara ifrågasättande. För det är ju inte chefens fel att det är som det är. Nej, vi måste vara professionella och rikta vår kritik där den hör hemma, hos politikerna. Och bla bla bla. Allt för att slippa vakna upp och se sanningen. Allt för att slippa det...., ja vaddå? Jobbiga? Fantastiska? Som skulle hända om ALLA började få upp ögonen och ifrågasatte indragningar och försämringar. Då skulle det bli protest. Den arabiska våren, fast på sjukhuset.

Jag skulle säga att bitter är en helt annan sak än kritisk och cynisk. Bitter är ett skällsord för att få oss starka systrar tysta. Och jag är varken bitter eller tyst.


28 kommentarer:

  1. Usch vad sant! När man är mycket ifrågasättande får man ibland frågan "mår du inte riktigt bra?... har du svårt att sova?" blää man ska som sagt bara le, se frireligiös ut och skatta förnöjsamt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det trist? Värsta härskartekniken. Otäckt!

      Radera
  2. Håller helt med dig! Har upplevt samma sak, till och med hemma. Har en sambo som pluggar till läkare och ibland när jag går igång och "gnäller" om sjuksköterskeyrket brukar min sambo bli less och börja prata om något annat.. Kan förstå om någon upprepade gånger klagar över sitt yrke att man som sambo kan tröttna men säkert finns det ett uns av det där "men-sjuksköterskor-ska-hålla-klaffen-och-le-och-vara-glad" i min sambo också, och det är inte hennes fel, utan samhällets.

    Läste förresten en debattartikel i DN skriven av en läkare om läkarbristen och hur den skulle kunna lösas med sänkta betygskrav på läkarutbildning. Jag reagerade dock över en formulering som fanns med i artikeln:

    "Läkarnas funktion är oersättlig på ett sätt som skiljer dem från övriga yrkesgrupper i vården. Man kan inte driva en akutverksamhet eller en mottagning utan en ansvarig läkare, oavsett hur många kompetenta sköterskor som arbetar där."

    Jag kan förstå hans poäng men att mena att läkaren är den enda yrkesgruppen i vården som skulle vara oersättlig, vad f*n. Plocka bort alla "kompetenta sköterskor" från akutverksamheten och se hur läkaren då skulle klara sig.. Kanske prova att ersätta "sköterskorna" med vårdbiträden eller feriearbetare eftersom de nu går så lätt att "ersätta".

    Tack för en super blogg!

    SvaraRadera
  3. Länken till debattartikeln:

    http://www.dn.se/debatt/sankta-betygskrav-kan-losa-glesbygdens-brist-pa-lakare

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för tips! Ska läsa den. Måste ladda först ;-)

      Radera
  4. Det här var det bästa (hitintills) jag har läst på din blogg!

    SvaraRadera
  5. Jag måste bara tacka dig och din uppriktighet som finns i din underbara blogg. Dina tankar om vården har tro det eller ej påverkat mig att faktiskt fortsätta min utbildning. I sommras mitt i allt sommarjob som stod mig upp till öronen höll jag på att ätas upp och brytas ned. All stress fick mig att aldrig mer vilja sätta min fot på en avdelning, tills jag läste din blogg. Det här kanske låter absurt med tanke på inlägg du har skrivit om att inte välja att läsa till syrra då det finns massor av andra mer glamorösa jobb. Men på någon sätt fann jag den uppriktighet och den sanna bilden du ger sjuksköterskeyrket mycket befriande. Vilket gav mig en rätt att på något sätt ge mig själv rättighet att tvivla på att om det här yrket är någonting att satsa på. En tanke jag har kännt tidigare men inte vågat släppa fram, men bara genom att våga att acceptera att släppa fram tanken och vädra den till andra fick det att kännas tusen gånger lättare.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vad kul att du gillar bloggen. Jag tror att den kan läsas på olika sätt och att man kan ta till sig den även fast man är helnöjd med sitt jobb. Eller, jag hoppas det iallafall ;-)

      Radera
  6. Jag ser det som att du ger din bild utav hur det är att vara sjuksköterska. Men du ger en väldigt negativ bild av det. Jag som bara vill utbilda mig, har förståss ingen bild utav hur det är att arbeta som en. Jag känner heller ingen som jobbar som det. Så din blogg ligger nära till hands för att läsa om hur du upplever att det är.
    Du avråder folk från att utbilda sig också har jag läst, vilket jag tycker är synd. För som min mamma en gång sa så "behvös det folk till alla jobb".

    Kanske känns det lite mer som att du borde byta jobb om du inte vill jobba som ssk? Du kanske skulle passat som något annat istället? För du är ju inte bara kritisk, utan du framstår som cynisk och tyvärr - bitter.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tror inte Frida är intresserad av att höra att hon ska byta jobb eller att hon är bitter osv. Speciellt inte från någon som inte har en aning om vad hon/han snackar om. Utb dig samt jobba några år som ssk sen kan du läsa denna blogg och ha en åsikt om vad Frida skriver och ha en åsikt om folk är bittra eller inte.

      Radera
    2. Varför läser du denna blogg om du tycker den är så negativ, ingen som tvingar dig? Finns andra bloggar som ger en annan bild. Själv ssk och läser denna för det Frida skriver stämmer till 99% och sätter ord på mina tankar. Blir min ventil att ens orka gå till slavhuset... Lyck till med studier, är du ung så tänk om är även mitt råd...

      Radera
    3. Varför har inte jag rätt att uttrycka vad jag tycker? Jag skrev inget direkt offensivt. Jag tycker det är tråkigt att inte uppmuntra till att utbilda sig till ett visst jobb för att en person tycker att det är negativt med ditten och datten, och sen komma och säga att man inte är bitter.

      Jag har jobbat på ett kontor med varierande arbetsuppgifter i 7 års tid och även om lönen är bättre, så känner jag att det inte är kul. Och jag menar, jag är inte bitter. Jag har inte nått det stadiet ännu. Men om man inte gillar sitt jobb, varför i helvete jobbar man kvar då? Är det inte bättre att sadla om då? Därför frågar jag om det kanske inte vore bättre att just jobba med något annat istället. Antingen kan man ju gå runt och spendera hela sitt liv med att vara bitter och ha en blogg för att "ventilera" sin irritation - eller så kanske man kunde jobba med något man gillar istället och vara glad?

      Radera
    4. Men om du läser vad Frida skriver en gång till så kanske du förstår. Handlar just om att när vi ssk vill få till en dräglig arbetsmiljö och rimlig lön osv så blir vi kallade för bittra och gnälliga kärringar som borde byta jobb. Om det är någon som inte får tycka till så är det en ssk dag, får då är man bitter och gnällig och ska hålla käft. Istället för att kallas oss bittra och sura och be oss byta jobb. Borde samhället ta reda på varför var 10 ny ssk dagligen vill byta jobb, varför det är massflykt till Norge, rapport efter rapport varnar för komande stor sskbrist, varför ingen vill vidareutbilda sig, varför många ssk dagligen mår dåligt efter sina arbpass så de gråter osv. Menar bara innan man kallar en ssk bitter så ska man ta reda på varför det är så.

      Radera
    5. Du har fått bra svar från två läsare här. Jag har inte mer att tillägga. Välkommen tillbaks om ett par år. Vi är inte i samma division ännu...

      Radera
    6. Jag har läst väldigt många av fridas inlägg och det är inte bara det här som får henne att framstå som bitter. Ni (i alla fall frida) klagar ju inte på lönen i sina blogginlägg. Det är ju allt! Det är allt från patienter till kollegor, till.. allt helt enkelt. Jag tycker det är jättebra med sjuksköterskor som kräver en högre lön och bättre arbetsförhållanden - det tänker jag också göra. Men jag frågar fortfarande, om alla inlägg bara är negativa - varför inte byta jobb?

      Radera
    7. Somsakt din fråga kan du ställa till dig själv när du utb dig till ssk samt jobbat några år. Först då kommer du förstå... Säger som Frida välkommen om några år

      Radera
    8. Jag sadlar om för att jag vill ha ett meningsfullt yrke. Ni kanske borde tänka på att sadla om till något med högre lön och färre (eller varför inte, inga) patienter istället.

      Tackar för erbjudandet att komma tillbaka. Det gör jag nog säkertligen. Fast utan den bittra tonen.

      Radera
  7. Hej Frida, jag har läst din blogg stundtals under året, tycker att det är intressant som du upplever ditt yrke.
    Jag har sökt in till alla ssk utb i sthlm som går att söka till VT 2013. Jag är 33 år, har tre barn och jag är gift. Jag har idag världens tråkigaste administratörsjobb inom försäkringsbranschen... min månadslön är 34 tkr, jag får träna 3 ggr i veckan utöver min lunch, jag har 33 semdgr, aldrig övertid och får betalt heltid för en arbetsvecka på 35 tim. Mobil, div försäkringar & tjänstepension betalas av min arbetsgivare. ALLT detta är jag villig att byta bort för att bli sjuksköterska. Barnmorska är vad jag strävar efter att jobba som. Vägen dit blir säkert lång. Men vad jag saknar idag i vad jag borde tycka är ett all time high jobb är: meningsfullheten... jag känner ingen mening med att gå till jobbet. Bara... äckel. Äckel över alla pengakåta furstar som tar sig själva på ett sådant vidrigt allvar, som inte åker kommunalt för att de äcklas av folk, stänger och sittplatser i tunnelbanan. För att de anser sig vara för fina för bottenskrapet= vanliga dödliga... Jag vill gå ner 10 tkr i lön för att få jobba med patienter och inte kunder... kunder som ändå inte fattar vad de investerar sina pengar i. De bara litar på försäkringsmäklaren de träffar.... fy fan för detta arbetsliv. Nej då väljer jag hellre allt det du skriver om och hoppas på bättre tider. Eller vad säger du?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Du kan inte fråga mig om sånt! Skaffa en hobby, ett barn eller ett husdjur om du vill ha något "meningsfullt" för dig. Varför byta ut det du har mot sjuksköterska? Du lever väl inte för att jobba utan jobbar för att leva = skaffa ett jobb som ger pengar (som du har) och skaffa ett vettigt LIV istället.

      Radera
    2. Jag brukar ställa följande fråga till mig själv:

      Ett jobb som är min fritid eller ett jobb som finansierar min fritid?

      Sjävklart ska man trivas med det man gör och förhoppningsvis känna meningsfullhet. Men det är inte alla förunnat att uppleva det.

      Jag väljer nog hellre att ha ett jobb som finansierar en meningsfull fritid än att ha ett meningsfullt jobb.

      // SSK-studenten


      Radera
    3. MARGARETA PERSSON8 november 2012 kl. 11:18

      Nu talar syster Frida emot sig själv.Hon har själv inte skaffat ett jobb som ger pengar ;)

      Det är så här:

      Alla som kommer in på en utbildning P A S S A R helt enkelt inte för sitt arbete.
      Det finns ingenting som säger att, bara för att man har toppbetyg och har gått en viss utbildning,man sedan skulle passa för just det arbetet.Det kan vi läsa och höra lite varstans.Om man kan älska sitt arbete så är mycket vunnet.Sedan har väl alla ett liv utanför arbetsplatsen som är minst lika mycket värt.//Mvh Ssk studenten i vår Margareta Persson
      Ps.. För att pigga upp er trötta,cyniska och bittra,knastertorra själar lite kommer här en liten vits:
      Vet Ni vad en norsk sjuksköterska gör med sin patient inför en operation????
      Ger densamma S Ö M N T A B L E T T E R :D

      Radera
  8. Fredrica R.N. B.Sc.1 november 2012 kl. 08:47

    Inga problem! Du är 33 nu och minst 37/38 när du är färdig barnmorska. Plus nåt år för att få lite erfarenhet. Barnen är väl så skapligt stora då att de kan lämnas nån vecka i taget med mannen/sambon (som jag hoppas du har - för annnars blir hela det här studieprojektet jobbigt!).
    Då är du välkommen till Norge där de jagar barnmorskor som högvilt på Serengetis savanner! En halvtid natt är 7 nätter i månaden. Jobba 3+4 så behöver du inte vara borta så länge i taget. Ta några extra kvällspass när du ändå är här, och du kommer över den heltidslön du har nu som kontorsråtta!

    SvaraRadera
  9. Har läst alla kommentarer och tänker till lite grand. Varför jobbar man kvar som syrra fast man klagar på än det ena och än det andra? Jo, jag tror att det är för att i grunden är det ett jobb som man trivs med trots allt. Man gnäller över än det ena och än det andra men tänker man efter vad skulle man annars jobba med? Iaf jag vill fortsätta med det jag gör men samtidigt inte säga ja och amen till allt. Man måste kunna säga ifrån om saker och ting är allt för illa. Efter över 30 år i yrket tror jag att jag kan det åtminstone för det mesta. Och det där att läkarna skulle klara sig utan en kompetent syrra det finns inte. Många gånger är det så att syrran får vägleda läkaren i både det ena och det andra men det är sällan det kommer fram.
    Tack Frida för en bra blogg! Mycket brandfacklor är det men det är bara kul!!// Eva

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi behöver lite brandfacklor Eva! Det livar upp i Landstingsmörkret! Skämt å sido. Jag tycker att vi får rätt givande diskussioner här ändå. Det är skönt att vi kan släppa loss och att Några Någongång Vågar säga Någonting. För på mötena på sjukhuset sitter ju alla som tysta fån...

      Radera
    2. Så sant. Det är livliga diskussioner när man pratar sinsemellan men på mötena när någon för det man varit rörande överens om på tal är de flesta tysta och låter den som vågat säga något stå där själv med "skammen" för man vågat ta upp något som är obekvämt att prata om. // Eva

      Radera
    3. Margareta Persson8 november 2012 kl. 11:30

      Det är på dessa möten du ska resa på dig syster Frida och lätta ditt hjärta.
      Inte alls farligt att bli betraktad som obekväm..STÅ UPP FÖR DINA IDEAL.
      .
      Tyvärr klagar du ju på precis A L L T!
      Då är man inte lämplig för ett vårdarbete enligt mig.
      Hoppas du har en rejäl portion av humor.Helst då en sjuuk sådan ;))Skrattet har en befriande effekt på stress.

      Radera
    4. Tycker att många av kommentarerna här är helt underbara.Blir GLAD AV DEM.
      Jag tycker som en föregående skribent sa:
      Frida borde nog har ett jobb UTAN NÅGRA PATIENTER ALLS.Gärna utan överiga kollegor oxå,som jag kan tyda det(det blir ju så om folk inte ska utbilda sig inom sköterskeyrket,då blir hon ju ensam kvar.)Mvh MP

      Radera
  10. Jag tror Frida är en bra ssk. Att skriva som hon gör har inget att göra med om hon är en bra eller dåligt syster utan det får ju folk att tänka till och att tycka till. Vad jag förstår så är ju det syftet med hela skrivandet. Tycker att det är ett bra sätt att sätta guldkant på tillvaron och få folk som går och trampar i samma spår år ut och år in att förhoppningsvis tänka att man kan faktiskt förändra sin tillvaro till det bättre om man bara vill!!// Eva

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.