Nu kommer de snart, de nya kollegorna. Ofta är de unga, ambitiösa, på gränsen till präktiga. Det är bra. Man blir ju galen på slarviga, nonchalanta och ointresserade kollegor (också). Men alltså. Jag känner mig less! Less på studenter, nya undersköterskor, nya underläkare, nya sjuksköterskor. Less på att säga samma saker. På att aldrig få jobba på i egen takt utan att alltid stoppas upp för att hjälpa någon annan.
Jag har sagt det förr och jag säger det igen. Det är så jävla skönt när allt flyter. När man har vana kollegor som sköter sitt. Då kan man ha hand om hur många och hur sjuka patienter som helst för det är de nya kollegorna som sätter grus i maskineriet många gånger.
/Trött Frida som längtar efter semester
Klart att det kan vara tufft men vi ska nog vara glada att vi får nya kollegor....
SvaraRaderaHåller med Frida... Tänk att bara få bekymra sig om sina egna patienter och slippa alla dessa pass när man måste ha hand om sina patienter, ha övergripande koll på de andra, förklara för usk vad de ska göra, hindra läkarnas allt för oerfarna ordinationer, slippa att ha den där j*vla telefonen HELA tiden och dessutom ha ngn van kollega att bolla med. Höjden var när (förra sommaren) de nya kollegorna konstaterade att "det är inget problem att du går och äter (i 3 min), jag kommer o hämtar dig när det blir problem". Tydligen bolmade det ur mina öron när jag informerade vederbörande om arbetstidslagen och min rätt till RAST där jag gör vad jag vill och framför allt VAR jag vill. Att bemanningen just då var skit var faktiskt inte mitt fel (och jag hade protesterat till ansvarig innan denna gick hem) och vad jag begärde var faktiskt bara några minuter helt i lugn och ro...
SvaraRaderaOch jag anstränger mig faktiskt med nya kollegor att hjälpa till - men jag orkar inte hur länge som helst. Jag har också påtalat för chefer i flera, flera år att vi behöver ha en betydligt bättre inskolning än nu - både praktisk och teoretisk. I min specialitet går det inte att glida in på en räkmacka och även bemanningspersonal brukar ha en hel del problem och behöver en del inskolning. Så jag gnäller inte bara (mest här!) utan försöker verkligen förändra till det bättre eftersom jag verkligen trivs med "mina" patienter.
Och Frida, håller verkligen med det där om vana kollegor & sjuka patienter - inget slår den där känslan av otroligt "flow"!
//miia
Kan inte annat än att hålla med!
SvaraRaderaFast just nu är det jag som är ny... Bytte jobb för en vecka sen och jag hatar känslan av att vara ny! Jag vill kunna allt på en gång! Nu är jag ju inte ny i yrket, det är rätt skönt men jag måste ändå hitta min roll på det här nya stället, få tillbaka självförtroendet.
Men som sagt, jag håller med! Finns inget bättre än när allt bara flyter på som det ska för att man jobbar med erfaren personal och alla vet vad som ska göras!
Jag rör inte ens den ny sjuksköterskorna, vägrat. Tycker inte om att skola in de. De flesta kan inget. Även de med erfarenhet kan inget om akutsjukvård. De enda som har ett akuttänk är polisens och militärens sjukvårdare. De är roliga att skola in, de kan man bolla tankar och idéer med.
SvaraRaderaMåste vara hærligt enkelt nær livet ær så pass utstuderat svart eller vitt??!! Inte en antydan till gråskala dæremellan!
RaderaDet är inte lätt när det är svårt:)
SvaraRaderaHåller med!
SvaraRaderaJag tycker att man borde få ha färre patienter när man skolar in eller har en student så man har mer tid för dem. Ofta är man så stressad och hinner inte förklara och lära dem rutinerna och det försämrar ju inskolningen och gör att de inte är lika insatta sen då de ska börja jobba självständigt som i sin tur leder till mer stress för den de jobbar med.
Har många gånger tyckt synd om studenter som har fått springa bredvid en när man stressar runt på avdelningen och man har knappt tid att svara på deras frågor:(
Tack för den! Precis lika jävligt och jobbigt är det att vara studenten, den nya, den som inte kan. Och man känner det direkt, man är inte välkomen, man är en belastning och man gör fel och de anställda pratar skit bakom ens rygg när de tror att man inte hör. Men hur ska vi lära oss då? Hur tänker du om vi inte ska få gå brevid och få testa och göra fel? Få handledning och respons, någon att ta efter. Ska vi efter tre år på universitetet kunna allt, ha erfarenhet och kunna alla avdelningars olika rutiner?
SvaraRaderaDet här inlägget gjorde mig som student väldigt ledsen, som ett slag rätt i ansiktet. Jag har under våren gjort min första praktik på sjukhusets akutmottagning och trivdes jättebra. Tills jag förstod att jag bara var en börda, att jag var ivägen och oönskad. Att de som jobbade där som jag skulle gå med tyckte precis som du. Att de flesta tycker som du. Tack så hemskt mycket för det, nu ser jag verkligen fram emot att jobba som usk-vikarie i sommar och gå ut på praktik i höst...
Caroline, jag ber om ursækt å sjukskøterskeprofessionens vægnar att du ska behøva læsa ett sånt inlægg som Frida just gjorde. Det hær ær ett organisationsproblem, som några också mycket riktigt påpekat hær i kommentarerna. Den som har student ska inte behøva ha lika många patienter under sitt arbetspass, det ska arbetsledningen se till. På så sætt hinner studenten få korrekt och bra handledning, och væxer in i yrkesrollen. Vi vet dock alla att verkligheten inte ser ut så... Men bara før att man inte får gehør hos arbetsledningen får man inte låta det gå ut øver de som ær helt oskyldiga. Jag førstår precis hur du kænner nær du læser inlægget, och hoppas du får bra bemøtande på ditt sommarjobb och din praktik i høst. Vem vet, kanske kan du vænda din negativa kænsla till något positivt genom att sjælv bli handledare om några år och driva igenom en bra studentpolicy på ditt framtida jobb! På så sætt blir du en bra rollmodell før nya kollegor och får studenterna att kænna sig vælkomna.
RaderaCaroline.. jag hade min praktik på HIA här på Linköping US och herregud så välkommen jag var och de älskade att lära mig saker och jag fick snabbt prova på och ta diverse provet och ja, det gick fel, jag hittade inte rätt vem, venen rullade iväg osv osv men jag lärde mig och patienten log med mig varje gång och tyckte det var fantastiskt att så många ens VILL utbilda sig för att hjälpa till.
RaderaCaroline, låt inte detta inlägget trycka ner dig, kör på och var duktig. Gäller att hitta rätt avdelning och HIA på L.US är heeelt underbart!
Och trivs du inte på avdelningen du blir placerad på så har du Rätt att få byta, prata med din handledare eller lärare i skolan om det.
RaderaDet handlar inte om att inte tycka om nya eller inte vilja skola in. Jag tycker det är kul med studenter och med de nya systrarna det som gör att det blir en börda är att man förväntas utföra samma arbete i samma tempo trots brevidgång/student. Inlärning måste få ta tid men den tiden finns inte i dagens sjukvård. När man som sjuksköterska redan är på gränsen till vad man klarar av i stress blir studenten/brevidgången det som få bägaren att rinna över. Detta är ett verksamhetsproblem, för lite pengar, för lite personal, för dålig arbetsmiljö. Irritationen och ilskan borde vi rikta uppåt i organisationen men där får man ju inget gehör vilket gör att det istället går ut över våra nya och blivande kollegor.
SvaraRaderaJag som student är riktigt trött på alla sjuksköterskor och undersköterskor som inte ens hälsar på mig efter nio veckors vfu.
SvaraRaderaTråkigt inlägg Frida.. jag gillar din blogg men detta gillade jag inte. Att komma som ny och uppleva sig som en börda och belastning det är inte roligt nånstans. Speciellt när man upplever att man blir ignorerad och inte omhändertagen. SÅNT gör att man försvinner och slutar på avdelningar. SÅNT gör att såna som Du får slita häcken av dig för man som ny inte vill stanna på avdelningen. Tråkigt att du tycker såhär. Har du inte varit ny någon gång kanske? Du kan ju testa att börja på en helt ny avdelning som skiljer sig helt från den inriktig du arbetar med nu och se hur mycket du kan. Sen få en handledare som tycker du är jobbig att ha släpandes efter sig. Problemet på avdelningar kanske ligger i att vissa erfarna sskor får ta massor av studenter/nyexade hela tiden och klart det blir tungt i längden. Det förstår jag också. Allt tar ju dubbelt så lång tid.
SvaraRaderaJag svarar alla i en klump! Jag tror, eller jag VET, att alla som jobbat ett tag känner igen sig i problematiken. Man BLIR less på det ständiga personalombytet på sjukhuset. Man blir less när man är det där "erfarna" (och med erfaren kan det på vissa ställen räcka med att man jobbat i ett år...) som alltid ska ha studenter/inskolningar. Och det tar tid. Tid som man, iallafall inte på mitt sjukhus, får. Utan man förväntas ha sina patienter OCH handleda.
SvaraRaderaFörr fick man dessutom lönepåslag för varje student, vilket ju var en morot att VILJA ha student och engagera sig. Nu får man varken tid eller pengar som enskild handledare utan förväntas gilla läget.
Det är som många skrivit givetvis inte studenternas, eller de nyas fel, utan systemets. Jag hoppas, och tror att de flesta ändå är justa mot studenter och nya kollegor. Att det "gnälls" här beror på att den här bloggen är vår ventil. Och jag säger vår eftersom ni också får kräkas ut sådant som man kanske inte kan/vill/vågar säga på arbetsplatsen. Alltså. Om det är tio personer som HÄR säger sig avsky studenter så betyder inte det att de finns tio taskiga handledare därute! Jag tror att man måste lita på att människor är professionella och att det här forumet inte på något sätt speglar hur vi är som arbetande och handledande sjuksköterskor. Jag kan bara svara för mig själv och jag vet att jag är en mycket omtyckt kollega och handledare. Trots att jag är less som faan ibland!
Till er som lämnar snusförnumstiga kommentarer som "har inte du varit ny" så kan jag säga att jag har varit ny. Många gånger. Och jag kommer att vara ny. Många gånger. Men det är skillnad på att vara ny på en arbetsplats och nyfärdig sjuksköterska. Trots att många nyfärdiga har ett oerhört stort självförtroende och tror sig kunna allt så är de alldeles för nya för att förstå hur lite de kan. Det fattar man när man jobbat ett tag. Då fattar man också vad som kan gå fel och man kan tänka i flera steg. Man har helikopterseende och kan ha en övergripande syn på avdelningen, patienter, personal, osv. En ny sjuksköterska stirrar rakt fram, har svårt att prioritera, höja blicken och ja...han eller hon HAR inte samma erfarenhet som den erfarna.
Och till sist, alla nya och studenter, skippa martyrgrejen! Det ÄR en hård värld därute. En verklighet. Det finns inte tid (för studenter och handledning), det finns inte pengar (till löner och fridagar att göra administrativa saker på). Det är bara att gilla karusellen eller hoppa av. Det är inget personligt, det är bara så fruktansvärt mycket. Ni kommer själva att förstå det när ni är klara och har jobbat ett tag. Den som tar motgångar på sjukhuset personligt blir utbränd ganska omgående. Har ni minsta tendens till att ta på er offerkoftan och tycka synd om er själva så HOPPA AV UTBILDNINGEN! DET BLIR INTE BÄTTRE I VERKLIGHETEN!
Och glöm inte att det här är en blogg. En ventil. Ingenting annat.
Varfør skulle inte studenterna ta på sig offerkoftan nær 97% av Sveriges sjukskøterskor gnæller sig blå och gula istællet før att gøra nåt åt saken??!! (Typ sæga: "Vi vægrar ta jobb under 24000" och sen stå før det. Eller vænta... var det inte en grupp studenter som sa så? En rætt stor grupp...)
RaderaDetta är ett problem som gäller för undersköterskor och läkare också. Jag tycker att ju högre upp i hierarkin man kommer, dessto sämre är man på att ta hand om sina blivande kollegor. Då blir vården också därefter. Stackars patienter.
SvaraRaderaKan man inte gå in till chefen och säga: "Jag vägrar att ha samma antal patienter som vanligt om jag skall ha student/ brevidgång. Jag gör det inte!"
SvaraRaderaJag börjar mer och mer lägga ansvaret hos vårdenhetschefen som ju förstås bara ser ledsen ut, men blir tvungen att ta upp det med sin chef när jag och möjligen kollegorna vägrar. Och då får de göra sitt jobb och lösa problemet, för de har betlat för att sköta den här typen av problem, inte jag.
Klart man kan. Det kunde alla de studenter som nu sæger "Jag tar inte jobb under 24.000". Och så gør de helt enkelt inte det. Varvid storsjukhusen saknar en stor del av sommarbemanningen, och studenterna har tvingat sig till jobb på mindre sjukhus - och till rætt løn! Hut går hem, som det heter.
RaderaAngoStura, du tror inte att jag/vi har provat det??? JAG har det, gissa svaret?! Dessutom är det tämligen vanligt att den ssk som får de patienter jag inte tar är i princip ny på avd och inte riktigt klarar de patienter hon förmodas ha. Verkligheten är nämligen så att jag förutom att ta hand om en student ska ha mitt ordinarie antal patienter, backa upp min tämligen oerfarna kollega, svara i minst två telefoner, ha koll på att undersköterskorna inser att man faktiskt måste hjälpa nyopade patienter borsta tänderna (SANT, de "glömmer" nämligen om jag inte påminner) och ha koll på nyexade läkare (de är förvisso inte mitt ansvar, men jag måste för patienternas skull kolla!).
RaderaLösning? Inte vet jag. Men på jobbet kämpar jag järnet, här gnäller jag av mig för att inte vara folkilsken mot familjen. Lösningen är inte heller nödvändigtvis att byta avd eller dra till Norge - utan jag väljer faktiskt att vara kvar och KÄMPA. Mina patienter uppskattar mig och ser vad jag gör. Att jag upplevs som en gnällspik (avdelningsrekord i avvikelser tex) är andras problem. Jag försöker göra något konkret och väljer det jag är bra på, dvs att vårda mina patienter och att skola in oräknerliga sskor och läkare.
Fast det det blir onekligen "spännande" till hösten när vi är ca 13 ssk kvar som ska täcka ca 25 tjänster... Uthyrningsföretag är inte att tänka på, de vill inte komma till oss längre...
Skulle nog säga jävligt trött på vården istället. Detta att man är less på nya/studenter är ju ännu ett sjukt symtom på att vården är ett skepp på väg ner mot botten. Är inte eg dem man är less på somsakt. Många som jobbar idag är utbrända och uppgivna för länge sen, ända tanken man har är att sluta i vården. Man går bara till jobbet och vill exakt bara göra det man måste. Ingen lust att engagera sig, ge extra av sig som man måste göra som handledare. För man får ju knappt lön för det man måste göra idag och arbetsmiljön är ett stor jävla skämt. Finns ingen tid heller att stå och visa eller göra fel idag samt göra exakt som boken säger, för då vet man att man måste hoppa över både lunch och toa, samt jobba över som handledare och vara som en urvriden trasa när man kommer hem.Så lusten/glädjen försvinner att ta hand om nya eller studenter när det är som det är idag. Men vill gärna ta hand om nya men finns som sakt ingen tid/lust eller ork att göra det idag. Förstår dig exakt Frida! Skyll inte på Frida eller oss andra som tänker som hon, utan skyll på landstinget/politiker som bäddat för detta!!
SvaraRaderaTycker fortfarande att vi ska vara glada att vi får nya kollegor. Jag skrev första kommentaren. Att som erfaren ssk ta på sig offerkoftan funkar inte heller Frida, vi MÅSTE inskola nya kollegor och ta hand om studenter, det är en del av vårt jobb. Skyll på organisationen och arbetsgivaren och inte på nya kollegan att den inte vet och inte kan nåt. Vem fan kan det som nyutblommad sjuksköterska??? Jag blir nästan mer rädd om en sk erfaren kollega börjar göra felaktiga och galna saker. Det har hänt också. Har 15 år i yrket och jag kan säga att jag blir sällan så stolt som när jag får bra betyg som handledare och att det visar vara en mkt bra student eller kollega. DET är det som lyfter mig!
SvaraRaderaMycket bra skrivit!
RaderaJag är ssk-student och vet allt att jag är långt ifrån fullärd. Det är ju också ett temta som går igenom hela utbildningen, så att man inte ska få den tanken att man är bäst och kan allt. För man kommer ju aldrig att kunna just ALLT??
Frida behöver nog själv lyssna på sina ovanstående kommentarer. En hård värld.. Den hårda världen lever vi väl alla i? Man möts väl av svårigheter och motgångar flera gånger i sitt liv?? Du har valt ett yrke som bär ett ansvar att leda, inte FÖRVÄNTAS av att handleda. Börja jobba som undersköterska ist då och få mycket delegerat om du nu inte klarar av den "hårda världen"!
Vad glad att människor vill arbeta inom vården. Hellre som kollega/pat möta glada och nyfikna nyexade ssk, som frågar en gång extra på grund av VILJAN att göra rätt, än en klagotant som tröttnat på sitt yrkesansvar.
Bra sagt och troligtvis sant.
RaderaSyster Frida har nog aldrig varit ny själv i yrket verkar det som?
SvaraRaderaDu är en skam för oss andra sjuksköterskor! Och så mycket skit som du skriver så borde du sluta omedelbart! Sådana vill vi inte ha kavr som representerar yrket! En typsik gnällkärring som jobbat ett år för länge!
Utan nya unga kollegor så sitter ju sjukhusen utan personal en vacker dag. Alla är väl ändå nybörjare oavsett vad det gäller. Jag som undersköterska kan mycket av det jag lärt mig men det är en helt annan sak att komma ut i vården och jobba på ett stort sjukhus och tro att allt det där man lärde sig ska falla på plats på två röda. Sjukhus och vårdboende/ålderdomshem är helt olika ting att jobba på.
SvaraRaderaTycker du är lite väl anti, du har ju själv varit ny och färsk.. tänk om det fanns en bloggerska/bloggare som kasta så mycket skit på nyutbildade då (dvs indirekt även dig), som du gör nu..
Du kanske skulle fundera på att kanske jobba på en vårdcentral istället (lite miljöombyte kan göra en gott) eller helt enkelt ta ett sabbats år och prova något annat!?
Jag är en hyfsat nyfärdig sjuksköterska (6 månader) och jag kan bli så jävla trött på alla erfarna kollegor. Såna som är så rigida i sina arbetsrutiner att de nästan kan förväxlas med kylskåp. De är inte flexibla för fem öre och för att ändra ett utförande av något så tar det minst 3-5 år. Som klagar över allt, men som inte kan öppna de små ögonen och se att något behöver göras för att effektivisera avdelningen som sett likadan ut sen 70 talet.. Ja fyfan för dom.
SvaraRadera+1
Radera