Som ni vet är jag ganska less på hur vårdpersonal behandlas. Jag är less på låg lön, hög arbetsbelastning och på att sjuksköterskor börjar och slutar på löpande band. Botten är liksom nådd nu.
När man känner som jag gör är det lätt att arbetet färgas. Det är lätt att man börjar snacka skit med kollegor och att man drar ner varandra i klagoträsket. Sen blir stressen och landstingshatet en självuppfyllande profetia. Värsta scenariot är ju om patienterna blir lidande. Om de får sämre vård för att de anställda inte orkar med sina jobb. Eller. Om de får fel vård och behandling för att vi inte alltid hinner följa rutiner utan gör lite halvdant för att hinna med. Man missar en kontroll här och där och vips kan patienten ha en komplikation eller en sepsis. Eller ligger död.
Jag är ju som sagt trött och less och orkar med nöd och näppe hålla fasad på jobbet och därför blev jag extra glad när en patient kramade mig idag och sa att jag var den bästa sjuksköterskan hon haft. Du är så glad och snäll jämt! Sa hon och blinkade bort vått i ögat. Jag började nästan grina! Jag blev så.... glad! Glad av bekräftelsen på att min bitterhet inte går ut över patienterna (inte den här iallafall) och glad över att jag trots allt kan göra gott trots att jag känner mig som en jojo som rantar korridoren upp och ner utan att egentligen få något gjort.
Jag kommer att leva länge på hennes ord och jag hoppas att jag kommer att orka hålla fasaden uppe trots alla kaotiska dagar.
Precis just det. Det är patienterna som får en att orka, och att få ett gott ord, en uppskattande kommentar eller en vänlig blick från en patient gör att man orkar lite mer, lite mer just den dagen eller kanske till och med veckan ut.
SvaraRaderaVad som dock gör mig förbannad är att uppskattningen kommer i stort sett bara från patienterna, och inte från arbetsgivaren. Och det är som att arbetsgivaren vet att vi orkar mer för vi vill ju aldrig att dålig vård eller bemötande ska gå ut över tredje part. Och får vi dessutom beröm från patienterna, ja då kunde cheferna andas ut ytterligare en gång och inte behöva ha dåligt samvete för att det varken blev löneförhöjning eller julklapp detta år heller...
Bitter? Jag? Nä då, mer realist faktiskt.
Katta har redan uttryckt mina åsikter så bra... Håller m till 100%!!
SvaraRaderaVet precis hur du känner dig Frida! Jag har jobbat snart 4 år som sjuksköterska inom landstinget och känner PRECIS likadant! Ska snart byta jobb (nytt sjukhus men dock landstinget)och får upp lönen med 2000 kr! WOW! Känns som en stor höjning för någon som jobbar inom vården.
SvaraRaderaDom stunderna får oss att fortsätta, för beröm är något vi vårdpersonal uppskattar och vårdar.
SvaraRaderaSå kram på dig och njut av berömmet för det är du värd.
Det är inte ofta man får uppskattning och ett vänligt ord från en patient kan få mig att mysa i flera timmar efteråt.
SvaraRaderaMan blir rätt trött på samma visa och då behövs just dom där glimtarna ibland.
Instämmer med Katta!
Kram
Kanske behöver sjukvårdspersonal (eller människor i allmänhet) bli duktigare på att ge varandra uppskattning. Som man behandlar andra, blir man behandlad själv (eller chansen är i alla fall större). Fint!
SvaraRadera