måndag 17 januari 2011

Varför vågar ingen säga något?

Det spelar ingen roll vem jag pratar med, sjuksköterskor på vårdavdelningar, operation, intensivvård och förlossning vittnar om samma sak; det är en enda stor röra på sjukhuset. En röra där personal sjuksköterskor arbetar ett år, slutar och ersätts med nya. Det finns inte längre någon som jobbar på en arbetsplats där sjuksköterskor kommer för att stanna utan det är en ständig ruljans på folk som hoppar mellan kliniker och avdelningar. Mellan kommunen och landstinget. Mellan psykiatrin och somatiken i hopp om att hitta en arbetsplats, en arbetsgivare, som ger bra villkor, intressanta arbetsuppgifter och vettig lön.

Alla sjuksköterskor som jag känner berättar om samma oro, samma kaos. För det blir kaotiskt när människor hela tiden byts ut. Det blir ingen arbetsro i gruppen men framförallt så blir det brist på kompetens. Det blir ingen ordning när ingen riktigt vet vad som gäller. För ingen kan veta vad som gäller när alla är nyanlända. Man hittar på egna rutiner och lösningar. "Äh, vi gör såhär så blir det säkert bra".  Någon har hört att någon har sagt att man ska göra si eller så.

Jag önskar att cheferna vågade se det här mönstret. Att de vågade erkänna att det ser ut såhär, för det är inget nytt för någon av enheterna. Men de törs inte. För alla har någon över sig i landstingets stela hierarkiska apparat. Alla är rädda för att klaga. För att vara obekväma. För att ersättas. Ingen sitter säker, därför är det bäst att tiga. Men de som tiger, sjuksköterskorna på golvet som inte vågar gå till chefen utan bara skvallrar i fikarummet och chefen som vet hur det ser ut men inte vågar gå till sin chef och lyfta frågan, ger ju till sist alla en stor fet björntjänst. För sjuksköterskorna kommer att fortsätta att börja och sluta och byta och hoppa och hatta. Och kompetensen och arbetsron kommer aldrig att höjas eftersom det hela tiden byts folk.

Den som drabbas mest är egentligen inte avdelningen eller sjuksköterskorna utan patienten. Det är inte särskilt patientsäkert att ha nya sköterskor på intåg jämt. Eller att ha sådana som är på väg, som har gett upp och som innerst inne skiter i hur verksamheten ska må bra.

Hur kan det komma sig att det här får fortsätta? När sjuksköterskor över hela jäkla sjukhuset vittnar om samma sak? Varför är det ingen som bryr sig?

6 kommentarer:

  1. Jag fattar inte heller varför det ser ut såhär. Är det lönen det är fel på?

    SvaraRadera
  2. Smulan: Tror det är en kombination av mycket, bla lön. Fast lönen har ju alltid varit kass så nu tror jag att det mest är fel på organisationen, att det knökas in fler patienter och minskas på personalen. Att varje organisation är tokslimmad och när en patient lämnar sin bår/säng så står nästa på kö. Det ska vara kosnadseffektivt. Det gör också att de som läggs in är mycket sjukare nu än för ett par år sedan, vilket gör vården tyngre. Och på akutmottagningen söker ALLA, de flesta är INTE akut sjuka utan skulle gott kunnat söka primärvården. Det gör att trycket på akuten är ohållbar. En massa patienter som egentligen är friska men likförbaskat måste tas omhand. Och så alla causa soc som läggs in på medicinavdelningarna, men som egentligen borde tas om hand av kommunen...

    SvaraRadera
  3. Jag arbetar inom barnonkologin. När vi har haft perioder av stor personalomsättning säger vår chef "Hit går det alltid att få ny personal", helt obekymrad om att det trots allt krävs en viss inskolning för att klara jobbet och lång erfareneht för att bli skicklig. Helt kallt bränner hon ut gamla erfarna sköterskor och tröstar sig med att det alltid står nyexaminerade utanför och väntar.

    SvaraRadera
  4. Jag undrar många gånger vart vården är på väg. Det är skrämmande att man inte tar hand om sin personal bättre. Kaoset drabbar ju oss usk också. Det är inte alltid så kul jobba med nya ssk, även om de allra flesta är superduktiga. Erfarenhet måste uppskattas så mycket mer (inom båda yrkena). Allt kan inte bara handla om pengar!

    SvaraRadera
  5. Anonym: Känner igen din chefs resonemang! Och så otroligt tråkigt att de tänker så! Undrar om de måste köra det mantrat för att orka med själva? Extra tragiskt att det är barnonkologi också- där borde de väl vara extra måna om rutinerade sköterskor...

    Hannapanna: Förstår att ni uskor känner av kaoset också! Det kan inte vara kul att det hela tiden kommer nya sjuksköterskor som inte kan rutiner och kanske är nya inom arbetsområdet. Då krävs det ju extra mycket av undersköterskan och läkaren för att det ska fungera. Alla tjänar nog på att personalen stannar. Tråkig utveckling!

    SvaraRadera
  6. Varför vågar så många säga en hel del är en bättre beskrivning av verkligheten. Själv finns jag i Vårdförbundet och hör varenda dag medlemmar och förtreondevalda som höjer rösten och på olika sätt aktivt agerar för att påverka vårdens utveckling. Håller med om att det behövs mer och det behövs fler som vågar vara med och driva på utvecklingen. Fler som talar om hur det borde vara i stället för att bara säga att det är dåligt. Att byta arbetsplats är ett aktivt sätt att påverka. Att aktivt visa att jag inte ställer upp på den rådande ordningen. Det finns olika arbetsgivare att välja mellan och då ska man välja de bästa. De andra kommer att tvingas anpassa sig till nya förutsättningar.

    SvaraRadera

Tack för att du vill lämna en kommentar! Jag läser alla kommentarer och svarar i mån av tid.