torsdag 11 oktober 2012

Krävande patienter och anhöriga

Jag fick ett önskemål från en läsare att vi skulle diskutera vad man gör med krävande patienter och anhöriga. Jag tar mig friheten att publicera kommentaren:

Hej Frida! Skulle gärna läsa om tips för att deala med krävande patienter och anhöriga. Du vet såna som inte blir nöjda oavsett hur mycket man gör för dem. Som behandlar uskor och sskor som skit. Har pratat om det här med min chef, och svaret är ungefär "ta det inte personligt" och "sånt får man räkna med när man är sjuksköterska" osv. Ska man bara ta emot all skit med ett leende, eller är det ok att sätta ned foten och säga ifrån? Vill gärna höra andra kommentatorers åsikter om det också.

Jag håller med kommentaren ovan. Har många gånger upplevt jobbiga patienter och situationer som jag inte har vetat hur jag ska agera i. Det är en svår balansgång mellan att behålla sin professionalitet men ändå värdera sig själv och sitt arbete utan att bli kränkt. Jag har tidigare skrivit om problem med gubbsjuka patienter, om vårdpersonal som blir patienter och då ofta kräver en massa saker och om när jag kokade över då en patient uttalade sig rasistiskt. Men ämnet tåls att ta upp igen.

Vad gör man när man har en "jobbig" patient? Som kanske ingen vill eller kan byta. Som kanske återkommer, gång på gång till avdelningen. Som man liksom måste lära sig att förstå och tycka om. Och vad gör man med dem som gapar och skriker och kräver på akutmottagningen? Som man kanske aldrig mer träffar men helst av allt vill vända upp och ner på och spola ner i toan.

Och vad gör man med anhöriga som klagar och kräver. Som tror att sjukhuset bara har en endaste patient, dvs deras anhöriga.

Jag ser det som ett chefsproblem i första hand. Om man som anställd känner sig otillräcklig/kränkt/förbannad eller att man helt enkelt inte kan hålla minen/käften/professionaliteten inför en patient då är det chefens ansvar att se till att det fungerar. Jag tycker att en chef i första hand ska köra dagliga gruppsamtal med sina anställda så att de får ventilera åsikter helt från hjärtat om den "jobbiga" patienten. På samma sätt som man ventilerar akuta händelser eller ovanliga dödsfall eller olyckor som lett till dödsfall. Man behöver få vräka ur sig. Höra att man inte är ensam (för man är oftast inte ensam om att tycka att någon är jobbig).

Om chefen inte lyssnar så kan man koppla in facket eller personalavdelningen. Alla har rätt till en bra arbetsmiljö och att kunna få hjälp med strategier och verktyg för att hantera vissa patienter. En chef som inte lyssnar på såna önskemål från de anställda ska anmälas tycker jag. Då går man steget högre upp (tack underbara Landstinget för hierarkin) och pratar med chefens chef.

Har jag några konkreta råd? Jag brukar köra "kärleksbomben" med de återkommande patienterna. Jag kan känna förakt, ilska och avsky men har ändå gett mig fan på att jag ska vända den känslan till kärlek. Ingen, och jag lovar INGEN, kan motstå en kram. Ett superleende. Sen kör jag mycket med teater. Spelar att jag är glad och positiv. När jag inte orkar det. När allt faller och jag vill spola dem i toan så ber jag dem lämna ett klagomål i den uppsatta "Ris och ros" lådan i matsalen. För jag kan ju ändå inte göra någonting åt det här problemet. Vid några tillfällen har jag frågat om de vill att jag hämtar min chef så att de kan lämna klagomål direkt (bara en gång har jag fått hämta). Sen har jag givetvis gått ut också. Bara släppt allt jag haft för händer och gått. Som en tjurig unge.

Vad har ni andra för strategier?

40 kommentarer:

  1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  3. Jag skulle verkligen vilja ha dig som kollega Frida, du är smart, verbal och jag diggar dig mycket. Bara så du vet (även om jag inte alls känner igen mig i dina problem).

    Kärlek!

    SvaraRadera
  4. Margareta! Titta in här om ett par år när du jobbat som ssk ett tag, så lär du nog ha ändrat åsikt och inser faktiskt att Frida HAR SÅ JÄVLA RÄTT!!!

    SvaraRadera
  5. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Personer som slänger runt med "byt jobb då om ni inte trivs svårare än så är det inte", har ingen aning om vad de pratar om och bör snarast skaffa sig ödmjukhet, insyn och kunskap. Och tillsist jobbat som ssk först, innan man yttrar sig!

      Skulle välja Frida som kollega 1000 ggr mer än dig Margareta. Ända jag har att klaga på är att hon är anonym. Hade önskat att flera var som Frida fast vågade berätta öppet hur det verkligen är i vården idag. Men tyvärr så består ssk-kåren mest utav Kycklig-ssk som knyter näven i fickan och kallar andra ssk som vågar säga något för gnällspikar.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    3. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    4. Klart man ska byta jobb om man inte trivs.Absolut.Jag kan tala om att jag aldrig i livet skulle stå ut med en sån här jargong hela dagarna på ett arbete.Det är viktigt att alla är måna om varandra.Att arbeta med kvinnor är säkert rena mardrömmen.Oerhörd rivalitet.Lågt!!

      Radera
  6. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  7. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  8. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
  9. Du har så rätt Frida! Dessutom är jag av den typen att jag inte tar all skit, jag har också ett värde trots att jag nog säkert många gånger inte ska ta det personligt.
    Och som föregående kommentator så tycker jag att Margareta ska återkomma om några år...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  10. Tyvärr tog det bara ett halvår som för mig som nyfärdig (hade inte jobbat inom vården innan) att bli bitter :=) Har nu varit klar lite mer än ett år och insett att sjuksköterskeyrket är ett yrke man hat/älskar... Tur för mig insåg jag redan för början att äldreboende och likande ställen inte är för mig... behöver en avdelning där patienter byts ut, för vissa patienter går en verkligen på nerverna.

    SvaraRadera
  11. Ja du Margareta... Jag ser fram emot att höra tjafs om caritasmotivet från dig efter några år som ssk där du insett att du har en skitlön trots du jobbar extra konstant, sällan hinner kissa/fika/äta lunch (framför allt fixar man inte alla tre samma dag) och ett antal griniga patienter gnäller på dig från 7-2130 (jodu, så ser ofta passen ut) och att du tillråga på allt inte KAN byta jobb eftersom du inte har råd med ett studielån till. Dessutom ska du hinna med den grundtanken samtidigt som du står inför valet av att smärtlindra, fixa illamående, hjälpa uskan med en nerbajsad säng, kissa själv, svara i den jävla telefonen om den för kvällen tredje överbeläggning, ronda med en stressad kirurg och svara på samma sak för tredje gången om varför inte kvällkaffet serverats än...

    Självklart är caritastanken underbar och något att sträva efter - men i dagens svenska sjukvård handlar det om att släcka bränder och hoppas att alla patienter överlever passet. Att Frida är cynisk är inget konstigt, det BLIR man. Bloggen här är underbar! Den säger det man själv tänker - och för all del själv säger emellanåt. Framför allt är den en ventil som gör att man faktiskt orkar gå till jobbet och göra sitt bästa ofta UTAN vettiga pauser för egna grundläggande behov. Så Margareta, DÖM INTE. Snart vet du vad vi pratar om... Välkommen tillbaka då och avreagera dig lite du också!!


    (Och - annars skit i att läsa och kommentera... Finns inget krav på att vara här om man inte trivs!!)


    //miia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
    3. Ah, vad skönt att läsa att man inte är ensam! Vi har alla mött alla typer av patienter, de flesta är underbara att ha att göra med och man vill göra allt för dom. Och vi gör det.
      Men...så har vi de patienterna som verkar vara i sin egen bubbla och som inte ser att de är en av flera i samma situation som dom. Då blir det besvärligt, även för en gammal räv som mig. För vi kan inte klona oss, hur gärna vi än vill. Jag har faktiskt sagt det till mina patienter när det har varit som värst. Och jag har också varit tjurig och bara gått...

      Jag håller med Frida om att det är ett ledarskapsproblem om det blir så mycket sånt att det stör stämningen bland medarbetarna. Tipset med daglig debriefing är jättebra!

      Jag gillar din blogg, Frida. Som de andra säger, du slår huvudet på spiken hela tiden. Me like.

      Radera
  12. För det första, Frida du slår huvudet på spiken gång på gång! Skriver det många av oss andra sjuksköterkskor (och undersköterskor)tänker men sällan säger högt.

    För det andra Margareta, hoppas du snart vaknar ur din glädje över att kunna slänga dig med fina ord och snart ska bli sjuksköterska psykos! Etiska koden, Caritas, Nightingale (varför fick hon gå lös i samhället??) Eriksson och allt annat dravvel man läser om på utbildningen, vänta tills du står där, med kort om folk i full färd med att på din 16e arbetstimma sätta en v-sond, stoppa bödningen från de varicier pat har i magsäcken, vilka just nu medför att pat kaskadspyr blod över hela patientsalen, samtidigt har patienten i sängen brevid diarre och har lämnat ett "fint" spår från sängen till toan.
    I ögonvrån ser du en patient som är knalldement, men som de inte hade plats för på geratriken så akutmedicinavdelning fick det bli, denne vandrar runt som en osalig ande och plockar och pillar på allt. telefonen ringer för 73e gången och just då kommer dagens 3e överbeläggning rullande från akuten. Precis just då händer det som huvudinlägget handlar om in i salen kommer anhörig till patienten i salen brevid ( ofta inlagt för nån utredning dvs ej så krävande medicisnkt sätt) och skäller ut dig efter noter för att just hennes anhörig fått vänta i 6 SEX hela minuter på vattenglas ( hämta själv), filt, middan är sen, lindan på det omlagda såret är lindad från höger istället från vänster, ja du förstår, man blir lite lätt trött... Men hej och hå människosyn, önskar att jag nån gång hann med det också. Och den dagen du står där och utför HLR för kung och fosterland och patienten dör och du 3 min efter får världens utskällning av en annan pat för att kvällsfikat är sent då är det jäkligt svårt att inte tänka tanken att man vill knöla ner mackorna i halsen på vederbörande.

    Så jo jag trivs bra med mitt jobb, det är utvecklande och stimulerande, men helt ärligt det är ett skitjobb! Men vadå partyblåsa?? Hej sjuksköterskeblåsa!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Där slog du huvudet på spiken! Precis så är det. När man blir utskälld för en skitsak när man jobbar för kung och fosterland för att patienterna ska överleva ditt pass då försvinner allt tålamod/engagemang/ork. Då vet man tillslut inte hur man ska orka med sig själv.....

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  13. Margareta! Måste först säga att jag inte riktigt förstår hur du tycka att vi inte behåller caritasperspektivet, värnar om patientkontakten etc. För om jag ska vara en bra sjuksköterska måste jag våga säga ifrån till riktigt krävande patienter som inte har fog för sina krav. Även om jag hade velat ge allt det patienten bad om. Nu kan jag inte det, måste prioritera kring mina patienter och ekonomiskt. Därför kan jag tvingas säga nej, mothugga eller helt enkelt bli arg (inte fan vill du att slemsven ska tafsa dig på brösten).
    Jag tror tyvärr att du kommer bli besviken och uppgiven när du kommer i kontakt med verkligheten. Besviken på att verkligheten inte är sådär rosenskimrande vacker som böckerna beskriver. Jag säger inte att man behöver bli bitter, men man blir besviken, känner sig lurad och ensam.
    Uppgivenheten, den kommer snabbt. Sjukvården är ett system som är ruttet, omöjligt att påverka och inte speciellt förändringsbenäget. Lovar dig, du blir uppgiven när du för tredje gången samma månad får ett mail om att det saknas bemanning, alla behöver hjälpa till, vi måste spara in på omläggningsmaterial etc. Inte så jävla enkelt att göra ett bra jobb då.
    Visst, grundinställningen, caritas/orem/neuman/roy eller vilken teoretikers syn du väljer att utgå ifrån, bör alltid finnas där men ibland är det svårt att utföra den helt ut för att du måste hinna kissa själv också. Eller för att din patient plötsligt blir brakseptisk. Då gäller det bara att jobba för bröfödan och hoppas att ingen dör.

    Knepiga patienter har jag gott om på mitt jobb. Vissa är riktigt krävande och tuffa både fysiskt och mentalt. Svårast har jag för de som inte riktigt har förstått att det finns ca 20patienter till på avdelningen, tror att vi har all tid i värden, som inte förstår att man inte kan fixa allt på tre röda och inte förstår att vissa saker tar tid (odlingar, provsvar etc.).

    Skulle gissa att det finns fler här inne som är som jag, gillar patienterna, patientkontakten osv. Men att det är allt jävla skit runtom som gör oss bittra, trötta och cyniska. Jag säger till alla som frågar att om jag hade tid för patienterna skulle jag dansa hem av lycka varje dag. NU hinner jag inte ens kissa på arbetstid, så därför hatälskar jag det.

    SvaraRadera
  14. Du har så rätt Syster Jane! Håller med dig fullständigt. /En annan sjuksyster som både älskar och hatar sitt jobb...

    SvaraRadera
  15. Du har så rätt Syster Jane! Håller med dig fullständigt. /En annan sjuksyster som både älskar och hatar sitt jobb...

    SvaraRadera
  16. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

    SvaraRadera
    Svar
    1. m, är du densamma som Margareta i tråden? Oavsett, detta var något av det mest överlägsna inlägg jag läst i en blogg. Du skriver mest för att provocera va? Du borde nog inte ta ordet ödmjuk i din mun, det klingar sällsynt falskt.

      Radera
    2. Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.

      Radera
  17. Jag tror att vi har fått in troll här på bloggen i form av Margareta, vars syfte endast är att provocera, byta fokus från ämnet och starta bråk.

    Mitt förslag till alla seriösa bloggläsare är att vi struntar i Margaretas kommentarer (alternativt att jag plockar bort alla kommentarer av henne) så får hon inte sitt mål uppfylld (dvs kan inte starta bråk och tjaffs som hon är ute efter).

    Till dig med signaturen Margareta: Det är högt i tak på den här bloggen. Det brukar och får diskuteras fritt. Alla är välkomna med sin åsikt. Jag är dock ytterst ansvarig för det som skrivs här, vilket gör att jag tar mig friheten att plocka bort kommentarer som är otrevliga eller vars enda syfte är att förstöra. Jag ger dig nu en varning då jag som bloggägare anser att dina kommentarer inte fyller någon funktion i diskussionen kring hur man hanterar jobbiga patienter och anhöriga. Dina kommentarer syftar enbart till att såra/förstöra/raljera och jag tror att du är ett s.k "troll" (googla gärna ordet om du känner att du inte vet vad det betyder).

    Jag vill också passa på att säga att jag har Ip-nummer på alla som besöker bloggen och jag har koll på alla kommentarer som du har gjort, även de på äldre inlägg. Om du fortsätter att kommentera på liknande sätt som du hittills gjort så kommer jag att plocka bort alla kommentarer från ditt Ip-nummer. Du är, liksom alla andra läsare, välkommen till min blogg men om du inte kan hålla dig till den enkla regeln att ha god ton och inte medvetet provocera i dina kommentarer så ber jag dig lämna bloggen.

    /Frida

    SvaraRadera
  18. Hej Frida!
    Hoppas du haft en trevlig och positiv dag, och INTE haft någon
    "jobbig" patient.
    Jag ska då bli student till våren, v.3 och har verkligen
    sett fram emot detta under väldigt lång tid.
    Jag ville då söka upp en bra blogg och hitta någon som kunde STÖDJA mig under åren. Men när jag hade läst några inlägg
    förstod jag att jag inte kunde få så mycket stöd och hjälp på denna blogg.
    Jag förstår nu att du är väldigt Negativ och gillar inte studenter som har kommit från "bajsträsket". Det låter riktigt löjligt när du säger så och att du inte gillar studenter med ide´er. Vill inte du få en högre lön? Det är ju det alla strävar efter. Jag tycker i alla fall att det är jättebra när dom kommer med sina förslag.Fattar du inte att folk blir ledsna när du kommer med dina neggativa kommentarer?
    Ja,framför allt jag som nu ska börja studerna blir ju lite tveksam nu när du kommer och säger att det är såå svåra uppgifter och det är såå jobbigt. Men nu har jag hittat en bra blogg och tänker där med sluta läsa din blogg. Hejdå!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har kollat alla dina loggar här på sidan nu. Du har varit här från 07.22 och lämnat 25 (!) otrevliga kommentarer där du utgivit dig för att vara olika personer. Jag hoppas att du menar det du säger i kommentaren här ovan- att du kommer att lämna den här bloggen. För jag vill inte ha dig här. Du tillför ingenting med de kommentarer du skrivit och när du dessutom utger dig för att vara olika personer så känner iallafall jag att du inte har någonting här att göra.

      Lycka till i framtiden. Och glöm inte att du inte är anonym trots att du kommenterar "anonymt". Jag har din Ip adress (dvs adressen till sin dator) och snart kanske jag kommer med ett litet psykpiller till dig...

      Jag funderar på om jag ska ta bort alla kommentarer från dig. Vad tycker ni andra?

      Radera
  19. Roligt att det bara är studenter som inte gillar din blogg och uppfattar dig som negativ och bitter...medan alla som jobbar som sjuksköterskor nickar instämmande och hyllar din ärlighet. Heja dig Frida! Jag och alla ssk jag känner älskar din blogg!

    /Karin
    PS. snälla ta bort Margareta/M:s kommentarer, Är ju uppenbart att det är ett troll! Irrelevant, felstavat och med usel grammatik- larvigt!

    SvaraRadera
    Svar
    1. TACK! Se min kommentar till hen ovan! 25 kommentarer bara det här dygnet.... Har varit här och läst och kommenterat större delen av dygnet. OBEHAGLIGT!

      Fler som tycker att jag ska ta bort?

      Radera
    2. Mycket obehagligt, ta bort bara!

      Radera
    3. Tack för att du tog bort.

      Radera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.