Det finns en sak som står mig upp i halsen. Som med åren har blivit som en typ av allergi. Jag behöver bara få nos på ämnet så blossar det upp. Äcklet och avskyn över de gubbsjuka gubbarna.
För de som inte jobbar inom vården är det lätt att säga att man kan skita i dem. Be dem dra åt helvete eller visa fingret när de börjar med sina sexistiska skämt eller taffsa. Men det är inte så lätt. Som sjuksköterska måste man vara professionell. Man förväntas knyta näven i fickan, le och gå ut och skrika i sköljen om en patient gått över gränsen.
Eller. Det är klart att man kan säga ifrån men man kan inte ställa till med en scen och be en patient dra åt helvete och hota med att anmäla honom för sexuella trakasserier. Sådär som man kan göra om ett gubbäckel taffsar i affären eller på gatan, vilket sällan inträffar. Men på sjukhuset kommer de. Och de behöver inte vara dementa farbröder utan kan lika väl vara högutbildade 40-talister och människor yngre än så också.
Lilla gumman, öppnar du fönstret, säger de med kåtrösten. Eller så far deras händer snabbt över rumpan när man vänder sig om eller när man ska plocka upp något från golvet. Eller så ska de klappa en på armarna, kramas och hålla på så fort man närmar sig. Du är för gó Frida och vips! Så sitter man i ett järngrepp hos en flinande gubbe.
Ibland undrar jag hur det skulle se ut om damerna gjorde likadant med de manliga sjuksköterskorna? Om de lillagubbade dem? Smekte dem på armarna och log snett och förföriskt. Om de attackerade dem i korridoren och höll fast dem. Jag tror att få damer utan diagnos gör så. De kanske drömmer och fantiserar om den manliga sjuksköterskan, kanske ringer de en väninna och berättar hur snygga och trevliga de är. Men de uttrycker nog sällan sina egna lustar på samma sätt som männen gör.
Jag tycker att det är rätt vidrigt att gubbarna får hålla på. Och att vi liksom alltid ska försvara dem. Det var nog inte så farligt. Jag får nog skylla mig själv som är sådär trevlig. Det var nog jag som började. Som inbjöd till det. Nej Systrar! Det är inte vårat fel! Och gubbarna ska fan inte få hålla på och taffsa och äckla sig på oss om vi så går omkring i raffset och högklackat på sjukhuset! De ska hålla fingrar och mun i styr. Jag uppmanar er alla att skriva avvikelserapport om arbetsmiljö så fort gubbarna börjar äckla sig.
Har ni någon erfarenhet av gubbsjuka patienter?
En fördel med att jobba på gyn iaf, man slipper gubbsjuka patienter.
SvaraRaderaHöll på att bli upphånglad av en 90+ are. Han pratade så lågt att jag vart tvungen att luta mig fram gör att höra vad han sa och vips så försökte han kyssa mig. En annan man pussade mig på halsen efter jag hjälpt honom tillbaka från toa. Jävligt hett med toabesök, oj så sugen jag blev! Uäääk!! :S
SvaraRaderaEfter att ha föreläst och utbildat soldater i jämlikhet och sexuella trakasserier är jag inte rädd att säga ifrån. Ja, vi får ta en massa skit i vårt yrke. Folk som ställer en till svars för saker man inte har en aning om eller bara är allmänt otrevliga kan jag tolerera till en viss gräns men sexuella trakasserier......nej där går gränsen. Våga säg ifrån! Det här är inget vi behöver acceptera från varken patienter eller kollegor.
SvaraRaderaSäg ifrån, gör avvikelser och om du blir kränkt ANMÄL!
Tack för en suverän blogg! :-)
Ja, de finns där.. De som tycker man ska skriva sitt nummer när man signerar pvk eller annat.. Som klappar och tar på en. Är tyvärr likadant inom andra branscher där jag jobbat med mycket karlar, som tjej är man alltid utsatt. Ibland undrar man om majoriteten av männen är riktigt fundade som de ska, eller om de få som inte beter sig så är de som det är något 'fel' på..?
SvaraRaderaKan säga i från hårt/bestämmt utan att ställa till med en scen, sätter en tydlig gräns från början. Finns ingen anledning att ta skit från nån annan människa, behöver inte stå och le som ett fån bara för man är ssk. Dementa är en annan sak har en tydlig hjärnskada som man kan ha viss förståelse för, men fulla och resten har ingen rätt att hålla på överhuvudtaget. Att vara professionell är med att våga säga ifrån och veta vart gränsen går och inte ta skit. Jobbar själv som manlig ssk, och Frida du ska bara veta hur kvinnor kan hålla på när man kommer farande i ambulansen. Men sätter en tydlig hård gräns från början, följ den eller så åker du ut med huvudet före. Svårt på sjukan, men kalla nästa gång på väktaren som får ta striden med äkelgubben
SvaraRaderaKan bara bekräfta som manlig ssk att det förekommer från kvinnliga patienter också. Har fått påhälsning under bältet från kvinnlig kollega för den delen med, dock vid enstaka tillfälle.
SvaraRaderaFörstår din frustration och vill inte svartmåla kvinnor som samma gubbslem som männen du beskriver. Men det förekommer.
Jag tror många män har levt i en värld då främst i arbetslivet, bara med män där dessa gubbfasoner har frodats. De släpper sedan loss det på ssk som de ser som sexobjekt. Just det sexobjekt, det är det delar av samhället ser ssk:s som... Bara göra en googel-bild sökning "sjuksköterska" så ser man vad svenska samhället ser ssk som.
Det kanske är samma gubbslem, som under grabbkvällar eller konferenser, säger till den 16-åriga servitrisen att hon serverar sexigt och att hon gärna får ta en avvikare bakom busken med dem (autentiska exempel som dottern förskräckt berättat om från sommarjobbet).
SvaraRaderaSom kille och sjuksköterska kan jag bekräfta vad tidigare skribenter sagt om att även tanter kan ge sin dos "tantsnusk" men det kanske är lite mer diskret. En släpning med handen eller en smekning med handen i samband med provtagning/kontroller...
SvaraRaderaJodå jag tror absolut det finns tantsjukatanter också. Om inte annat så kommer jag att bli en sån! ;-)
SvaraRaderaNej du, hær håller jag inte med før fem øre. Vadå "det var nog jag som børjade, jag får skylla mig sjælv"?? Vem menar du resonerar på det sættet nuførtiden? Jag betackar mig før att sorteras in under kategorin "knyta næven i fickan och le" i kraft av mitt yrke som sjukskøterska. (Och det såg vi ju hur bra det gick i lønekampen, eller hur??!) Det ær INTE professionellt att låta patienter behandla en på det sættet. Førsøk dig inte på att sprida budskapet till andra unga kvinnor att det tyder på någon form av professionalism att bete sig som ett offer. Det ær dærfør de blir det.
SvaraRaderaSjælv har jag i princip aldrig råkat ut før några handgripliga øvertrædelser, men minsta lilla sliskighet och jag har inga problem med att ta patienten hårt i armen och sæga ifrån. De har inte någon slags diplomatisk immunitet bara før att de ær patienter.
Jag har inga problem att säga ifrån när äckel försöker - men om dementa Sven klappar lite oförargligt (som JAG uppfattar det, känns det inte oförargligt säger jag ifrån) på rumpan kan jag bjuda på det. Kramar och handhållning på en mer medmänsklig nivå bjuder jag ofta och gärna på. Ledordet är dock att det är MIN nivå som gäller. Å andra sidan gäller det i princip allt - iaf det som ligger utanför tjänsten så att säga.
SvaraRaderaBe dem dra åt helvete el visa fingret gör jag dock inte i tjänsten (iaf inte inför patienten, om det fanns en kamera i lmrummet skulle den dock avslöja en del) men iskall blick kombinerat med en ännu iskallare - och gärna lagom hög röst så medpat reagerar - fungerar utmärkt. Chefen (som gärna har åsikter) kan faktiskt inte protestera...
Problemet med sexuella trakasserier är väl just att de är så subjektivt. Person A kan känna sig kränkt av person B av diverse anledningar, anledningar som bygger på själva känslan och upplevelsen av situationen. Det är ALLTID fel att bete sig opassande mot en annan människa men samtidigt är gränsen för vad person A tycker är opassande kanske inte samma som vad person B. Med det säger jag inte att jag tycker att det på något sätt går att rättfärdiga vissa beteenden utan snarare att vissa saker är mer komplicerade, allt är inte bara svart eller vitt.
SvaraRaderaOm någon säger att en ssk är "strålande vacker idag" är det sexuella trakasserier?
Självfallet är det sexuella trakasserier om någon säger "hörre pinglan ska du inte ta och göra själ för din lön och tvätta mig ordentligt" med tillhörande klapp på stjärten. Men jag har svårt att tro att det alltid är så konkret.
Har jobbat inom vården och utbildar mig inom ett vårdyrke och har varit med om att individer har alltifrån flörtat till gett mig komplimanger. Det viktiga är, som det skrivs ovan att vara rak och tydlig när man själv upplever att individen går över en gräns. En gräns som inte är likadan för alla.
/M
Så JÄVLA äckligt med gubbsjuka gamla svin! har råkat ut för flera stycken och de är skitsvåra (om inte omöjliga) att bli av med och tar inte ett nej..de verkar tro de är guds gåva till kvinnan dessutom fast de varken har någonting och ser ut som sju svåra år. Jag försöker förstå hur man kan bli sådan men begriper det inte. Vad är så svårt med att förstå ett N. E.J? De gör ju bort sig och förödmjukar sig konstant, man äcklas av dem!
SvaraRaderaProblemet tycks evigt så det är väl lika aktuellt idag /2017, januari) som 2013 -
SvaraRadera"Anonym" som skrev att hon kan bjuda "dementa Sven på en klappa på rumpan" och som ofta och gärna ger kramar och handhållning
på "medmänskligt plan" kan jag inte hålla med.
Vad är medmänskligt plan egentligen.
Den gubbe som gör det snyggt blir uppfattad som "bara medmänskligt kontaktsökande" och slipper betraktas som "gubbäckel"?
Kanske den medmänsklige gubben är litet listig?
Man får allt ha en modell som man går efter och inte göra spontana undantag, då blir det förvirring i leden.
När jag jobbade på sjukhus fanns det undantag. Det fanns patienter som verkligen var ensamma i världen.
Det gällde bl.a. en kvinna från Oslo utan släktingar - någonstans - med tillfällig vistelse i Sverige.
Detta togs upp på möten så alla visste det. Hon talade inte så bra svenska och behövde särskild kontakt.
Med henne satt jag och läste högt ur en bok om Norges kund Olav. Dagen efter var hon död.
Jag var glad att jag gav henne sällskap. Klappade henne också litet på armen i samband med att
hon ville ha sin rosendoft, en slags parfym som gav henne särskilda minnen.
Ändå undrade jag 2var det rätt att stryka henne litet "rart" över armen?
Kanske fysisk beröring hörde ihop med hennes minnen av sin make ... ...?!
Kanske var hon gammaldags.
Hon besvarade inte min uppmuntrande klapp.
Det hade räckt med att sitta hos henne och läsa ur hennes bok om hennes land och kung.
Tror jag.
Det fysiska är så pass individuellt att man aldrig ska ta något för givet.
För somliga är det heligt.
Man kan ge vänskap ich kärlek och medmänsklighet utan beröring,
med neutrala ord och allmän närvaro.
Så det så.
Ursäkta några slarv - stavfel!
SvaraRadera