Med nya fina namnbrickor, standardpennor i bröstfickan och den glänsande broschen stolt på bröstet intar de nyutexaminerade sjuksköterskorna sjukhuset såhär års. De är så rena, så fina. Orörda och naiva. Lite som små oskulder. Jag vill inte sabba deras världsbild. Vill inte berätta hur jävla jobbigt det är på sjukhuset emellanåt. Jag vill inte säga att de bara ska veta hur lite de lärt sig på högskolan. Att det kommer att ta minst ett år innan de landat. Att det är NU praktiken börjar. Det är NU de kommer att lära sig saker.
Jag vill att de ska leva sin vita dröm. Tro att de kan rädda världen. Tro att de har en oändlig mängd kunskap från Universitetet. Tro att de kan förändra sjuksköterskornas situation, arbetsmiljö och löner. Jag vill att de ska tro att de i första hand håller på med omvårdnad. Oskulderna ska inte behöva få den där otäcka aha-upplevelsen som så småningom infinner sig hos varje sjuksköterska när de inser att de är utbytbara. Att de bara är en bricka i ett större spel. En bricka som kan ersättas hur lätt som helst utan att maskineriet skadas.
Jag vill inte att deras oskuld ska tas alltför hårt.
Jag förstår din poäng, men tror knappast att alla sjuksköterskestudenter och nyutexaminerade sjuksköterskor är sådär naiva som du beskriver. Jag har snarare en uppfattning av att de flesta är ganska medvetna om situationen. Att det kommer bli stressigt och kämpigt, att det inte är någon dans på rosor att jobba på sjukhus. Man är medveten om lönerna och att saker o ting inte alltid kommer gå som man vill. Att studenterna har med sig kunskap från universitetet är självklart, de har ju pluggat o lärt sig grunderna i tre år. Likaså är de medvetna om att det finns tio gånger så mycket att lära sig när man väl börjar arbeta, om inte mer. Och en bricka i ett större spel, utbytbara? Ja det är klart, det är så samhället ser ut. Absolut inte bara för sjuksköterskor.
SvaraRaderaDet enda jag egentligen håller med om är det faktum att man hoppas på förändringar när det gäller sjuksköterskornas situation, arbetsmiljö och löner. Och det tycker jag är helt fantastiskt! Det finns alldeles för många syrror där ute som har gett upp, som tycker att de som hoppas på bättre villkor i framtiden bara är naiva och oerfarna. Nej, vet ni vad. Creds till alla sjuksköterskor med framtidstro!!
Har skummat igenom din blogg och det bara bubblar inom mig vill jag tala om. Jag är själv ssk-student och kommer vara färdig syrra när jag är 22 år. Det du skriver om unga ssk-studenter gör mig nästan lite rädd att gå ut på praktik. Får jag en handledare som tänker som dig kommer jag fan i mig gråta! Jag har lite synpunkter:
SvaraRadera1. Jag tror knappast att någon tror sig vara världsbäst på omvårdnad efter 3 år på universitetet. Jag börjar smått fundera över vem som egentligen är naiv och blåögd..
2. Det är ju underbart att en student ifrågasätter allt du gör under praktiken, på så vis får studenten ifråga lära sig massor samtidigt som du kanske blir medveten om eventuella brister i din egen arbetsutövning. För man blir aldrig fullärd som människa, man kan alltid utvecklas och detta är ett ypperligt tillfälle för dig som handledare att bli medveten om just dina brister.
3. Jag må vara en blåögd (?) 20-åring, men när jag är blotta 35 år har jag redan hunnit varit med ett tag.. Tänk på det. Sedan tror jag de allra flesta ssk-studenter är medvetna om att det tar ca 1 år efter examen att ”landa”, tro inte att vi är blåsta hela högen och inte har någon form av verklighetsuppfattning.
4. Jag tycker det är sjuk att du skriver att man inte ska välja ssk-yrket. Sluta klaga, sluta tyck synd om dig själv, sluta upp med tramserierna nu, är du en vuxen kvinna eller? Om det nu är så förjävligt, byt jobb då! Jag är så trött på alla klag-kärringar som rent ut sagt är experter på att dra ner stämningen. Jag vet att det inte alltid är lätt och att det är förtaskiga löner, men snälla sluta gnäll på allt.
Anonym: Jag upplever att alldeles för många nyutexaminerade sjuksköterskor (ffa killar) tror att de kan och vet allt. De hänvisar till praktik och att de jobbat exta "heeela utbildningen" som undersköterskor. Alltså kan de allt om sjuksköterskejobbet, typ.
SvaraRaderaFå nybakade studenter vet hur livet på en avdelning fungerar, hur facket agerar, hur hierarkin och strukturen på ett sjukhus ser ut. Och det vore ju konstigt OM de skulle besitta all kunskap också. De är nya.
Jag tycker att det är livsfarligt med dem som kommer och slår sig för bröstet och tror att de kan en massa saker för att de läst tre år på sjuksköterskeprogrammet. Faktiskt.
Anonym2: Närå, du skulle inte gråta av mig. Du skulle älska mig. Du kommer att älska min blogg också. Du är lite för upprörd nu bara ;-)
SvaraRaderaHåller med båda dom anonyma. Gick ut nu till sommaren och känner mig lite dumförklarad när jag läst din blogg ett tag nu. Som om jag svävar på små rosa moln, bor i en liten bubbla och inte fattar nånting. Jag hoppas INNERLIGT att du inte förmedlar den känslan man får av din blogg till dina studenter/nyexade kollegor. Är verkligen inte så naiv som du vill få det att framstå.
SvaraRaderaIngen skulle våga klaga på Syster frida...då får dom Uskabloggen på sig=)
SvaraRaderaDen som inte läser med ironi och sarkasm ska nog läsa någon annanstans.
Så Frida glad midsommar på dig, jobbar du eller ledig?
Själv ledig...=) men ingen semester än....
Esset: Puss på dig! Du är säkert skitduktig syrra. Smart och begåvad och inte ett dugg naiv. Du har ju gått Sjuksköterskeskolan.
SvaraRaderaFLAK: Tack! Du och jag! Glad midsommar själv! Jag jobbar men det är okej. Känner mig ändå mest fånig när jag rantar runt stången med vuxna människor.
Rantar runt stången? Poledance? skäms på sig...
SvaraRaderaÄr precis utexaminerad ung (22 år)och blyg sjuksköterska, en sådan ssk:are som "Syster Frida" verkar ogilla. Även om jag är ung, blyg och nyfärdig har jag en mycket stor motivation att arbeta som sjuksköterska. Efter att ha gått bredvid några veckor på mitt sommarjobb (det är först då man börjar inse vad sjuksköterskeyrket egentligen innebär) vet jag att det på många sätt är ett jättejobbigt yrke och jag har så otroligt mycket att lära. Så snälla "Syster Frida" och ni andra erfarna ssk:are (och övrig vårdpersonal) HJÄLP oss istället för att klaga på ålder/bristande erfarnhet/blyghet/ eller något annat som inte faller er i smaken - för vi vill bli duktiga sjuksköterskor! Hjälp oss att bli duktiga så att vi om tio år har utvecklas och kan hjälpa nya kollegor.
SvaraRaderaHåller mer med syster Frida. Gick själv ut för några år sen och visst var man kanske inte just alldele blåögd, även om jag gärna ville vara det. Trots att jag innerst inne förstod eller anade slitet, otacken och den låga lönen så ville jag just inte att någon skulle prata om det. När man just lagt ner tre år på en utbildning vill man inte höra något som får en att vackla i sin tro på att det var ett bra val.
SvaraRaderaSjälv var jag 30 när jag var nyfärdig ssk - och det var inte det lättaste att ramla in i livet på en avdelning på sjukhuset. Då hade jag en gedigen arbetslivs erfarenhet från mååånga ställen, en massa kunskaper från olika kurser och livserfarenhet i största allmänhet. Hade jag varit 22 - ja det vette sjutton, antagligen hade jag gett upp redan första gången en överläkare skällde ut mig för att jag visste att jag borde påminna honom om vad som är hans ansvar. Under de många år som gått sen dess har jag fått ännu mer erfarehet och ännu mer skinn på näsan. Och jag har sett sååååå många duktiga, smarta & trevliga 22-åringar komma och framför allt gå. Enstaka stannar och några få blir riktigt kompetenta kollegor/vänner. Så om jag o andra "äldre" kollegor verkar/är cyniska så finns det faktiskt anledningar... Och den främsta är att vi ofta kämpar för att orka själva - och då funkar det inte att vi jämnt ska kunna hjälpa andra (som eg ska vara kollegor) och dra ett tredubbelt lass. Tror som jag gjort i många år på åldergränser för att bli ssk, eller åtminstone ett liknande system som för läkare med typ at och st tjänstgöring. Provsyster fanns tidigare, kanske inte det optimala men iaf ett sätt att se om man överhuvudtaget fungerar med människor.
SvaraRaderaOch ja, jag överväger OFTA att sluta som ssk. Har en helt annan utbildning i botten. Men sen kommer en period när jag kommer ihåg varför jag vill vara ssk. Då jag gång på gång får förmånen att med hjälp av mina kunskaper o erfarenhet kan göra stor skillnad för patienter och anhöriga. Att höra ngn säga att "DU gjorde att jag orkade, DU förstod, och DU ordnade". Då orkar jag ett tag till - med tjuriga läkare, griniga andra patienter och till och med ovana kollegor... ;)
Jag önskar verkligen att det fanns at och st tjänstgöring för sjuksköterskor! Bara för att man har gått ut skolan betyder det inte att man vet hur det vardagliga arbetet går till på vårdavdelningarna. Dessutom hade det varit intressant att få gå runt på några olika verksamheter och se vad man gillar.
SvaraRaderaHahaha! Jag kommer ihåg hur uppeldade vi i klassen var innan examen, nu skulle vi minsann komma ut och förändra allt! Vården, lönen, arbetsförhållandena! Det var ju bara att löneförhandla och stå på sig! Jo tjena, vi tog timvik, tackade och neg när vi fick vår skitlön (det var inte tal om ngn förhandling, man blev meddelad). Fan vad jag lipade i början, det tog ett år MINST innan jag blev varm i kläderna och faktiskt kände att jag kunde mitt jobb. Tyvärr insåg jag dock att mitt jobb tydligen är att vara läkarassistent/servitris/städtant snarare än "omvårdnadsansvarig".
SvaraRaderaBlir också deppig när jag läser ditt inlägg. Här försöker man peppa upp sig inför kommande löneförhandlingar - man måste ju ha bra självförtroende om man ska få en bra lön för bövelens!! Gillar inte alls argumentet att man inte kan någonting efter 3 års universitetsutbildning. Man kan en massa saker, man har up-to-date kunskap och dessutom har man lärt sig att göra kritisk granskning och vetenskaplig informationssökning. Man har fräscha ögon som kan se andra lösningar på problem än vad de som har möglat fast på arbetsplatsen har. Det tycker jag man ska se som en enorm tillgång och ta tillvara på.
SvaraRaderaSysterfrida,
SvaraRaderajag är en relativt nyfärdik ssk och måste säga att jag inte riktigt känner igen mig i det du skriver. Jag har sedan dag ett varit smärtsamt medveten om hur LITE kunskap vi fått genom våran utbildning. Jag var i stort sett livrädd varje dag för att göra ett misstag på jobbet som skulle stå någon patient dyrt (och även kosta mig min legitimation). Alla nyfärdiga är inte naiva, man behöver inte vara Einstein för att fatta att man är helt och hållet utbytbar, att lönerna suger och att de är milsväg från att stå i proportion till vår arbetsbörda och vårt ansvar.
Är dessutom extremt trött på alla gamla sköterskor som bitit sig fast på en o samma avdelning sedan efterkrigstiden o som glömt hur det är att vara nyfärdig. Jag hoppas innerligt att jag inte blir sådan.
F ö vill jag tacka för en ganska skojig blogg. Skönt att slippa hurtbulle-jargongen som man så ofta påträffar hos vårdpersonal av någon outgrundlig anledning...