fredag 19 oktober 2012

Privata kläder eller långärmat i vården?

Nu ni, kära bloggläsare, ska ni få hjälpa till att svara på en klädfråga som jag har fått. Jag har fått en fråga från en tjej som har ärr på handlederna och vill läsa till sjuksköterska. Hon vill dock inte visa ärren för kollegor och patienter och frågade om möjligheten att ha långärmat.

Jag svarar generellt såhär: Det finns strikta klädregler, iallafall inom slutenvården och på vårdboenden och vårdcentraler för den som arbetar med direkt patientkontakt (dvs all personal som inte har administrativt arbete). Där ingår kortärmat för hygienens skull.

Det jag inte kan svara på är hur det ser ut inom psykiatrin? Finns det fortfarande mobila team eller hemvård där man som personal kan ha vanliga kläder? Eller finns det andra arbetsplatser som tillåter privata kläder eller långärmat? Tipsa gärna i kommentarsfältet!

Det jag också funderar på är om du som skrev frågan inte har funderat på laserbehandling för ärren? Om du inte har ett pågående självskadebeteende så är det väl kanske värt att kosta på det? Det är ju inte bara på jobbet som man går kortärmat- ibland lyser ju solen även i Sverige och man går med linne och T-shirt.


17 kommentarer:

  1. Jobbar man på inom ungdomspsykiatrin på Akademiska sjukhuset i Uppsala används privata kläder.

    SvaraRadera
  2. Läser man till sjuksköterska kommer man oundvikligen hamna i situationer där kortärmat är ett måste. Så länge det är just bara ärr och inte ett pågående självskadebeteende, tycker jag inte att man ska behöva gömma sina armar.

    Jag har själv varit i samma sits och bestämde mig för att försöka acceptera mina ärrade armar. Generellt upplever jag att ärren inte väcker på långa vägar så mycket uppmärksamhet som jag befarat. Någon tittar, ett fåtal frågar, men många lägger inte ens märke till dem. Det är trots allt patienten som är i fokus.

    Jag skulle kunna skriva sidor om det här, men det får räcka så:-)



    SvaraRadera
  3. I psykiatrin där jag jobbar är det sagt att vi ska ha jobbkläder, landstingspyjamas, i slutenvården..men det är olika en del har det och en del har privata kläder.
    När jag jobbar öppenvård har jag privata kläder, men generellt sett försöker jag att åtminstonde alltid ha kläder som jag kan rulla upp ärmarna på.
    Dock är det ju så under utbildningen att man är på olika praktikplatser som då kräver arbetskläder och då är ju kortärmat det vanligaste.
    Så jag håller med dig Frida att hon ska undersöka möjligheten för laserbehandling, eller om hon känner att hon klarar av det; bära ärren som det som en gång var och inte känna någon oro för dem.

    SvaraRadera
  4. Nu läser jag till läkare och inte till sjuksköterska men jag tänkte ändå svara. Jag var väldigt orolig innan jag började utbildningen över vilken reaktion jag skulle få på mina ärr på underarmen både från kursare, patienter men mest ifrån handledare. Såhär efteråt kan jag se att rädslan var obefogad för jag har inte fått någon reaktion alls. Var rädd att jag inte skulle bli tagen på allvar av handledare men har inte stött på det överhuvudtaget. Den enda reaktion jag fått på rätt många år nu var från en kursare som (efter fem terminer trots att mina ärr syns rätt bra) sa "Oj, är det så självtillfogade ärr ser ut, har alltid undrat. Blir verkligen ledsen att du behövt göra dig så illa." Vi pratade lite om det och sen var det inget mer med det.
    På sjukhuset är folk så himla vana vid att kroppar ser lite olika ut, det blir inte så mycket värdering som man tror.

    Jag tror inte att det går att komma undan kortärmat i vården och jag tror att hygienkraven snarast kommer att bli hårdare för de som fuskar idag, typ läkare med rock, på vc där de har privata kläder etc.
    Jag brukar tänka att jag tror det är bra för folk att se att det kan gå bra för de som skurit sig, att de inte är dömda att må dåligt för all framtid utan att de flesta är som de flesta andra helt enkelt. Sen är det ju inte alltid man orkar vara nån himla representant för de som har självskadat sig men jag upplever att jag sluppit det och mer blivit sedd som vilken läkarkandis som helst vilket är jätteskönt.
    Har tagit del av massa diskussioner och forum om laserbehandling efter självskadeärr och tyvärr inte träffat någon alls som haft någon effekt av det. Jag vet en tjej som får behandling för det men hon har funktionsproblem av sina ärr.
    I mitt svar nu har jag utgått från att det handlar om gamla läkta ärr. Om man har nya ärr tror jag att man mår bättre av att göra något annat tills man inte längre känner att man vill skada sig.
    Hoppas du som frågade får bra svar och att om du väljer vården att du får bra reaktioner. Har hittills bara stött på en annan inom vården med ärr (Psykolog var hon) vilket är färre än folk i allmänhet jag stöter på. Tror många är rädda för reaktionerna.
    /Sofia
    /Sofia

    SvaraRadera
  5. Har själv levt ett tufft liv med ett ordentligt självdestruktivt leverne. Har inte så många ärr eftersom jag skadat mig på andra sätt. Men de som finns syns om man tittar ordentligt. Har dock aldrig riktigt skämts för mina ärr. Har svårare med mina håriga ben och att jag väger 30kg för mycket. Har aldrig varit med om att en patient har frågat mig om självskadeärren och då bär jag kortärmat varje dag och titulerar mig gärna som hygienhäxan ;)!

    Oro för att folk ska räkna ut mig i förhand har jag haft. Men så kom jag till världens bästa kollegor. Där en av de finaste sa, det syns att du levt ett hårt liv. Bra med människor med erfarenhet av annat än silverskedsliv. Det sammanfattar nog min ståndpunkt som sjuksköterska.

    Säger till dig som blivande student. Det finns många rötägg, både i och utanför vården, som tycker saker om människor som har skadat sig själva och tror att vi alla är psykfallsmonster som ska få en psykos närsomhelst.....
    Du måste hitta ditt sätt att förhålla dig. Jag brukar svara när någon frågar (jag har efter tusen timmar med terapi och dbt kommit från mitt självskadebeteende): det är en del av mig, inget jag kanske är superstolt över, men jag är i alla fall tusen erfarenheter rikare.
    Måste säga att jag får mer uppmärksamhet för mitt stora zickzackärr (tänk harrypotter/hajbett men ca 25cm långt) på ena överarmen som jag fått efter en stor operation. Där kan man snacka lägga sig i. Dessutom syns det att det är ett gammalt op-ärr med de små suturinsticken runt själva ärret. Om jag fick en krona för varje gång nån frågade om det hade jag varit miljonär nu.....

    Vad gäller kläder, kortärmat är det som gäller på vårdavdelningar (hade önskat jag kunde skriva distrikt, hemsjukvård och kommunen men så är inte alltid fallet....) och där lär du hamna som student, förr eller senare. Jag tror dock att de långa ärmarna skulle sticka ut mer än ärren. Inte så ofta man hinner titta på kollegornas armar precis. Patienter som frågar, jag vet inte. Svårt. Antingen slår man bort det eller så säger man som det är (är för det senare) jag har skurit mig ja, men det är inget jag gör idag och jag är tusen erfarenheter rikare.

    Som handledare har det hänt att jag frågat. Inte för att snoka utan för att försäkra mig om att min student mår bra. Har jag en student som jag vet mår pest tänker jag annorlunda i mitt sätt att lägga fram saker, ge feedback och input. Precis som med en kollega som mår uselt. Jag frågar aldrig öppet inför andra kollegor/studenter utan snarare i lugn och ro när studenten själv antytt att hen har förtroende för mig. Haft en student där hon själv lyfte frågan, hur jag såg på det hela med en student med ett gammalt självskadebeteende. Jag skrattade, trot eller ej, och sa nått i stil med: ja du, om du tittar på min handled så har du nog svaret. Vi log gott i samförstånd resten av tiden.

    Sofia, underbart att höra om att alla bemött dig så väl. Känner själv på min avdelning att vi är så vana vid att människor är olika, varit med om saker, har ärr, konstiga kroppsdelar, sneda tänder eller så. Man slutar liksom bry sig om nakenheten. Det blir vardag med snoppar, bröst och så. Kanske därför jag inte är så pryd här hemma (eller på jobbet heller), man har ju alltid sett värre/mindre/större. Lite som de där komiska listorna över varför man ska dejta en sjuksköterska. De har sett större och mindre....

    SvaraRadera
  6. Att personalen ska ha kortärmat på sig inom den somatiska vården är nästan hugget i sten och går inte att rucka på. Däremot har samtliga mina kompisar som varit på praktiker ute på psykiatriska avdelningar haft privata kläder på sig på jobbet. Kanske är olika från ställe till ställe dock.

    Vill bara säga till den eventuellt blivande sjusköterskestudenten: ha kortärmat ändå, de som dömer dig och ser ner på dig är ändå inte värda din uppmärksamhet!

    SvaraRadera
  7. Jag pluggar till sjuksköterska. När vi är i träningslokalerna på sjukhuset och på praktikplatserna är det omöjligt att inte ha kortärmat, då man måste följa hygienrutinera och de innefattar att man inte får använda långärmat. Jag jobbar också extra på ett psykiatriboende inom LSS (där de övriga i personalen är undersköterskor) och där använder vi valfria privata kläder.

    SvaraRadera
  8. Enligt lagen SKALL all vårdpersonal i patientvårdande yrken använda kortärmad arbetsdräkt som tillhandahas av arbetsgivaren, och tvättas i minst 60 grader.

    För övrigt tror jag som de andra kloka människorna här, att iaf vi som arbetar på sjukhus är vana, och har sett de flesta olika kroppsvariationer, och tänker inte ens på det.

    Mvh infektionssjuksköterskan, som utför diverse studier om just basala hygienrutiner..:)

    SvaraRadera
  9. Vad jag har hört är det vanligt med privata kläder inom psykiatri.
    /Skvitt

    SvaraRadera
  10. I min stad har all psykiatripersonal utom de på psykintensiven sina egna privata kläder, men på psykintensiven så har en del privat långärmad tröja under den kortärmade tröjan (kanske har de ärr...?)

    SvaraRadera
  11. Att vara ssk-student och sedan ssk ett tag gör att man måste ifrågasätta både sig själv och andra för att klara av yrket. Det bästa tipset jag har att ge din "vän" är att kasta masken och tänka utanför boxen!

    SvaraRadera
  12. Vi använder än så länge privatstuk på kläderna men det kommer STÄLL ja vi är tillbaka på 20 talet i vår kommun där man får kläder i syntetmaterial som får tvångströjorna på beckomberga att se bekväma ut...vi får inte ens ta det av landstingets klädmodeller utan något annat billighetsbolag med egen tvätt...
    Och kortärmat gäller däremot får vi kavla upp armarna..one size..for all...

    SvaraRadera
  13. I Finland finns det ställen var långärmade tröjor (eller vad man ska kalla det) är tillåtet. Inom psykiatrin har de ofta långärmat, samt inom hemsjukvården osv, de försöker se så vanliga ut de som far på hembesök så att patienten ska känna sig ok och bekväma med situationen samt för att personalen inte ska frysa dedär kalla dagarna. :)

    Så visst finns det möjlighet att kunna jobba på ställen var man får använda långärmade.

    Dock tycker jag syster Frida har en bra point i att kanske du (som ställde frågan) kunde göra en laserbehandling eller så om du kan.

    SvaraRadera
  14. Arbetar extra på en sluten psykavdelning i Sthlm och här är det landstingspyjamas som gäller. Dock används koftorna ganska flitigt.

    SvaraRadera
  15. Jag läser till syrra, har ordentligt med 15år gamla ärr. Men ingen verkade bry sig.

    SvaraRadera
  16. Tack för denna tråd. Har sju år gammla självskador och läser nu till socionom. Vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till ärren men folk verkar visst inte bry sig så mycket enligt er som jag trodde. Kanske kan börja med t-shirt någon gång.

    SvaraRadera
  17. Hur ska man förhålla sig om man arbetar på en barnavdelning om man, så att säga, är ärrad rent fysiskt? Barn är bra på att ställa frågor, och vill gärna ha svar som de förstår. Jag vet inte ens vad jag ska säga till mina småkusiner när de frågar om mina ihoppackade, sedan länge blekta, ärr. Om det redan är svårt att svara dom, hur svarar man då barn man vårdar på ett sjukhus?

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.